Förändringens vindar blåser
Ett nytt år med nya möjligheter och en ny framtid. Så tänker hon varje år och vad händer? Samma hus, samma tapeter, samma frisyr, samma kropp, fast lite slitnare för varje år.
I år måste det hända! Hon har skrivit dagbok i över 20 år och sneglar ibland tillbaka på tidigare år. Vad ser hon? Jo, för fem år sen gjorde hon samma sak på samma dag och var på samma ställe. Hon orkar inte med ett år till med samma, samma, samma.
Verkligheten har kommit ikapp, det är likadant varje år. En liten depression i början på året men sen rullar det på som vanligt igen Eller?
Nej, inte i år. Hon är redan i livets nerförsbacke och ska hon få uppleva något av det hon drömmer om så är det hög tid nu.
Det har alltid varit för många om och men och nej i hennes vokabulär. Dessa ord ska omedelbart plockas bort ur hennes ordförråd.
Hon tar en bit hushållspapper som ligger bredvid sängen, alltid bra att ha ifall hon behöver snyta sig på natten, och skriver: Förbjudna ord 2025: Nej, om, men.
Det känns redan bättre och hon kan alltid säga kanske istället för nej.
Evelina ska gå till jobbet i morgon med ett leende på läpparna som ska sitta kvar hela dagen oavsett vad som händer.
Morgonen gryr och solen tittar försiktigt fram genom gardinen. Evelina är trött men fortfarande fast besluten att ha en positiv inställning till allt och alla.
En kopp kaffe och hon känner att hon piggnar till.
Ut genom dörren och bort till garaget, shit också, hon glömde bilnyckeln.
Tillbaka igen, tänk positivt Evelina, du får mera steg på stegräknaren.
Blir lite sen men bättre sent än aldrig.
Ler och hälsar på alla när hon kommer till affären där hon jobbar sen många år.
Tänk om detta är året då hon ska börja på gym och tatuera sig. Det har hon tänkt i många år men något kom emellan. Hon sitter och ler vid kafferasten och Annika, hennes vän, undrar vad hon ler åt.
”Det är livet.”
”Är det något att se så lycklig ut för?”
”Ja, ibland.”
Kunderna blir väl mottagna idag och allt går som en dans. Detta går hur bra som helst, tänker Evelina när hennes telefon ringer.
”Ja, det är Evelina.”
”Godmiddag, detta är Hans Björkman. Vet inte om du kommer ihåg mig men vi träffades på din brors 50-årskalas och jag fick ditt nummer av honom.”
”Jo, jag minns dig.”
”Vad bra. Jag tänkte fråga dig om du vill träffas och äta middag på fredag kväll?”
Hjälp! Hon får inte säga de tre små orden hon har skrivit i sin hand. Det skulle låta konstigt att säga kanske eller ska hon säga att hon är upptagen. Ljuga får hon väl inte heller.
”Är du kvar?” undrar Hans.
”Ja, det kom lite plötsligt, kan jag ringa dig i morgon kanske?”
”Javisst, toppen, då hörs vi”!
När hon lagt på luren känner hon sig alldeles knäsvag. Hans Björkman är en trevlig man i sina bästa år och han vill bjuda ut henne. Hade hon inte börjat med denna dumma lek så hade hon sagt nej och allt hade varit precis som vanligt. Lugnt och skönt.
Hallå eller! Du ville ha förändring, ta chansen och tacka ja. Bygg inte egna hinder nu igen utan riv murarna som stått alldeles för länge.
Vilket av hennes båda jag vinner denna matchen tro?
Efter en natt med minimal sömn vacklar hon ut i köket och sätter på kaffet. Första dagen som började så bra och så händer detta. Det känns inte bra att bryta överenskommelsen med sig själv efter en dag och alternativet är att tacka ja till middagen. Hon har inte blivit utbjuden på år och dar, så varför inte ta chansen. Hon ska fråga Annika, tänker hon, och känner sig genast lite lugnare.
Annika tycker absolut att hon ska träffa Hans, börja på gym och tatuera sig. Gärna ny frissa också. En helt ny Evelina!
Hon ringer Hans och tackar ja. Passar på att kolla öppettider på gymmet och beställer tid för klippning och tatuering. Himmel och pannkaka, var ska detta sluta? Har käringen blivit tokig?
Efter jobbet besöker hon det lokala gymmet för första gången i sitt liv och upptäcker att det är riktigt kul. Bra hjälp fick hon också!
I morgon ska hon till frissan och på kvällen ska hon träffa Hans.
Fredag morgon och hon kommer nästan inte ur sängen. Fruktansvärd träningsvärk och kroppen känns seg som en överjäst deg. Hon stapplar in i butiken där hon arbetar och Annika undrar förskräckt vad som hänt. Några timmar senare sveper hon in med sin nya frisyr och jobbarkompisarnas hakor blir längre än vanligt.. Det känns bra inombords och snart väntar middagen.
De skulle träffas klockan åtta på ortens bästa restaurang och Evelina kommer dit punktligt. Då sitter Hans redan där vid ett bord. Han reser sig upp och hälsar i hand. Så tittar han på henne och säger:
”Jag höll på att inte känna igen dig sen sist vi sågs. Du har ändrat stil, ser jag.”
”Ja, det har jag och det är toppen.. Igår var jag på gymmet och i morgon ska jag tatuera mig.”
”Är det någon form av ålderskris du går igenom eller?”
Hon får inte säga nej även om hon tänker det.
”Förändringens vindar kan blåsa även hos en gammal kvinna och nu är det dags för mig.”
”Jag som tyckte om dig som du var. Tyckte att vi verkade lika lugna och sansade.”
”Kanske det, i ett tidigare liv.”
Efter kvällen som var ganska tråkig för nya Evelina och samme gamle Hans känner hon att hon är på väg att lyckas. Ta alla chanser som kommer i hennes väg och se vart de leder.
Hon fick sin tatuering till sist och blev förälskad i en konstnär.
Två år senare bor Evelina i Frankrike på en vingård och älskar livet. Hon säger aldrig nej utan kanske.