Skrivatävling – »Min bästa novell« – tävla med Skriva och få ditt bidrag publicerat!

Jag hann precis öppna dörren till min mottagning när telefonen ringde. Displayen lös upp med sonens leende bild och hans namn med ett rött hjärta. Sebastian Silver. Glädjen spred sig till ett leende när jag svarade.

” Ja vad kul! Absolut jag kommer gärna på middag”

” Kul morsan! Jag ska bara höra med Maria vilken tid som blir bäst, jag messar dig.”

Jag rättade till kudden i soffan när jag gick förbi för att stänga fönstret, stack ut näsan och tog ett djupt andetag. Det doftade vår och körsbärsträdet knoppar hade börjat att spricka upp. Fåglarna kvittrade och det fanns hopp och förväntan i luften.

Jag kollade min kalender och såg att nästa besök var en ny klient. Hon hade kommit in på ett återbud och jag hade inte träffat henne tidigare. Någon minut över 13.00 knackade det på dörren. Den unga kvinnan som kom in med andan i halsen hade långt mörkt hår och bruna ögon. Hennes hand var sval, tunn och lite slapp när vi hälsade på varandra. Jag log mot henne och bjöd henne att sitta ner. Jag tog personuppgifter och informerade om hur lång sessionen var.

” Vad har fått dig att komma hit idag? Jag förstod på telefonsamtalet vi hade att det var ganska akut. Kan du berätta lite om det?” Jag la ifrån mig skrivblocket och lutade mig fram mot henne.

” Ja, jo, det kändes akut då men jag vet inte..” hon tittade ner på sina händer och drog i tröjärmen.

” Inte så akut idag?” Frågade jag

” Nej, eller jo men det är så svårt att prata om det och jag vet inte om det hjälper att berätta om det”

” Jag förstår, men nu när du ändå är här så kan du kanske prata lite runt omkring så tar vi det försiktigt till att börja med. Vad tror du om det?” Jag lutade mig tillbaka och log mot henne.

” Hm, ja jo det blir bra. Ja, alltså ibland tror jag att det är mitt eget fel. Att jag gjort något för att hamna i den här situationen. Men när jag tänker på det så är det inte så. Jag har inte gjort något. Jag har bara varit glad och social”

” Handlar det om någon konflikt med en vän?” Frågade jag.

” Nej egentligen inte. Alltså så här var det. Jag var med en kompis på en fest som jobbet höll i och det var flera avdelningar som var inbjudna. Det var många människor och det var mat och dryck och man minglade runt. Vi var några stycken som stod och pratade och i den gruppen så var det en kille som liksom stack ut. Han tittade intensivt på mig och skämtade och var trevlig. Han hämtade drinkar och var social och pratsam. Han var nyfiken och frågade mig om olika saker. Jag kände att han var intresserad av mig men jag var inte intresserad av honom. Han var trevlig men inte min typ. Men han var verkligen väldigt trevlig. Alla i sällskapet tyckte det. Min kompis också. Men i alla fall så lämnade vi festen och jag tänkte inte mer på det, inte förrän meddelanden började komma.” Hon tittade upp på mig och höll upp sin telefon.

” Vad för meddelanden?” Jag lutade mig fram emot henne igen.

” Ja, alltså sexmeddelanden. Jag fattade först inte vem det var ifrån, jag hade inte delat ut mitt telefonnummer, men det är säkert inte så svårt att lista ut. Men sen fattade jag att det var han.

Till att börja med så svarade jag inte men efter två meddelande så skrev jag att han skulle sluta och att jag inte var intresserad. Då började han sända bilder.”

” Vad för bilder?”
” Bilder på hans könsorgan och videos där han masturberar.” Hon viskade.

” Det är så förödmjukande och äckligt” Tårarna rann ner för hennes kinder. Jag sträckte mig efter lådan med näsdukar.

” Har du anmält till polisen, du vet att det är olagligt?”

” Inte än men jag ska. Jag provade med att blockera honom och bytte nummer. Men han lyckades lista ut det nya numret. Det värsta är att jag har blivit förändrad av detta. Jag känner mig iakttagen och alltid på spänn och jag känner mig stressad. Sover inte på nätterna och är rädd hela tiden. Har ångest och mår dåligt. Jag har slutat mitt jobb på det företaget, blev rädd för att stöta på honom. Jag behöver hjälp med hur jag ska hantera situationen. Det är därför att jag är här idag”

Hon tog ett djupt andetag tittade upp på mig. Lutade sig tillbaka i fåtöljen, snöt sig och torkade tårarna.

” Jag förstår att detta är en svår och hemsk situation för dig. Bra att du funderar på att polisanmäla honom. Förstår också din känsla av skuld och skam men ingenting av detta är ditt fel. Du har varit med om ett övergrepp”

Hon lyssnade uppmärksamt och nickade medhållande

”Har han fortsatt, håller han på fortfarande?”

” Ja. Han skickar flera meddelanden om dagen. Jag öppnar dem inte men varje gång jag känner att telefonen surrar till och jag får ett nytt så får jag ont i magen. Han måste vara sjuk i huvudet! Fattar inte vad han får ut av det. Helt otroligt!”

” Ja, jag håller med dig. Svårt att förstå sådana handlingar. Men spara meddelanden och visa för polisen”

Hon reste sig upp och frågade om hon kunde få låna toaletten. Jag visade vägen och precis när vi stod utanför dörren så surrade det till i hennes telefon.

” Det är han!” Hon visade upp telefonen i en snabb rörelse. Jag hann se ett namn.

” Vad heter han”
” Ett ganska ovanligt namn. Sebastian Silver”

Jag vacklade till och kände hur luften försvann från rummet. Det var inte möjligt. Det kunde inte vara sant. Skakig gick jag bort till skrivbordet och tog upp min telefon. Jag hade fått ett meddelande.

Sebastian Silver, följt av ett rött hjärta och så texten:

Morsan, 14.00 på söndag. Passar det? Meddela mig. Puss

Bidrag till tävlingen »»Min bästa novell« – tävla med Skriva och få ditt bidrag publicerat!«. Visa alla bidrag.