Redan i byskolan upptäckte en lärarinna Elsies talang. Hon skulle dock hinna fylla 48 år innan hon blev publicerad.

»Om jag inte hade fått skriva hade jag inte orkat leva«

Redan som liten uppmärksammades hennes begåvning. Men fattigdom, kvinnorollen och hennes klasstillhörighet skulle komma emellan Elsie Johansson och hennes författarskap.

När solen målar hennes lägenhet med varmt ljus kan Elsie Johansson tacksamt konstatera att hon aldrig mer behöver skämmas över uselt boende, dåliga kläder och social underlägsenhet. Ingen människa ser ner på henne längre, snarare tvärtom.

Men minnena av fattigdomen sitter kvar för alltid och klasstillhörigheten är fast rotad. I dag, åttio år fyllda, tillhör Elsie toppskiktet av Sveriges författare. Sedan hon 48 år gammal 1979 debuterade med diktsamlingen Brorsan hade en vevgrammofon har hon publicerat ett 20-tal verk: diktsamlingar, romaner, ungdomsböcker med mera.

I sina texter har hon velat belysa fattigdomens inverkan på människovärdet, religionens maktutövande och hyschhyschet kring den kvinnliga sexualiteten. Elsie är mångfaldigt prisbelönt och har bland annat fått ta emot Litteris et Artibus-medaljen ur konungens hand.


Tidsbegränsat erbjudande

Du behöver vara medlem för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!

Skriva Digital
0 kr första månaden*

Populärt!
  • Alla artiklar på tidningenskriva.se
  • E-tidning och app
  • Chefredaktörernas fredagsbrev
  • Skrivtävlingar
  • Erbjudanden & förhandsvisningar
  • Magasinet hem i brevlådan

Skriva Total: tidning + digitalt
49 kr i månaden**

  • Alla artiklar på tidningenskriva.se
  • E-tidning och app
  • Chefredaktörernas fredagsbrev
  • Skrivtävlingar
  • Erbjudanden & förhandsvisningar
  • Magasinet hem i brevlådan

* Första månaden, därefter 39 kr/mån.
**Debiteras varannan månad (98 kr).
Avsluta när du vill.

Artikeln publicerades ursprungligen i Skriva #3 2012 (20 februari 2012) och är skriven av .

Rekommenderas för dig

Läs vidare