Jag har fått en notis. Du har gillat min bild. Ditt leende ansikte lyser på min skärm. Det var jag som tog bilden. Det kanske var därför dina ögon brann sådär. Du har gillat bilden jag la upp för tre dagar sedan. Du har gillat bilden på mig och min bror. Han som du aldrig hann träffa. Jag trycker på ditt användarnamn. Tur att du inte är privat. Senaste bilden la du upp igår. Du sitter där på fotbollsplan med hennes huvud i dina händer. Du fick henne tillslut. Hon med det blonda håret. Hon med leendet. Hon som ser ut som jag. Det är en konstig känsla. Att jag vet hur lätt din hand vilar mot hennes hals. Att jag vet hur det känns när din värme strömmar in i henne. Hur dina ögon sprakar av glädje, lust… och kärlek.
Har du berättat henne om mig? Har du berättat hur du krossade mig? Har du berättat att du älskade mig men var för feg för att säga det? Har du berättat om de sena nätterna? Om samtalen som varade i timmar. Har du berättat om den gången vi dansade på stranden, med vinden i håret och ingen alkohol i blodet. Har du berättat att du kysste mig då? Har du berättat om den sommaren? Om hur vi såg på varann och visste precis vad den andra tänkte på. Hur vi sprang iväg från festen och knullade i båthuset. Har du berättat vad du sa den kvällen? Hur du strök mitt hår bakom örat, följde mina läppar med en fjäderlätt tumme. Hur du svalde hårt och viskade svagt:
“Du ska bara veta hur länge jag drömt om det här. Om dig.”
Har du berättat hur du rodnade? Hur jag rodnade? Har du berättat vad jag svarade? Hur jag såg solen gå ner bakom ditt huvud. Hur du som ängeln fick en lysande gloria och jag var säker att du var skapad bara för mig. Har du berättat att du log? Har du berättat att du frågade chans? Har du berättat att jag skrattade och nickade.
Har du berättat hur du stelnade till när jag viskade:
“Jag tror jag kanske älskar dig.”
Har du berättat att du såg upp i taket innan du gick? Har du berättat att du gick så fort jag kom nära?
Jag var beredd att göra allt för dig… och det skrämde dig. Har du berättat det? Har du berättat att du försvann? Har du berättat hur du skrattade mig i ansiktet när jag grät? Har du berättat vad du sa? Har du berättat hur du såg mig i ögonen och sa de värsta orden? Orden som du visste skulle såra mig mest. Med eld i ögonen och avsky i munnen sa du:
“Nu är jag full så jag kan vara ärlig. Du är klängig. Du är jobbig. Du står mig upp i halsen och jag hatar det. Jag hatar dig.”
Jag trodde jag skulle kräkas. Jag kunde inte röra mig. Allt jag kunde var att se dig gå.
Du har gillat bilden på mig och min bror. Tror du att han är min nya kärlek? Tänker du att du ska ge igen? Strö salt i mina sår? Tänker du att jag ska slidea in i dina dms och krypa på mina bara knän och be dig bli min igen? Efter allt du gjort för mig? Efter att du gjort med mig? Efter allt du gjort mot mig? Då tar du jävligt fel. Jag ska aldrig sjunka så lågt igen. Har du berättat det för henne? Att allt du är är äckligt, blaskigt, patetiskt bottenskrap? Du vet vem du är. Jag vet vem du är. Vad du är. Och jag skulle aldrig gå i närheten av det igen.