Vårvarning!
Det finns anledning att se upp för den förrädiska våren och då inte bara för svaga isar och framtinat skräp.
Nej, solen och de små blomknopparna i dikesrenen gör att du lätt kan tappa omdömet.
Detta drabbade mig i helgen när jag skulle slå ihjäl några minuter i ett av stadens köpcentra.
Jag trodde jag var immun mot allehanda lockpriser och erbjudanden när ”nya vårgardiner” lirkade sig in i mitt medvetande, lika lurigt som solen på bländande skarsnö.
”Hm, nya vårgardiner skulle kanske pigga upp i det Jonssonska hemmet, jag har en fönsterrad som inte haft gardiner på säkert 15 år.”
Efter en stunds nypande i kvaliteter och funderingar kring färger inhandlades ett antal, inte alltför billiga, gardiner.
Det var när jag betalat och stod med påsen i hand jag kom i håg att det finns fler fönster i rummet som har gardiner och de av en helt annan kvalitet. ”Det kommer att se jättekonstigt ut om jag hänger upp nya och har de gamla kvar,” konstaterade jag för mig själv.
Åter tillbaka till en runda bland tyll och mönster.
Jag lämnade affären med två påsar och ett betydligt tunnare resultat på bankkontot.
Vid bilen på parkeringen slog mig tanken att ”gardiner ska hängas upp på gardinstänger” och några sådana fanns inte kvar vid den tilltänkta fönsterraden.
Återigen ett besök till ett annat av stadens mammontempel och efter en stunds tankekullerbyttor kring metrar och centimetrar lämnade jag centralorten med både gardiner och upphängningsanordningar.
Väl hemma närmade sig sena eftermiddagen och den stundande ”Earth Hour” som skulle njutas i ett dunkelt stearinljus, inte lämpligt för snickaraktiviteter och jag beslutade mig för att slutföra min idé följande morgon, ”för det gör jag snabbt” tänkte jag, ”en halvtimme kan det ta att skruva upp några krokar, allra mest.”
Uppe i ottan följande dag, laddade jag med skruv- och borrmaskin, lämpliga skruvar, pluggar och måttband. Det var först när jag äntrade trappstegen jag plötsligt minns anledningen till att det inte hängt gardiner där på 15 år, det är alldeles omöjligt att skruva i den väggen och få något att hänga kvar.
Skulle det dyrt inköpta tyget få ligga kvar i sina påsar och stängerna ställas undan?
Jag skulle kunna tillbringa förmiddagen med att sova en stund i solskenet på soffan istället.
”Nej, för sjutton, det är många timmar kvar till lunch och jag har mycket bättre grejer att jobba med nu ”tänkte jag och skred till verket.
Först upp med dörrar och in med frisk luft, på med ”Blood Sweat & Tears” på högsta volym, sedan var det bara att sätta igång med borrar och pluggar, skruvar och krokar.
Det visade sig vara mycket svårt, om inte alldeles omöjligt att få något att passa ihop, skruvas in eller stanna kvar i väggen.
Efter någon timmas kamp, började jag fundera på om inte min pappas universallösning ”Fyrtum och några kraftfulla hammarslag,” skulle kunna vara en bra metod. Den spiken skulle kunna nagla fast det mesta i evärdeliga tider, men det estetiska intrycket av ett sådant grepp skulle inte vara bra, så det fick vara.
Lite kaffe och nya tag. Ytterst långsamt och med tveksamt resultat kom skruv, hållare och stänger på plats sent på eftermiddagen.
Det var en del att städa upp efter mitt arbete. Förutom de verktyg jag startat operationen med hade det tillkommit mattkniv, tång, morakniv, sax, hammare, liten kloss och otaliga krokiga skruvar och pajade pluggar.
Väl nedsjunken i fåtöljen betraktade jag mitt storverk, någorlunda rakt och ännu kvar på plats. Dessutom inga brutna ben eller stukade handleder, bra jobbat!
Nu undrar ni kanske över hur det blev med gardinerna?
När jag tittade i förpackningarna såg jag att samtliga längder behövde sys upp. Fålla gardiner är en allvarlig sak och det görs inte i brådrasket.
Ärligt talat, nog kan gardiner hängas både vår, sommar och höst.
Så slutsatsen av helgens aktivitet är:
”Varning för våren och förrädiska tankar kring gardiner!”