Tvättomaten
Signe tittade ut genom fönstret från tvättomaten, en man tittade in men fortsatte förbi. Hon hade sett honom tidigare och visste att han bodde i fastigheten mittemot. Signe hade frågat en bekant som bodde i samma hus vad hon visste om honom. Kvinnan hade svarat att han var svensk och flyttat in i början av december. Han verkade inte arbeta för han var hemma på dagarna. Signe hade frågat om han bodde själv. Kvinnan hade skrattat och frågat varför Signe undrade det. Hon hade svarat att hon tyckte att han såg trevlig ut och snyggt klädd.
Signe funderade över hur han tvättade. Hon visste att det inte fanns tvättmöjligheter i huset och att han skulle ha en egen tvättmaskin trodde hon inte.
Hon såg på de andra som satt i lokalen. En del var där väldigt ofta, nästan varje dag, andra mera sällan. Det fanns även de som använde tvättomaten som värmestuga även om det fanns ett café för hemlösa bara runt hörnet. Signe lät dem sitta där men ägaren, som dök upp ibland, oftast på fredagar för att hämta pengar körde ut dem direkt. Han var övertygad om att lokalen skulle fyllas av hemlösa och att kunderna skulle gå någon annanstans.
Andreas hade efter några veckor i Köpenhamn insett att han måste tvätta. Som svensk var han van vid att det fanns en tvättstuga i källaren eller en tvättmaskin i lägenhetens badrum. Han hade ringt hyresvärdens kontor i Köpenhamn för att fråga hur man gjorde. Han hade mötts av ett skratt och att han fick gå till tvättomaten som låg mittemot.
Andreas började med att gå förbi och titta in. Någon satt och läste i en tidning, en annan scrollade i mobilen. Två personer satt och pratade. Andreas gick vidare, stannade, vände om och gick in.
Signe tittade mot dörren när det plingade till och fick syn på mannen hos sett titta in tidigare. Hon vinkade och han vinkande tveksamt tillbaka. Signe gick fram och frågade om hon kunde hjälpa honom. Han berättade att han precis flyttat till Köpenhamn och att han behövde tvätta men visste inte hur det fungerade. Signe tog honom i armen och ledde honom till ett par stolar som stod längre in. De satte sig.
Andreas lade märke till hennes ögon, de verkade nyfikna. Han kände sig nästan hypnotiserad, märkte att hon tystnade och insåg att kvinnan nog hade ställt en fråga. Han log och bad om ursäkt och förklarade att han inte hört hennes fråga. Kvinnan frågade hur det var med hans danska, om det gick lättare kunde de prata engelska eller franska. Andreas förklarade att han gärna ville att hon skulle prata danska.
Han höll på att lära sig. Hon skrattade, Andreas ville gärna höra det där skrattet igen.
Signe informerade Andreas hur det fungerade, om han inte hade eget tvättmedel kunde han köpa det av henne men hon rekommenderade att man tog med sig eget. Tvättomaten var inte bemannad hela tiden, det innebar att han ansvarade för sin tvätt. Andreas undrade hur man betalade. Signe visade att det satt dosor på maskinerna. Han kunde köpa polletter av henne, sedan var det bara att tvätta.
Var inte hon eller någon annan där kunde han växla till sig polletter. Signe pekade på någon slags växlingsmaskin som satt på väggen vid ingången. Signe frågade när han hade tänkt tvätta.
”I morgon tidigt.”
”Då är jag här, ska vi säga klockan nio? Glöm inte att köpa tvättmedel.”
Nästa dag gick Andreas upp tidigare än vanligt, tog en promenad trots att det var minusgrader och snö i luften. När han kom hem duschade han, funderade på hur han skulle klä sig. Han kände sig lite löjlig men han ville göra ett gott intryck på kvinnan som arbetade på tvättomaten. Sedan funderade han på om han skulle ta med en bok, eller en tidning kanske. Han hade köpt Berlingske Tidende när han var ute. Eller skulle han ta med sig sin laptop?
Han kom fram till att han nog skulle framstå som pretentiös om han kom dit med sin laptop, eller en bok för den delen. Helst ville han prata med henne, det uteslöt även tidning. Till slut bestämde han sig för att inte ta med någonting. Han hittade en IKEA kasse, stoppade tvätten i den, tittade på klockan Den var kvart i. Han ville inte komma för tidigt. Andreas satte sig i soffan och bläddrade i Berlingske, men hade svårt att koncentrera sig. Han gick rastlöst runt i lägenheten och insåg det löjliga i sitt beteende. Han hade kanske pratat med kvinnan i tio minuter och nu gick han omkring här och var nervös.
Till slut reste han sig och gick ner. När han öppnade dörren till tvättomaten, tyckte han att det kändes som om han skulle på dejt, inte tvätta sina smutsiga kläder.
Andreas gick fram till Signe som visade honom till en maskin. Hon frågade om han behövde flera maskiner: vittvätt, kulör, svart. Andreas svarade att det var lite blandat så han behövde nog flera maskiner. Kvinnan tog kassen ifrån honom och tömde ut tvätten på golvet och började hon sortera i färger. Andreas protesterade och sa något om att det kunde han göra själv.
Kvinnan tittade upp och log
”Jag fixar det här, du kan väl gå till Kaffeplantagen och köpa två kaffe och två croissanter. Jag har inte ätit någon frukost.”