PARADISET
Han ser henne direkt när han öppnar dörren. Hon sitter vid ett bord långt in på den nästan folktomma baren, med ansiktet vänt mot honom.
Han höjer handen till en tafatt vinkning, och får en vinkning tillbaka. På väg mot bordet ser han att hon är mullig och har kort blont hår. Hon ser trevlig ut.
Hon reser sig och sträcker fram handen.
”Eva” säger hon och ser honom försiktigt i ögonen.
”Adam” säger han och det drar lite i mungiporna på henne.
”Tänk så det kan bli, det var en fin annons” säger Eva, ”den liksom talade till mig”.
Man, 62 år söker kvinna, gärna med gård. Mina intressen är traktorer, bingo och jakt. Jag tar gärna en öl ibland och lyssnar på musik, Jim Reeves, Elvis och annat som piggar upp. Jag är 178 cm lång och väger 100 kilo. Har körkort och bil. Arbetade som traktormekaniker tidigare men har fått sluta med det p g a artros i knäna. Hoppas du finns därute.
”Tack, det var roligt att du svarade” han tar upp en skrynklig blårutig näsduk ur jackfickan och torkar sig under näsan. ”Jag har aldrig skrivit en kontaktannons tidigare”.
”Och jag har aldrig svarat på någon förut” hon stryker bort en hårslinga och sätter sig tungt tillbaka på stolen. ”Har aldrig sett någon jag fastnat för”.
Hon är mycket kortare än honom men vikten är nog densamma, vilket han noterar med ett visst mått av välbehag. Ett riktigt fruntimmer, någonting att ta i. Med gård dessutom.
Hans förra förhållande hade varit pest och pina. En ragata som bara ville shoppa, gå på bio och restaurang. Ett magert skrälle, dyr i drift, gnällig, ilsken och grälsjuk och inte kunde hon laga mat. Nej, nu skulle han ha någon rejäl, någon att hålla om. Det hade gått några år, och han kände sig redo att ta in en ny kvinna i sitt liv.
Det kommer in en öl till honom och en läsk till henne. Han suger in lite av skummet och tar en närmare titt över bordet. Hon har en röd blus, halsband med pärlor och stora guldörhängen som dinglar när hon rör sig. Adam tycker om det han ser, hon ser ut som en liten koalabjörn, tänker han. Så där kramgo och mjuk på något sätt. Det fladdrar till i magen och han tar en munfull av ölen.
Hon känner hans blickar och fingrar på halsbandet, tar en klunk ur glaset samtidigt som hon andas in och sätter i halsen.
”Ursäkta mig” hostar hon. ”Jag är lite nervös”. Hon hostar så häftigt att ögonen rinner, så Adam tar upp sin blårutiga näsduk igen och sträcker den över bordet.
”Samma här, jag känner mig lika nervös som när jag skulle skjuta en stor vildsvinsgalt och blev jagad upp i ett träd av grisuschlingen. Det ska du få höra allt om någon gång”.
Hon svarar inte utan tar en ny klunk av läsken. Den här gången går det bättre.
Evas röda bil står precis utanför, och de åker tillsammans till gården.
”Det är bara några kilometer bort och jag har förberett maten”. Hon ger honom ett vackert leende. Näsduken har hon i handen och stoppar ner den mellan framsätena utan att hon använt den.
Maten är god och samtalet flyter på. Eva berättar om sitt spruckna äktenskap, hennes man träffade en annan kvinna och tog med sig det mesta av värde. Hon lämnades med gården, och var stolt över att ha klarat det.
”Jag trodde vi hade det bra men vi hade visst varit tre i äktenskapet en lång tid, som Charles och Diana”. Hon stoppar in en brödbit. ”Och Camilla”.
Han har ingen aning om vilka Charles, Diana eller Camilla är men nickar medkännande.
”Jag behöver en karl vid min sida, det är roligare om man är två”.
”Och här är han, jag är villig att ta mig an både det ena och det andra” Adam blinkar med ena ögat och hoppas hon kan läsa mellan raderna.
Efter maten får han en rundtur, gården är välskött och ligger avskilt med skogen som granne. I ett uthus skymtar en röd traktor genom springorna i väggen. Adam öppnar det knarrande dörrbladet på vid gavel. ”Kan jag ta några bilder på dig här så jag har något att titta på när jag kommer hem”?
Eva poserar villigt framför traktorgrillen och tar sig sen sakta och stånkande upp i hytten. De långsamma rörelserna ger mer associationen av en sengångare än en koalabjörn, och han hoppas att han inte måste lyfta henne ner. Han svettas vid tanken. Det kan nog bli för mycket för surknäna, artrosen är inte att leka med.
En behaglig syn är det, Eva i traktorhytten. Hon är röd om kinderna och solen lyser in på håret som står som spunnet socker kring hennes runda ansikte. Svettdroppen på överläppen får henne bara att se än mer sensuell ut, speciellt som hon andas tungt med halvöppen mun. Han skulle vilja frysa ögonblicket, så vackert är det. ”Du-du liknar en gudinna” stammar han. ”En traktorgudinna, en valkyria”. Han märker att hon blir glad av komplimangen.
Eva släpper av honom på parkeringen. ”Tack för en fin dag”.
”Tack själv” han sträcker sig in och hämtar sin näsduk. ”Hoppas vi ses snart”.
”På lördag kanske? Vi kunde spela bingolotto och du kan sova över om du vill”. Eva rodnar och hittar en osynlig fläck på blusen.
”Gärna, och under tiden har jag bilderna att titta på”. Han viftar med mobilen.
”Välkommen då Adam, det ska bli roligt”.
När hon åkt går han in på baren och beställer en öl. Mobilen plockas fram och han klickar på galleriet och börjar scrolla. Bild efter bild zoomas in på skärmen, han ler stort och tänker att han är världens lyckligaste man. Hur kan han ha sådan tur?!
En välvårdad Ferguson 135 Special i original från 1973, med servostyrning och bakskopa.
Och så ett fagert kvinnfolk som grädde på moset.
”Om det här inte är Paradiset, så vet jag inte vad det är” säger han högt för sig själv.