Kapitel 1 Jakob
Norrskenet dansade på himlen, färgerna kändes overkliga i den svarta natten, det var som om någon målade med en osynlig pensel på himlavalvet. Jakob upphörde aldrig att bli hänförd av det vackra skådespelet, trots att han hade sett norrsken många gånger.
“Det är väl det enda positiva med att ta den sista turen för dagen med hunden”, tänkte Jakob när han gick längs grusvägen i sin tunna jacka. Han huttrade och gjorde en mental anteckning om att han måste leta fram en tjockare jacka, jeansjackan som han bar hade passerat sin säsong för flera månader sedan.
“Kom nu, hjärtat, nu går vi hem” Jakob lockade på sin gamla pudel, hon som hade följt honom i så många år, hon som nu var grå om nosen och inte lät något stressa henne. Ville hon gå hem så gjorde hon det, inte för att husse ville det.
I stugan värmde kaminen i köket upp dem båda när de kom in, temperaturen hade stadigt fallit de senaste dagarna och Jakob hade fått elda både morgon och kväll för att värma upp den lilla stugan han hyrde. Där de bara skulle ha bott i några månader men som nu har blivit till tre år. Det var synd att kalla det hemma, tänkte Jakob, men vart var egentligen hemma? Hade man bott i en kappsäck större delen av sitt vuxna liv så innebar kanske tre år på samma ställe att det var ett hem.
Jakob slog bort tankarna, att planera för framtiden ville han inte göra nu, istället satte han på en kastrull med tevatten. Egentligen borde han gå och lägga sig men han ville dra ut på kvällen så länge som möjligt, han ville inte somna. När vattnet kokat upp valde han ett lugnande örtte ur sin telåda, tog ner sin favoritkopp ur skåpet och hällde upp det varma vattnet. Han hade aldrig lärt sig att dricka kaffe, givetvis hade han försökt för det var oftast kaffe det bjöds på när han var ute på jobb. Ganska snart gav han upp att försöka lära sig att tycka om kaffe och tog med sig egna tepåsar för att kunna fika tillsammans med de andra i pauserna. Nuförtiden vet alla som anlitar honom att han dricker örtte, så han behöver inte ta med sig sitt eget. Ett stort plus med att vara ett känt namn var ju att få fördelar på uppdragen. “Jag kanske ska be om en egen mugg på nästa uppdrag” Jakob skrattar till för sig själv, det är inte riktigt hans stil att be om saker. Han hade inte haft en önskan om att bli en känd fotograf, allt han ville var att ta fina bilder och det hade visat sig att han var väldigt bra på det. När rätt person på rätt tidning hade varit på en av hans första utställningar så hade karriären tagit fart.
Jakob tog sin tekopp och satte sig i fåtöljen, han lockade på sin gamla hund, hon som varit med på alla resor och den enda som fått honom att känna sig trygg och glad. Lola hoppade upp i sin husses knä och lade sig till rätta. När hans hand strök över den krulliga pälsen kände han det lilla hjärtat dunka och värmen från hennes kropp. Han kunde inte hålla tillbaka tårarna utan lät dem rinna, stora droppar landade i Lolas päls, men hon hade redan somnat.
Kapitel 2 Eva
“Förlåt att jag är sen” Eva reste sig upp när Petra kom in på caféet. “Ingen fara, jag satte mig precis” svarar Eva och ger sin kompis en hastig kram.
Petra borstar av sig pudret av snö som lagt sig i hennes hår och på axlarna.
“Vilket väder” säger Petra och sätter sig vid det lilla bordet för två, men reser sig hastigt igen. “Det är bäst att vi beställer innan vi sätter oss, så vi kan prata i lugn och ro sen, vad vill du ha?”
“Jag följer med, svarar Eva, jag har inte bestämt mig för om jag är sugen på en macka eller en bulle, det kanske kan bli båda”
Det är ett litet och mysigt café som är känt för sina goda bakverk, tidigare var det mest pensionärer som tog sitt förmiddagskaffe där, men sedan de bytte ägare för ett år sedan har de börjat servera matiga mackor och nu är det en stadig ström av människor som äter sin lunch där.
“Jag tror att jag tar en macka, det får bli min lunch idag”. ”En tre-ostar på fröbröd och en kaffe, tack”, säger Petra till den unga servitrisen. Personalen är vackert klädd i klänning och förkläde, en klädsel som passar in i caféets miljö.
“Det blir 89 kronor” svarar servitrisen. Petra betalar, tar sin bricka och vänder sig mot Eva och viskar. “Tur att jag vet att mackan är värd sitt pris”.
Eva fnissar till och säger “Jag tar samma men jag vill ha en lussebulle också, tack”
“Bra val, lussebullarna är nybakade och fortfarande varma.” Servitrisen ler till Eva, “Det blir 109 kr, tack”. Eva blippar sitt kort, tar sin bricka och går mot bordet. Petra har hämtat kaffe i gulliga koppar med blommor på, mjölken serveras i en liten snipa som hon har tagit med till bordet.
“Jag visste inte om du ville ha mjölk i kaffet idag.” Petra ser frågande på Eva, “ska jag hälla i?”
“Ja tack, idag är det en mjölk-i-kaffet-dag”. ”Jag skojar bara, jag har druckit fyra koppar redan, så egentligen borde jag ta något annat men det är ju så gott med kaffe. Mjölken lindrar kaffe-magen” Eva lägger handen på sin mage och grinar lite illa. Hon är svag för kaffe och har till och med en termos med sig i bilen när hon är ute på jobb.
“Berätta nu” frågar Petra nyfiket, “vad sa mäklaren”? Eva tar ett bett av smörgåsen “Denna macka är så god, tänk att tre ostar, picklade tomater och gott bröd kan ge pirr i kroppen” medvetet drar Eva ut på sitt svar. Hon vill hålla på nyheten lite till, det hon precis har gjort är stort för henne och hon vill vara den enda som vet, förutom mäklaren förstås. “Men, kom igen!” ” Jag är så nyfiken!” Petra släpper inte Eva med blicken. “Drick ditt kaffe innan det kallnar.” Eva fortsätter att retas. “Jaha, vi pratar om annat först om du vill.” suckar Petra. Hon vet att det inte lönar sig att tjata.