Åskådaren

Sitter långbyxorna och blusen bra? Hon vände sig om och kontrollerade att allt såg bra ut. Om hon drog in magen ordentligt, riktigt ordentligt så försvann de där utbuktningarna, i alla fall de som var framåt. Varför hade hon kastat den där bodyn som drog in magen? Infallet att man duger som man är kändes just nu inte alls rätt. Jag undrar hur man ska vara klädd på en dans? Är det här för alldagligt ? Såg hon för lantlig ut? Osäkerheten gjorde sig som vanligt påmind . Snabbt drog hon på sig kappan för att slippa tänka att hon inte dög som hon var. Hon pussade hejdå till sin  lilla hund och viskade i den mjuka pälsen: Jag älskar dig lilla vovven  och matte är snart hemma igen. Den enda som hon hade att älska just idag och de tre sista åren. In i bilen på med dansbandsmusik på hög nivå för att få sig själv i stämning. Träningen framför youtube kanske ändå skulle komma till nytta. Ett två tre och ihop. Var det så det var? Lite ringrostig efter alla år av odansad. Framme på parkeringen, många lika tidiga som hon. En halvtimme kvar innan dansen skulle börja. Finklädda, säkra med flera i sina dansgäng stod de där i biljettkön. Alla verkade känna någon. Hon mindes plötsligt varför hon valde att sluta dansa, det var när hon började bli självironisk och analyserade över att betala 150 kronor för att i takt med musik trycka sig mot någon mans främmande kropp och ibland vissa män som inte var helt främmande. Hoppfull om att dessa tankar skulle släppa,  hade hon betalat nu och skulle väl få lite valuta för sina förberedelser. Paren och gängen satt tillsammans vid borden , jackor och handväskor markerade att borden var upptagna. Ingen såg henne, ingen reagerade på henne och ingen sa hej. Hon hade varken handväska eller jacka.  Behöver nog kissa tänkte hon för att fördriva tiden tills dansen började. Det tog lite tid att dra ner strumpbyxor och de trånga långbyxorna, en snabb titt i spegeln bakom kvinnorna som trängdes vid speglarna. Perfekta både i kroppar och klädsel, de lade sina hårstrån på plats och läppstiftet på och sedan med ett lyckligt leende gick de ut från toarummet. Hon tittade sig i spegeln, självförtroendet växte inte. Nu började dansbandet spela Alla var upptagna med att se lyckliga ut och kvittrade omkring henne. Alla tog sin partner för det var så man skulle göra, visa att man tillhörde någon. Ni ser väl att jag har någon alltså är jag någon. Kvinnorna log och kvittrade. när alla tagit sin partner tänkte hon, jag har betalat så alltså ska jag dansa , tänker inte stötta väggen. Sakta kollade hon läget. Ska vi dansa sa hon till en  man som stod bredvid och kvittrade precis som de andra kvinnorna. Fötterna ville inte helt vara i takt. Nu var partnerdansen slut och man lämnade varandra på golvet. Ojdå man följer inte ens danspartnern tillbaks till väggen. Nu förstod hon . Det här var männens marknad fast kvinnorna trodde att det var deras. Tupparna hade segrat på dansgolvet och hönorna var snabba med att kvittra och lysa med ögonen. Alla män stod kvar på dansgolvet och kvinnorna var snabba att ta över dem från de andra kvinnorna, som kobror högg de tag i männen. Hon gick till väggen igen och tittade ut över dansgolvet. Männen hade inte en chans att bjuda upp den de ville dansa med och de såg ut som stolta tuppar med bröstkorgarna fulla av hormoner. Plötsligt blev hon en åskådare. När andra dansen var halv så såg hon det panikartade i kvinnornas ögon som stod utan att ha blivit uppbjudna. De spanade och innan dansen var slut var de uppe på dansgolvet och haffade den man de sett ut. Hon klarade inte av att var en kvinna med panik i ögonen Under kvällen lyckades någon man slita sig ut från hönsgårdens osynlig nät och bjuda upp. Du ser lite fundersam ut! Ojdå här är det bara att kvittra och se lycklig ut. Jag kan ju inte berätta att jag just nu är åskådare till en stor hönsgård med fullt av stinna tuppar. Kaffepaus, och männen hämtar fikat till sina kvittrande och ögonglänsande kvinnor. Var finna jämlikheten tänkte hon. Nu hade luften gått ur henne. Hon drog sig sakta mot garderoben. Hämtade sin kappa och bytte sina skor. Ingen såg att hon gick, ingen märkte henne och ingen sa hejdå. Hon gick sakta ut i kylan och började sin bilresa hem. Slog på stereon och och då spelades Tomas Stenströms låt: Ser du månen där du är ikväll. En tår föll sakta från hennes kind. Nyckeln i dörren och överöst av varma pussar från sin lilla hund. Viskade, jag älskar dig. En sakta promenad genom stan för att rasta den lilla. Jag är i alla fall någon för min lilla hund. Hon rättade sig själv och tänkte. Jag är allt för min lilla hund inte bara någon. Hon andades in kvällsluften och kände sig plötsligt fri.