Redan i byskolan upptäckte en lärarinna Elsies talang. Hon skulle dock hinna fylla 48 år innan hon blev publicerad.

»Om jag inte hade fått skriva hade jag inte orkat leva«

Redan som liten uppmärksammades hennes begåvning. Men fattigdom, kvinnorollen och hennes klasstillhörighet skulle komma emellan Elsie Johansson och hennes författarskap.

När solen målar hennes lägenhet med varmt ljus kan Elsie Johansson tacksamt konstatera att hon aldrig mer behöver skämmas över uselt boende, dåliga kläder och social underlägsenhet. Ingen människa ser ner på henne längre, snarare tvärtom.

Men minnena av fattigdomen sitter kvar för alltid och klasstillhörigheten är fast rotad. I dag, åttio år fyllda, tillhör Elsie toppskiktet av Sveriges författare. Sedan hon 48 år gammal 1979 debuterade med diktsamlingen Brorsan hade en vevgrammofon har hon publicerat ett 20-tal verk: diktsamlingar, romaner, ungdomsböcker med mera.

I sina texter har hon velat belysa fattigdomens inverkan på människovärdet, religionens maktutövande och hyschhyschet kring den kvinnliga sexualiteten. Elsie är mångfaldigt prisbelönt och har bland annat fått ta emot Litteris et Artibus-medaljen ur konungens hand.


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!

Som prenumerant får du:

  • Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
  • Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
  • Fri bindningstid.

Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.

Klart jag ska bli prenumerant!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?


Rekommenderas för dig

Artikeln publicerades i Skriva #3 2012 (20 februari 2012) och är skriven av .