Röken från cigaretten ringlar mot taket och hon följer den med blicken, fast tittar kanske mest mot lampan som likt en flimrande tv-skärm drar till sig hennes blick.
Den behöver rengöras.
När hon dragit det sista blosset, fimpar hon i en kopp med lite kaffe kvar på botten så att det fräser till. Sen sträcker hon sig efter glaset och tar en djup klunk. Grimaserar. Dagen efter är det inte gott. Men det gör gott.
Hon reser sig och vinklar upp persiennen. Där ute är det grått, till och med det gula huset mittemot är grått, i alla fall fönstren. Vad hette han som just gick? Sievert? Sten? Sture? Något på S var det i alla fall. Det var skönt när dörren bakom honom gick igen.
Mönstren på medaljongtapeterna är så snirkliga. Hon sätter sig igen och lägger huvudet på sned och följer ett av strecken. Tänk om det hade varit fler färger än två, vad skojigt det hade sett ut! Kanske skulle hon måla det, hon har ju penslar och färger. Kanske Gudrun ville hjälpa henne? Gudrun är kul. Hon ska ringa henne sen, berätta om S…, eller, det är kanske inget att berätta? Hans andedräkt var rent äcklig, och inte hade han bytt kalsonger på länge. Visst hade det varit bromsstreck i dem? Han kanske var uteliggare? Hon fnissar till för sig själv, det var något nytt i så fall.
Morgonrocken är halvöppen och det ena bröstet är på väg ut. Hon tar fram det och tittar. Vårtgården har en lätt blåaktig färg. Har hon alltid sett ut så? Det kan hon väl inte ha gjort? Som ett stort blåmärke mitt i det vita. Hon lägger tillbaka det, drar till skärpet i morgonrocken så hårt hon kan. Tänder en ny cigarett och tar en klunk till. Grimaserar lika illa som förra gången.
Fan.
Diskbänken är full med disk och resterna från middagen de åt igår kväll, då innan. Så oaptitligt. Hon låter blicken svepa över eländet och ser att det ligger prillor på en av tallrikarna också. Flera. Var det därför hans andedräkt var så hemsk?
Hon reser sig och går de få stegen till diskbänken och tar upp en av dem. Stoppar prövande in den i munnen och låter den åka runt därinne. Tuggar lätt. Blir lite yr, det smakar för jävligt. Hon spottar ut i diskhon, känner samtidigt stanken av sur disktrasa och får en kräkreflex, hulkar till utan att det kommer något mer än lite galla. Hon tar ett nytt glas med vatten och sköljer munnen. Det är satans kallt, men känns ändå som en skogsrening. Som porlande. Vardag och normalitet.
Än en gång låter hon blicken glida över diskbänken, men blundar sedan och sjunker ner på andra sidan bordet så hon slipper se förfallet. Det krasar av smulor under armbågarna när hon lägger dem på bordet med huvudet i händerna. Hon borstar ner dem på golvet, sätter åter upp armbågarna.
Vilken tur att Martina är med sin pappa. Vilken satans tur att Martina är med sin pappa nästan varannan helg så att hon kan leva lite.
Om nu detta är att leva.
Kanske borde hon måla en tavla? Ett självporträtt, så hon minns hur hon ser ut när hon är dagen efter. Bara ingen finge se det! Uuuhhh! Hon slår sig på knäna och skrattar samtidigt som hon nickar förnumstigt åt sina egna tankar.
Den ena nakna foten kommer åt den andra och hon känner att tånaglarna är långa. Rätt äckligt. Fast inte lika äckligt som bromsspår i kalsonger. När bytte hon själv trosor sist? Hon minns inte. Men hon har i alla fall inte haft dem mer än två dagar, hon hade säkert bytt när Han hämtade Martina.
Hon tar en djup klunk till och nu smakar det helt okej, reser sig och hämtar nagelsaxen i badrummet. Vinklar upp högerbenet och klipper alla naglarna. Vänsterbenet är mycket svårare, varför har ingen jävel kommit på att man ska göra nagelsaxar som funkar för både höger och vänster hand? Hon skiter i vänsterfoten, det får bli en annan dag. Hon kan ha strumpa på ena foten om det behövs.
En klunk till och hon börjar bli redo. Hämtar några handdukar i badrummet och lägger över oredan på diskbänken. Så, borta!
Går åter till badrummet, en snabb genomborstning av håret och på med rött läppstift. Lite hamnar utanför, men det är ju snyggt med stora läppar. Eller i alla fall modernt.
Mascara, blå ögonskugga. Trallande går hon in i sovrummet där hon efter en snabb blick på sängen slänger ett överkast över alltsammans. Har de verkligen sovit i den röran?
Hon plockar fram rena kläder, jeans och tröja men struntar i bh, granskar sig.
Snurrar.
Jodå.
Hon är redo.
Alltid redo.