Foto: Simon Eliasson

Mikael Niemis 4 överlevnadstips

Han kan jaga, fiska och trivs i ensamheten. Förmodligen hade Mikael Niemi klarat en verklig katastrof bättre än de flesta. Till Skrivas läsare delar han med sig av sina överlevnadstips när krisen slår mot skrivandet.

TILLÅT DIG ATT STRUNTA I PUBLIKEN

Förut hade jag en fil på datorn som jag kallade för ”nattarbete”. Där tillät jag mig att vara helt galen och bara skriva. Till exempel började jag spåna kring en ”rymdtradarchaufför” och en riktigt jävla sunkig krog nånstans i universum, dit folk åker för att supa och slåss, ungefär som Scandic Ferrum i Kiruna, fast med den skillnaden att det krävdes galaxtransporter för att ta sig dit.

Jag höll på att skratta ihjäl mig åt mina infall, känslan jag hade var ju att fy fan, det här är bara för sjukt. Men jag skrev på, och hade fruktansvärt kul.

Och när jag återvände till den där filen senare så såg jag att en del av det där var ju bra! Och då menar jag inte att det var bra för min karriär, eller bra för läsarna. Sånt är ju förlagets jobb och ibland måste man helt enkelt strunta i publiken. Nä, jag frågade mig bara om det var en bra text rent litterärt, och det tyckte jag att det var. Resultatet blev boken Svålhålet, och det är faktiskt flera av mina böcker som har börjat på liknande sätt. Så även om du har planer för ditt skrivande kan jag rekommendera att ibland bara gå loss och se vad det blir.

 

 

Annons

TESTA DIG FRAM

Det finns två sorter som ofta misslyckas med sitt skrivande. Dels är det de som bara sprutar fram idéer utan att det blir något av det, och dels de som är jättefokuserade, skriver synopsis och är hur målmedvetna som helst, men slutar i nånting stendött.

En sak jag har lärt mig är att det är bra att släppa fram alla idéer, även om de verkar konstiga. För även om idén kanske inte är så bra så finns det ofta en annan idé bakom den första. Det är ett misstag många gör, att de stoppar vid den första idén när de kommer fram till att den inte håller. Det där handlar om brist på erfarenhet. För ta till exempel min gamla idé om en man som går ut och pissar på en damm, den var alldeles för orealistisk och konstig, men bakom den fanns en hel roman.

Utgå från dig själv. Våga vara banal, våga bryta mot regler och våga ösa på!

 

LÅS DIG INTE VID URSPRUNGSIDÈN

Att skriva handlar mycket om ett samspel mellan vänster och höger hjärnhalva. Det finns ingen motsättning mellan dem om de drar åt samma håll. Den ena står för kaos och kreativitet och den andra för struktur och målmedvetenhet.

Gå på magkänslan, och lås dig inte. När jag började skriva om helikopterpiloten Vincent i Fallvatten, han som har bestämt sig för att ta livet av sig efter sin skilsmässa, så var han en helt annan typ. Nämligen en sol-och-vårare med fruar över hela Norrbotten, som flög i sin helikopter som en humla mellan olika blommor. Det var en rolig metafor, men efter ett tag tyckte jag inte att han var så spännande längre. Det är en sak att hitta på en karaktär och en annan att få den att leva, och det var därför jag valde att göra om honom till den här neurotiska självmordskandidaten, det kändes helt enkelt roligare och han blev mer intressant.

 

Annons

SE DIN TEXT UTIFRÅN

Självcensuren tror jag är det som dödar flest författarskap. Den där känslan av att fan, allt är redan skrivet, vad har jag att tillföra? Och det är lätt att bli knäckt när man ser hur dåligt det blir. Själv höll jag på i tio år med dåligt skrivande innan det lyckades bli någorlunda bra. Jag började i 15-årsåldern och fick min första diktsamling antagen när jag var 26. Det får man räkna med, om man inte är extremt begåvad. Det finns ju sådana underbarn, som Stig Dagerman, eller för den delen Jonas Hassen Khemiri, men jag var inte sån. Jag har jobbat hårt. Ett tips på vägen är att läsa mycket och att läsa aktivt. Försök gärna härma dina idoler, det gör alla i början. Och har du läst en bok som du tycker om, gå då tillbaka och kolla hur författaren gjorde. Det är genom att bedöma andras texter du lär dig att se dina egna. Jag skulle nog säga att det är en av de största skillnaderna mellan amatörer och proffs, och det viktigaste man lär sig på skrivarkurser – detta att kunna se sin text utifrån. Det är först när du kan göra det som du kan börja stryka och skriva om och jobba med din text. Det är så man blir bättre.