Det var mörkt i matsalen. Lisa kände trycket i tinningarna när hon gick in och tog en plats. Hon hade tunnelseende och det kändes som om alla tittade på henne medan hon valde en plats inne i hörnet och satte sig med sin kopp kaffe.
Kroppen var öm och hon var svullen och varm. Det var vilsamt att få en stund själv och kunna tänka på det som var. Kunde hon verkligen lämna eller var det bäst att vara kvar, hon visste inte riktigt hur hon skulle gå vidare nu. Detta skulle ju vara drömmen. Den dröm som hon fått leva ut. Kunde hon verkligen lämna något som var så svårt att uppnå.
Hon bestämde sig för att gå ut och tog på jackan. Snön yrde och det blåste kallt. Hon gick till mataffären och köpte mörkbrun hårfärg. Så fort hon kom tillbaka gick hon raka vägen till badrummet och färgade håret från sitt ljusa blonda till mörkt brunt. Det var effektfullt. När hon torkade håret blev det jättestort och fluffigt. Hon gick ner för att äta i matsalen. Receptionisten kände inte igen henne. Det var så skönt att få en ny stil. Hon kände direkt att det var rätt. Kanske hon skulle kunna säga ifrån nu.
Nästa tillfälle att synas offentligt var ikväll på den stora galan. Smset plingade till och hon läste ”klockan 20.00 kör vi, du är på plats 19.00 för uppvärmning?” Hon svarade kort ”ja, vi ses då”
Lisa åt knappt något utan rörde bara om maten på tallriken. Hon gick upp till hotellrummet, tog ett varmt bad och la sig att sova en stund. När hon vaknade tog hon en värktablett och sträckte på kroppen. Hon plåstrade om sig och tog på sig sina mjukaste kläder. Hon mötte Jonas i lunchrummet på TV-huset där de pratade genom kvällens akt. Hon kände direkt att han var på dåligt humör, det brukade innebära smärta.
Lisa har tänkt så mycket på detta jobbet. Det är verkligen hennes drömjobb men det var inte den drömmen hon trodde. Kroppen gör ont, hon är aldrig hemma hos sin älskade lilla misse. Katten Misse fick flytta hem till Lisas mamma eftersom hon inte hann ta hand om henne.
Efter uppvärmning och genrep kände Lisa redan hur kroppen värkte. Han tog så hårt, som om han ville göra henne illa. Lisa hade bestämt sig, hon skulle lämna, göra något annat. Direkt på måndag skulle hon ringa sin vän Brita som var den bästa att prata med när hon ville ha nya perspektiv.
Det kändes skönt att ha bestämt sig. Bara en kväll till sen var detta giget över. Efter kvällen väntade två veckors semester och hon kunde prata med sin vän om att hon ville sluta.
Hon gick till logen för att göra sig redo för kvällens uppträdande. Jonas hämtar henne efter en stund och de går tillsammans upp till scenen.
Lamporna tänds och musiken dånar i högtalarna. Benen darrar och Lisa spänner hela kroppen. Hon är redo, känner Jonas grepp om midjan då han lyfter upp henne under de första takterna. Hon tappar nästan andan så hårt han håller om henne.
Det går bra, kroppen lyder under hela föreställningen och hon klarar sin hopp som de övat på. Jonas ska fånga Lisa i den sista akten och hon tar sats, springer över scenen och kastar sig uppåt, framåt och hon ser Jonas armar lyftas för att fånga henne men någonting går fel. Jonas segnar ner och Lisa landar olyckligt rakt på honom. Hon skriker till och hinner tänka att nu är det slut innan hon svimmar.
Orkar du komma med efteråt? Det är Henrik som frågar. Henrik är Jonas bror och han hade arrangerat Jonas begravning. Jonas dog av brusten kroppsplusåder. Sånt kan man inte förutse. Lisa svarar att hon får se. Jonas var hennes senaste partner och de hade dansat ihop ett ett par månader men Jonas var så hårdhänt och styrde och ställde med ilska, makt och muskler. Lisa kände sig obekväm att låtsas sörja någon som hon inte sörjde. Hon greppar hjulen på rullstolen och tar sig ut ur kyrkan ner till taxin. Väl i taxin säger hon till chauffören att köra henne hem.
Lisa sitter vid sitt köksbord med misse i knät, hon stryker honom över huvudet och han kurrar. Jo det blev visst ett slut på dansandet ändå, säger hon till misse, även om det blev på ett sätt som jag inte hade tänkt. Det ringer på dörren och hon ropar – kom in! Hallå, säger Brita och kommer in med fika. Lisa känner sig glad och tänker att allt nog kommer ordna sig ändå.