Hissen
Tunga snarkningar hördes inifrån sovrummet. Hon stängde dörren försiktigt, så att han inte skulle störas medan hon röjde i lägenheten. Sopsorteringen behövde slängas innan hon kunde börja med disken, det gick knappt att ta sig fram till köksbänken. En unken lukt av intorkade matrester hängde i luften. Hennes pappa hade en sådan period igen. När de enklaste sysslorna blev helt omöjliga och att ta ut sopor tycktes vara ett oöverstigligt hinder. Men det var inte hans fel.
Hon tog två överfulla kassar med pappersförpackningar och gick ut genom ytterdörren. Gamla flottiga kartonger hotade hela tiden att falla ut. Hon tryckte upp hissen. Hennes pappa bodde på femte våningen och rummet för sopsortering låg nere i källaren. Klockan var strax efter nio på kvällen och novembermörkret hade sedan länge lagt sig utanför byggnaden. Hon försökte vara så tyst som möjligt, för att inte störa några grannar.
Stanken från kassarna blev alltmer outhärdlig. Det var med lättnad hon klev ut i källargången och in genom dörren med skylten ”Källsortering” på. Hon återvände till hissen. Det var inte många som använde den vid den här tiden på dygnet, så den stod kvar och väntade på henne. Uppe i lägenheten samlade hon ihop alla utspridda tomglas hon kunde hitta.
Till hennes förvåning stod hissdörren på vid gavel när hon kom ut igen med händerna fulla. Hade en snäll granne sett henne och velat vara hjälpsam? Eller hade hon själv råkat ställa upp dörren och glömt stänga? Hon klev in och tryckte på knappen till källarplan. Den här gången kändes det som att hissturen gick mycket långsammare. Lamporna lös svagare och blinkade när hon klev i källargången. Någonting var fel. Dörren till soprummet låg nu på motsatt sida. Det fanns inte heller någon trappa upp till entréplanet. Hade hon kommit till en annan källarvåning? Handtagen från kassarna skavde och hon bestämde sig för att det var lika bra att kasta skräpet där ändå. Hon öppnade dörren och gick mot kärlet för tomglas.
Mitt i rummet stannade hon tvärt. Det skrapande och krafsande precis intill henne. Hon såg pappersförpackningar långsamt röra på sig. En råtta? Chocken fick henne att släppa det hon höll i. Hjärtat bultade hårt och varenda muskel i kroppen spändes. Hon tog ett steg närmare och kikade ner i sopkärlet. Sedan ryggade hon blixtsnabbt tillbaka.
Ur högen med tomma förpackningar steg någonting gråsvart, hårigt, avlångt upp och sträckte sig efter henne. Hon skrek till, sprang till hissen och kastade sig in. När hon skulle trycka på knappsatsen fanns den inte där. Hasande ljud hördes från källargången. Hon stod blixtstilla och höll andan medan hon kikade ut genom dörrspringan. Det som letade efter henne såg ut som en mörk, luden tentakel. Prövande kände den sig fram och strök längs betongen. Om hon bara stod alldeles tyst kanske den skulle ge upp och krypa tillbaka dit den kommit från. Ett våldsamt krasande hördes inifrån soprummet. Ljudet fick henne att rycka till så att hissdörren stängdes med en smäll. Hon ställde sig längst bak i hissen och tryckte sig mot väggen.
Medan kallsvetten trängde fram lyssnade hon spänt efter ljuden som varelsen skapade när den slingrade sig fram. Ingenting hördes. Försiktigt tog hon ett par steg framåt och fick syn på knappsatsen. Den satt på motsatt sida mot vad den brukade och siffrorna på den tycktes ha bytt plats. Hon sträckte fram en darrande hand.
Innan hon hann nudda knappen slängdes hissdörren upp och någonting virades runt hennes ena smalben. Hon drogs omkull och släpades genom korridoren. Greppet från tentakeln var så hårt att hon trodde att benet skulle gå av. Ett par naglar bändes bakåt och fingertopparna lämnade blodiga spår, där hon förgäves försökte få tag i något att hålla fast i. När hon släpats in i soprummet såg hon kärlet som varelsen hade krälat upp ur. Inte en enda pappkartong syntes till, däremot flera raggiga mörka tentakler som rörde sig likt en hög med daggmaskar i en välfylld kompost.
Hon fick syn på en trasig vinflaska som ramlat ur en av kassarna hon haft med sig. Snabbt sträckte hon ut armen och grep tag om flaskhalsen. Hon kastade sig framåt och högg de trasiga glaskanterna ner i köttet på tentakeln som höll henne fast. Ett dovt morrande läte steg ur kärlet. Hon fortsatte att hugga tills tentakeln gick av. Greppet släpptes om hennes ben och en svart tjock vätska rann från den söndertrasade stumpen, ut över golvet. Samtidigt fortsatte biten hon huggit av att sprattla där den låg.
Morrandet från sopkärlet tilltog i styrka och flera av de andra tentaklerna började söka sig i riktning mot henne. Hon hävde sig upp till stående och försökte springa, men smärtan i benet fick henne att snubbla till. Haltande tog hon sig tillbaka till hissen och kastade sig in. Dunsar, skrapande och hasande ljud kom allt närmre. Hon tryckte in våning fem på knappsatsen men ingenting hände. I stället tryckte hon på knappar för flera andra våningar, men hissen bara plingade till som att den redan var framme.
Varelsen var nu alldeles utanför dörren. I desperation tryckte hon på knappen till källarplan. Hissen gungade till. Någonting började rycka i hissdörren men hon var redan på väg uppåt. Våning efter våning passerade. Hissen stannade på femman och hon sprang till lägenhetsdörren, slängde sig in och låste.
Flämtande spanade hon ut genom titthålet. Korridoren var tom. Tystnaden kompakt. En av lamporna blinkade till. Hon lutade sig bakåt, tog ett djupt andetag och tittade ut genom hålet igen. Hissdörren öppnades långsamt.