Ute är det mörkt och snön virvlar runt i luften. Julaftonen har nått sin kväll och barnen har lagt sig. Från ett angränsande rum hörs ljudet från en tv, men i det här rummet är det tyst. En kvinna sitter i en fåtölj och sover. Framför henne står julgranen och bredvid den ligger en hög av julklappspapper. Den gamla damen snarkar till ibland, men slumrar vidare i sin ensamhet. Men, är hon helt ensam? Rör sig inte högen av papper?
Det är Jultomten som lurar bakom högen av hopknölat julklappspapper. Han ålar försiktigt in under julgranen, hela tiden med blicken på sitt byte.
Den gamla damen sitter ihopsjunken och likörsömnen gör att hon inte märker något.
Likt en anaconda ringlar jultomten vidare in bakom blombänken med de två stora prickbladsblommorna.
Den gamla damen rycker till i sin dvala och ser i en dimma hur de två stora blommorna vissnar ihop framför hennes ögon. Hon förstår dock inte varför.
Jultomten stannar åter upp och låter blicken löpa över sitt byte. Tungan far över de spetsiga tänderna som kan skymtas bakom det stora vita skägget. Det kurrar i magen av förväntan, att få slita av ett stycke av hennes kropp och sätta tänderna i.
Kvinnan i fåtöljen, i familjen känd som faster Augusta, är verkligen något att sätta tänderna i. Hans pupiller zoomar in den stora kroppen. Det blir något helt annat än tomtegröt. Vem fan har hittat på att tomten vill ha risgrynsgröt? Är det tacken det, för alla julklappar, att få lite kladdig gröt med kanel på?
Faster Augusta rycker till. Har hon hört något? Anar hon den annalkande faran? Han överväger att attackera direkt men avvaktar. Han har all tid i världen. Julklapparna är utdelade, så han är ledig nu.
Efter några sekunder hör han åter ett lätt snarkande och kryper närmre. Det är nu det gäller. Han måste vara säker innan han anfaller. Han hör röster och ljud, men inget som tyder på att någon är på väg till rummet.
Tomten vet att de fyra barnen, två från familjen som bor här och två från familjen som hälsar på, ligger och sover. Den stora högen av julklappspapper är mest från deras julklappar. Julen är ju barnens högtid, men visst är de bortskämda.
De vuxna sitter i tv-rummet och tittar på film. Jodå, det är Tomten är far till alla barnen i år också. Han fnyser. Visst är filmen rolig, men nog kunde de väl variera sig. Sen kan han heller inte låta bli att hänga upp sig på titeln. Han har minsann aldrig gjort någon med barn. Han har alltid skyddat sig.
Det som dock upprör honom mest är de levande ljus man lämnat kvar i rummet hos den sovande faster Augusta. Familjen skulle nog behöva tuktas. Fast en sak i taget.
Jultomten skrockar och tar sen sikte på faster Augustas tjocka ben.
Ville vaknar och känner sig oförklarligt rädd. Han förstår inte varför; det har ju varit julafton, den kanske roligaste dagen på året. Vad skulle ha kunnat göra honom rädd?
Han tänder sänglampan och tittar sig omkring i rummet på de andra tre barnen, hans bror Olle och deras kusiner Måns och Sara. Alla sover fridfullt.
Han släcker igen och lägger sig ner. Men han kan inte somna om utan tänker istället tillbaka på den julafton som nyligen tagit slut.
Han vaknade tidigt på morgonen. Det gör man ju på julafton. Olle var också vaken och de låg och gissade på vad de skulle få av tomten.
Sen åt de julskinka och annan julmat, och så julgodis förstås. Julgodiset var ju det näst bästa med julen. Sen kom deras farbror och faster och kusinerna Måns och Sara. Det var alltid kul att träffa dem och de brukade fira jul tillsammans.
Nu hade de även med sig Faster Augusta. Han visste inte vems faster hon var egentligen; alla bara kallade henne för det. Mamma och pappa verkade inte så glada för att hon kom.
Faster Augusta sa ibland saker som inte kändes så snälla. Mamma fick ibland säga till henne att hon inte fick använda vissa ord. Han visste aldrig vad dessa ord betydde men förstod att det var dumt sagt.
Efter Kalle Anka åt de mer mat. Det var samma mat som tidigare, men det gjorde inget; så skulle det vara på julen. En extra maträtt, jämfört med lunchen, var lutfisken. Han älskade lutfisk.
En som inte älskade lutfisk, var Faster Augusta. Hon klagade flera gånger på att lutfisk egentligen inte smakade någonting och att den hade en hemsk konsistens. Han visste inte vad konsistens betydde, utan tyckte bara Faster Augusta var fånig.
Sen kom äntligen tomten och de fick massor av julklappar. Han fick en bilbana som var jättelång och Olle ett Playstation. Även Måns och Sara fick mycket paket. Det tråkigaste med paketutdelningen var när Faster Augusta började klaga. Redan innan tomten kom sa hon att barnen var för stora för att tro på tomten och tyckte de var barnsliga. När sen tomten var där, sa hon flera gånger att barnen var korkade som inte såg att det var en utklädd farbror. Men varken han, Olle, Sara eller Måns tyckte det såg ut som någon utklädd farbror.
Till slut sa mamma åt Faster Augusta att hon fick gå därifrån och att hon nog inte skulle dricka mer likör.
Ville börjar känna sig trött. Han undrar om Jultomten blev arg på Faster Augusta för att hon sa att han inte fanns. Tänk om han blev det.
Ville slumrar sakta in. Samtidigt ligger känslan kvar av att något hemskt har hänt.