Miljön är ju väldigt viktig i mina böcker. Målet är att varje berättelse bara ska kunna utspela sig på just den platsen jag valt och ingen annanstans. Landskapet kan nästan bli som en egen karaktär, som inspirerar mig i skrivandet och påverkar historien. Men samtidigt är det viktigt att det alltid är människorna som är i fokus. Miljön omkring dem gör dem bara tydligare.

När jag var i 20-årsåldern och hade börjat skriva noveller läste jag en bok om skrivande av författaren John Gardner, och där fanns en övning där man skulle beskriva en skogssjö betraktad av två olika personer. Först var det en man som just hade mött sitt livs stora kärlek – men man fick inte nämna mannen eller kärleken, bara sjön. Nästa skrivuppgift var en beskrivning av sjön genom ögonen på en man som just hade mördat sin bäste vän. Det var ju samma sjö och den borde ha sett likadan ut, men ju mer man gör de skrivövningarna, desto mer inser man hur olika en plats kan framstå beroende på vad den som betraktar den har upplevt. Man kan till exempel tänka sig att sjön verkar mycket mörkare och djupare och mer hotfull när den betraktas av mördaren än av älskaren.

Så miljöbeskrivningarna påverkas av hur de personer vi skildrar mår och tänker, och säger i sin tur mycket om människorna.