Funny, funny feeling
Av Björn Jonsson
På besök i Göteborg,
lite vilsen på ett torg.
Det var ingen idé att fråga.
Men till slut: Jag våga’!
För sen fick jag syn på dig.
Tänk att sånt kan hända mig!
Allting annat blev nåt jag glömde,
trodde nästan jag drömde.
Camilla – inte illa!
Vi går på Liseberg,
sommaren ger oss färg,
Camilla – du och jag.
Allting är som det ska.
– Det var… annorlunda.
– Tja, kanske inte riktigt vad jag skulle välja att lyssna på heller, det medger jag. Men stora var de, låg på Svensktoppen och så där. Du är ju rätt ung, visst, förstår kanske inte…
– Lite förstår jag nog, Adam. Kärlek har alltid sålt, och gör det fortfarande. Däremot får du gärna påminna mig en gång till om varför vi sitter och lyssnar på tonårspop från 80-talet på arbetstid.
Kriminalinspektör Adam Rehn suckar, griper hårdare om kaffemuggen och försöker tänka igenom en förklaring. Den finns där, det är inte det, men den måste tänkas igenom noga innan den uttalas. Man har olika metoder. Så måste han börja. Hon förstår säkert det någonstans, men viktigast är ändå att…
– Som sagt, varför? Selma Ceder, den relativt nya kriminalassistent som han av just nu oförklarliga skäl parats ihop med i detta fall, reser sig och ser honom djupt in i ögonen.
-Man… Han blir osäker. Man… har olika metoder helt enkelt. Och inom den här… yrkeskåren är det viktigt att vi lyssnar på varandra.
– Jag vet det. Selma ler, plötsligt, från ingenstans.
– Men du får gärna påminna mig i alla fall.
Kanske missuppfattade han tonfallet. Hon är så nyckfull. De yngre kollegorna uppskattar henne, själv vet han tyvärr inte… Nå, det var åtminstone ingen direkt konfrontation, tydligen. Med återvändande säkerhet startar han på nytt klippet med The Funnies från Torsdagsklubben 1985 och påminner henne:
– Psyket är grunden till allting. Att läsa av ansiktsuttryck, till exempel. Fanns det något redan då som kunde driva dem till det här? Vad ser du till exempel hos sångaren, Peter? Den blonda, längst fram.
Adam pekar, men skulle han i sin tur blivit ombedd att läsa av sin kollegas ansiktsuttryck hade det nästan varit omöjligt. Om något, ser hon koncentrerad ut.
– Rädd, konstaterar hon sen långt om länge, efter andra refrängen ungefär. Nu ler också kriminalinspektören.
– Inte illa, säger han.
– Nu märker jag det också, tydligare och tydligare. Rädsla kan ibland dölja sig bakom stor säkerhet.
– Snacka om det.
– Förlåt?
– Inget. Dra fram till intervjun igen, där du stoppade förut.
Adam drar fram. Programledaren Tomas Hallgren frågar Peter:
– Hur tycker ni det är att hålla på med musik?
Den blonde sångaren skrattar till och ser först inte ut att veta vad han ska svara.
– Ja, alltså, jag kan ju inte säga exakt vad de andra tycker, men jag gillar det. Har alltid gjort… musik alltså, lyssnar mycket på Tracks och så där, så att hålla på med det själv, det är ju… jättekul.
Selma pausar, hon tycks vara ivrig att presentera en ny reflektion innan hon glömmer bort den.
– Det verkar på mig som att en del av rädslan kan ha berott på en sorts press på honom redan då. Jag läste på Wikipedia att det här var rätt tidigt i deras artistkarriär, men man ser att något händer, för det är ingen vanlig osäkerhet, fastslår kriminalassistenten.
– Du vet verkligen mycket om psyket. Rehn dricker ur sitt kaffe och ser med nyfunnen respekt på sin kollega.
– Alla människor har ju ett psyke, eller hur, svarar hon enkelt med något slags leende och vänder bort blicken från honom. Varför förstår han inte, men han finner det lämpligast att byta fokus i utredningen för ögonblicket.
– Om vi skulle övergå till Tommy, gitarristen, som också var inblandad. Jag har redan kontaktat hans familj. Peters fick jag inte tag på. De säger att de inte visste någonting, men det är förstås naturligt. Antingen förtränger de eller så dolde han det väl. Faktiskt tror jag på det sista.
– Han kan vara den typen, ja, håller Selma med. Hon har startat klippet igen och tycks granska gitarristen noga. Det yttre säger ingenting, men så mycket som döljer sig där under!
Rehn är uppriktigt stolt också över denna analys från kollegan, men hinner inte kommentera denna gång. (Kanske lika bra förresten, som hon reagerade nyss?) Thörnblad kommer in i rummet och avbryter diskussionen på sitt korthuggna sätt.
– Resultatet av undersökningarna kring mordredskapen har kommit. De vill att ni tittar på det.”
– Jaså? Då är det nog bäst att vi går, Selma. Låt mig avslutningsvis bara säga att du har rätt.
I en sådan här situation måste man vara beredd att söka djupare.