Kap 1 Interiören
Draperiet innanför ytterdörren fungerade ljuddämpande för de som kom över tröskeln till trean på tredje våningen.Hallen var mörk med den stora garderoben på höger sida och gången in mot badrum och wc på den vänstra. Några steg in i hallen hängde en lång smal spegel med ett litet smalt bord in under där en vävd randig duk i färgerna beige brunt låg. På bordet låg även en fyrkantig glas spegel med handtag ifall någon ville spegla både sin fram och baksida.Den som tog ytterligare ett par steg framåt och vred huvudet åt vänster såg rakt in i ett litet kök bestående av ett bord med fyra pinnstolar, kylskåp, gasspis, skafferi, diskbänk, diskställ och några köksskåp däröver. Den vita väggen mot sovrummet bakom var belamrat med kopparformar i olika storlekar. På golvet en randig plastmatta som löpte mot köksfönstret som vette mot baksidan av huset med utblick över tunnelbanans gröna linje.Mittemot köket var det andra sovrummen beläget, med vy över innergården och återvändsgatan.I det sovrummet fanns en skrivbordsskiva som gick från ena väggen till den andra. I ena ändan av den långa spånskivan som någon tapetserat med en tålig våtrums tapet stod en grå telefon.. En vitmålad stol benämnd ”skrivbordsstolen” med randig tygdyna i olika nyanser av blått stod framför telefonen. Bredvid den, ett litet noteringsblock med en kort vässad blyertspenna instucken i fjädern. Jäms med väggarna, över sängarna satt något som liknade bambuväv inramad av plastband uppspikad för att skydda tapeten under.Ett smalt rektangulärt teakbord stod i rummets mitt som flyttbart fungerade som ”ett allmänt sängbord som fick duga åt bägge sängplatsernas innehavare”. I fönstret hängde den mörkblå rullgardinen hoprullad mellan de vitbeiga gardinlängderna av syntetmaterial.
Ett ännu tyngre mörkrött draperi än det gröna innanför ytterdörren i tamburen, hängde framför det rum som omväxlande kallades ”stora rummet, vardagsrummet, alternativt också vid speciella tillfällen finrummet”.Den som beträdde det rummet såg den s.k. ”Amerika klockan” rakt framför sig, och en murad öppen spis i ena hörnet. En spis som av någon anledning inte gick att elda i.
Runt spiselkransen stod tidstypiska prydnadssaker i keramik. Även sådant som var egentillverkat av någon i huset. T.ex. lerfiguren, föreställande en flicka med randigt förkläde, knut på huvudet, med eterneller nedstuckna i hålet mellan sina armar.
En klädd gul och grönrandig tygsoffa stod lutad mot ena väggen i finrummet ,med en stor naturromantisk tavla över föreställande ett vattenfall och en liten röd stuga, målad av vad som sas var en känd konstnär. Över den en ljusramp att tända kvällstid.
En grön mjuk matta framför soffan och på mattan ett bord i teak.
Framför soffa och bord två nätta fåtöljer i samma stil som soffan. invid motsatt vägg ett tungt ekskåp med kraftfullt utmejslat motiv föreställande en man med häst och vagn. I skåpet förvarades finporslin och finglas. Uppepå detsamma en tung porslinspjäs med obestämt blommotiv i färgerna beige ,svart, brunt, grönt, vitt och ljusgult som buktade från den ”fulsnygga tingesten”, ämnad att ge ett välbärgat och robust intryck.
Skåpet pryddes även av fotografier i vackra silverramar.Det största av dem alla och mest centrala var fotografiet av bröllopsparet. Vackert uppklädda.Hon med den obligatoriska blomsterbuketten vilande mot den vitgula långa brudklänningens vackra sidentyg. Han i smoking. Båda med allvarlig min.
Intill väggen, ett ekbord med stolar kring, sex stycken också de i ek. Ett blomsterarrangemang i en skål placerad mitt på bordet gjorde ett högtidligt intryck även till vardags.Från finrummet ledde en dörr in mot barnens rum med utsikt mot gatan, kvartersbutiken, och järnvägsspåret. Där stod två sängar varav den ena gick att fälla ut av praktiska skäl då rummet var i minsta laget för de tre barn som huserade där. Några gråmålade hyllor, ett hopfällbart gråmålat slagbord, ett mindre skåp, böcker och leksaker. Det var det hela. Undanröjt det mesta kvällstid innan sänggående.
Lägenhetens balkong utgick ifrån finrummet och rymde som mest två personer och ett par hopfällbara stolar och ett par blomlådor.
I den lägenheten levde och bodde två vuxna och tre barn under överinseende av den gamla sekelskiftesklockan som slog sina tunga sekelskiftesslag med en kvardröjande mässingssklang varje kvart året om.Köket var det rum där det mesta skedde under dagtid. På andra plats kom barnens rum.I tredje hand föräldrarnas sovrum.
Bara undantagsvis användes finrummet. I alla fall innan det året tv tittandet kommit in i familjens liv. Det var då det införskaffades både s.k. tv fåtöljer av modell lika ”fyrkantiga”som tv.n och en termos av modell tv kanna. Allt tycktes gå bättre att sälja med det lilla ordet tv framför.Kanske för att poängtera det nya spännande tv livets betydelse.Det var mestadels bara föräldrarna som satt bänkade i varsin sådan tv fåtölj kvällstid en stund innan sänggåendet.
Den familj som inte längre existerar i sin dåvarande form har gått vidare.Vilka som nu bor i trean på tredje våningen vet i alla fall inte jag.Det vill jag inte heller veta. Livet går ju som bekant vidare för de flesta.
Även om det ännu kännas en smula vemodigt att tänka på att allt inte pågår där i lägenheten med tre rum och kök. i alla fall inte på samma vis som det en gång pågick.
Det här är historien om oss som en gång bodde i huset mittemot huset med den den lila skylten där det gick att läsa Ritas damfrisering. Dit morsan och andra hemmafruar gick för att bli klippta och permanentade i håret.