Kapitel 1
Alex Tham satt på sängkanten i sin lägenhet i Majorna, precis hemkommen efter ytterligare en krogsväng. Han lutade sitt sprängande huvud i händerna. Alex var trött på det ytliga livet med sprit och brudar och lika ytliga kompisar som vräkte sig med pengar, vaskade champagne för flera tusen och var allmänt arroganta. Det kanske var dags att lägga ner och starta om. Ekonomiskt vore det inga problem. Han kunde starta något legalt företag och slippa oroa sig för att åka fast. Girighet blev mångas fall.
Alex reste sig och gick bort till datorn, satte sig och loggade in på sitt konto. Där fanns närmare en miljon. Bitcoinkontot var värt ännu mer genom hans bedrägerier på nätet.
Han vaknade upp från sina tankar när han tyckte sig höra ett ljud från hallen, lyssnade spänt men hörde inget mer. Dörren var låst men han reste sig ändå för att kolla. Alex stängde ner datorn, gick mot hallen och frös fast i steget.
Från hallen kom tre svartklädda och maskerade figurer ljudlöst in i rummet.
Alex ryckte till och tog ett steg tillbaka. ”Vilka är ni, vad fan gör ni här.”
En av männen steg fram, ställde sig bredbent och satte händerna i sidorna.
”Vi representerar en organisation som verkar för en ny samhällsordning, där vi rensar bort kriminella som du. Vi vill ha dina felaktigt förtjänade pengar”, sa han som tydligen var ledaren. Hans huvud var täckt med en rånarluva och det enda som syntes var munnen och ett par kalla ögon.
”Vad menar du? Jag har inga pengar.”
”Skitsnack, vi vet exakt vad du sysslar med. Jag råder dig att sätta dig vid datorn och föra över pengarna till ett konto jag ska ge dig, om du vill komma lindrigt undan”, mannen tog ett steg mot Alex som drog sig bakåt tills han stötte emot datorbordet.
”Aldrig i livet”, sa Alex hest med skräcktorr mun.
”Är det ditt svar?”
”Det kan du ge dig fan på att det är.” Alex lade armarna i kors för att dämpa darrningarna som for genom kroppen.
”Som du vill, då får vi göra på ett annat sätt”, ledaren gjorde ett tecken mot en av de andra männen som riktade en elpistol mot Alex och tryckte av. Alex skrek till och föll som en fura till golvet, helt paralyserad i kroppen, men han var vaken och någorlunda klar i huvudet. Alex såg hur ledaren plockade ner pärmar från en bokhylla, kopplade loss datornmed kringutrustning och lade ner allt i en plastsäck. Alex försökte resa sig men kunde inte röra vare sig armar eller ben, han lyftes upp och de släpade honom mot ytterdörren.
Alex avdomnande lemmar vaknade till liv och han sträckte på armar och ben. De hade slängt in honom i en lastbil och kört i väg. Det var mörkt men han kunde svagt urskilja konturerna av flera kroppar runt sig.
Lastbilens strålkastare skapade en ljustunnel mellan den täta snötäckta granskogen innan vägen svängde åt höger. Det föll lätta snöflingor som sveptes bort av vindrutetorkarna med ett sövande taktfast ljud. Chauffören kände vägen utan och innan, han hade kört sträckan många gånger och visste att han var nära slutstationen. Han gäspade och sträckte på ryggen, såg fram emot att få dråsa ner i sängen på det övernattningsrum som stod till hans förfogande. Efter en kort raksträcka skymtade han gallergrindarna där skogen tog slut och en öppen äng uppenbarade sig. I slutet på ängen såg han den välbekanta siluetten av huvudbyggnaden mot den stjärnklara himmelen. Fasaden var upplyst och han såg de beväpnade männen som stod framför huset och väntade på att få ta hand om hans last.
Chauffören tryckte in sitt passerkort och grinden gled ljudlöst åt sidan. Han fortsatte och följde männen som vinkade fram honom genom en port i mitten på huvudbyggnaden, som bestod av tre våningar. Han körde vidare in på en gårdsplan omgiven av två långa barackliknande byggnader. Han stannade vid gaveln på den som låg till vänster vinkelrätt mot huvudbyggnaden.
Chauffören klev ur hytten, gick bakom bilen och öppnade bakdörrarna, han tryckte ner lastlämmen, steg upp på den och tryckte upp lämmen igen. Där stod två stora boxar i trä, under den ena fanns en pallastare som han pumpade upp och drog boxen åt sidan. Bakom den stod ytterligare en reglad box, han drog undan regeln och öppnade boxen. Där inne skymtade sex skuggfigurer, uppspärrade ögon lyste vita i dunklet och avspeglade rädsla. Han vinkade ut dem, det var ungdomar runt sexton sjutton år och en äldre, runt tjugofem gissade han. De hjälptes ner av de beväpnade männen och fördes in genom en dörr i byggnaden. Någon grabbade tag i Alex och han fördes nerför en trappa, till en källare förstod han när en unken doft av fukt och mögel slog emot honom. Han sneglade åt sidan på den som höll hans arm, en ung kille klädd i militäruniform och med uttryckslöst ansikte.
Han fördes in i en cell och två av männen lyfte upp Alex armar och låste fast dem ovanför huvudet. En strålkastare tändes och han bländades av ljuset som skar likt en svetslåga i hans ögon. När ögonen vant sig vid ljuset kunde han se, som han antog samma uniformerade figurer som tagit honom från kontoret men nu utan huvor. Han såg att det var unga killar runt arton år förutom ledaren som var en kraftigt byggd man i trettioårsåldern. Alex tittade upp och såg krokar i en rad vid taket, vid en av dessa var han fastlåst. Han lät blicken svepa runt i rummet, fyrkantigt, kala, gråa betongväggar med fuktfläckar. Vid väggen mittemot honom stod ett bord och en stol, på bordet låg hans dator och alla pärmar från kontoret.
En rysning for över ryggraden.