48°52.6′S 123°23.6′W
Det finns lika många teorier om vad kärlek är som det finns de av oss som ägnat det en tanke någon gång eller flera gånger under våra liv. Vad är svaret? Svaret är att kärlek är någonting vi upplever helt särskilt från någon annans uppfattning. Kärlek är unikt för var och en av oss. Och med det är ursprunget till vår kärlek inte jämförbart med en enda annan person i universum. Det är en mycket svindlande tanke och det ska leda många av oss i fördärv och hjärtesorg, medan andra är nöjda med livslångt fredagsmys, sommarställe, och en bil som klarar besiktningen år efter år.
Jag upplevde kärlek utom kontroll där ingenting aldrig tog slut. Sen tog det slut, det som var intet. Jag slungades ut i ett ekande tomt universum. Men i slutändan, vet ni vad? Störst av allt kommer den förbli, den där Kärleken. Älska för allt du förmår så länge du lever, lova mig det.
Prolog
Journalanteckning Riddargatan 1 i juni tjugohundratjugo
Psykiskt status
Patienten ger god formell och emotionell kontakt vid dagens besök, ledsen under samtalet men på ett adekvat sätt. Framkommer ingen ångest, ej psykotisk och förmedlar ej heller någon suicidal kommunikation.
Åtgärd
Då patienten slutat att fylla i alkoholkalender för länge sedan påminns honom att återuppta detta för att påminna sig om förändringen hon önskar göra. Titta på målformuleringen och påminna sig om varför hon initialt ville göra en förändring. Uppmuntras att testa sugsurfning samt använda verktyg för att distrahera tankar på alkohol. Får med sig arbetsblad ”att vidmakthålla förändring”. Planerar att tillsammans med en väninna ha en alkoholfri månad i september. Patienten har sedan tidigare en 6-månaders uppföljning hos Dr Per Nilsson den 1/9, informeras om att nytt blodprov skall lämnas i samband med denna vilket kan vara motiverande för patienten under sommaren.
Samtal enligt specifik metod: Motiverande samtal, MI
Framkommer att patienten haft semester föregående vecka och att hennes alkoholintag ökat till intag av 1–2 glas per dag på vardagar + helger i sociala sammanhang. Uppger att hon ser det som ett misslyckande att inte kunna hålla sig till den ursprungliga målsättningen med alkoholintag enbart på helger i sociala sammanhang. Har försökt distrahera sig med aktiviteter på kvällarna såsom cykling eller köra bil någonstans.
Har varit en turbulent vår för patienten med skilsmässa samt ett nytt förhållande som beskrivs som turbulent. Alkoholen har fyllt en funktion i den nya ensamheten, tycker att det är gott, slappnar av samt skingrar besvärande tankar. Negativa konsekvenser är att pat uttrycker att hon känner sig sliten och trött och besviken på sig själv. Har etablerat en ny kontakt med samtalsstöd i kyrkan, rekommenderad av psykolog på VC då hon ej kunde erbjudas fler samtal där. Mycket nöjd med sin nya samtalskontakt och känner sig stärkt av stödet. Har många vänner som stöttar henne. Skall nu åter tillbaka till arbetet och tänker att det hjälper henne i skapandet av rutiner.
1
Tänker på dig
Min vän Erik ville länge att jag skulle skriva den här boken, men nu vet jag inte längre vad han tycker. Han har faktiskt slutat tjata om det sen min skilsmässa i höstas, så numera kanske han inte längre har någon åsikt om den. Jag tror inte det gick som han hade hoppats på. Själv vet jag inte om jag vill skriva den här boken, jag vill nog invänta det sista kapitlet. När vi träffas nuförtiden, han och jag, så pratar vi inte särskilt mycket om mitt nya sporadiskt förekommande kärleksliv. Jag kan ibland misstänka att han delvis tagit Calles parti, och det är ok så länge vi inte tappar vår vänskap på grund av det. En morgon sitter jag med mina kollegor vid fikabordet på jobbet och pratar om relationer. Om de dödsannonser man ibland läser i morgontidningen där ett väldigt gammalt par dör med bara några dagars mellanrum. Hur går det till? Ger man bara upp och vill följa med sin livskamrat på nästa resa? Fascinerande. Jag vill dö så, med bara dagar helst timmar efter att min älskade gått bort. Jag vill inte ha ett liv med misslyckade avslutade relationer bakom mig, ensam med bara minnen och vemod. Därför inväntar jag det sista kapitlet, jag faktiskt längtar efter att få läsa det. Jag är så nyfiken på hur det kommer sluta. De senaste dagarna har jag gråtit okontrollerat varje kväll, påsarna under ögonen kommer jag aldrig att bli av med känns det som. Kollegorna på jobbet är finkänsliga nog att inte kommentera det, men det är klart de ser att något är fel.
Ja, för allt är fel. Jag lämnade mitt äktenskap för att vara med dig, men du vill inte dela ditt liv med mig. Det är så tydligt nu efter att det snart gått ett år sedan jag beslutade mig för att skiljas. TPD. Siri har till och med gjort en förkortning av dina intetsägande återkommande mejl. ”Tänker på dig.”. Men vad i helvete, gör något i stället! Släpp taget om mig eller kom in genom min ytterdörr och fråga om du kan stanna ett tag. Det är inte svårare än så, det svåra är att lära sig leva med det beslutet. Att bestämma sig för att hoppa och sedan få vara helt sann mot sig själv och känna i hela kroppen att det är dig jag vill leva med, andas med, få ta på dig, ha dig nära. Längtar oavbrutet efter din beröring, står inte ut.
/…/