Jag gjorde Dagens Nyheters valkompass häromveckan. Och blev trött på mig själv.
Ni känner till kompassernas konstruktion. Man ställs inför ett antal påståenden, som »Sverige ska övergå till euro«. Sedan ska man svara Helt emot, Delvis emot, Delvis för, eller Helt för.
Just den frågan är binär: antingen har vi euro eller så har vi kronor. Någon mellanväg gives icke. Ändå är min ryggmärgsreaktion »Delvis för«.
Eller möjligen »Delvis emot«.
Det känns ju osäkert när Sverige skvalpar omkring som en pytteliten flotte på spekulationsekonomins vilda hav, och EU tycker jag bör hålla ihop så gott det går. Å andra sidan: det är bra att Riksbanken kan anpassa räntenivån efter den svenska ekonomins förutsättningar.
Hade jag kunnat klicka i ett mittenalternativ, »Helt tvehågsen«, så hade jag gjort det.
På samma sätt fortsatte min färd genom frågeformuläret. »Skatten på inkomster ska sänkas.« Det beror väl på hur vi gör med alla andra skatter? »En åldersgräns ska införas på sociala medier.« Hmmm.
Jag försökte inbilla mig att mina ständiga Delvis för och Delvis emot tydde på att jag gjorde balanserade politiska överväganden, att jag förmådde väga flera saker emot varandra. Men insåg att svaren snarare speglade min personlighet. Sannolikt bidrog samma personlighet till att jag blev journalist. Min hjärna klickar ständigt fram ett »Jo, men kan det inte vara så här också?«
Den personlighet vi begåvats med, eller mejslat fram, syns även i vårt skrivande. Johanna formulerade ett fint fredagsbrev om de förstärknings- och garderingsord som så lätt slinker med. Utttryck och vändningar som är en så integrerad del av svenskan att vi knappt tänker på dem:
»Ska du åka till sommarstugan i helgen?«
»Eventuellt. Jag tror faktiskt kanske att det kan bli läge.«
Sådana kvadrupelgarderingar fungerar fint som socialt smörjmedel i en konsensussökande kultur. Mindre bra i skönlitteratur.
Stryk dem när du hittar dem!
Det finurliga med skrivandet är att du kan testa andra personligheter, andra temperament. Du kan till exempel skriva dig fram till, eller fantisera ihop, den tvärsäkerhet som inte kommer naturligt.
I Skrivatidningen som vi skickade till tryckeriet häromdagen har Aase Berg satt ihop en guide för den som vill använda sig själv och sitt liv i skrivandet på olika sätt. I romanen Haggan använde hon till exempel huvudpersonens ilska som motor i berättelsen, och utgick i stor utsträckning från sig själv och sin egen verklighet. Men Berg menar samtidigt att det krävs en twist för att det egenupplevda ska bli litteratur. I guiden skriver hon: »Jag är inte aggressionshämmad, så det fanns gott om råmaterial (du har säkert andra känslomässiga förutsättningar). I Haggan balanserar jag på gränsen till det osympatiska men huvudpersonen är inte helt bindgalen, och många läsare, särskilt äldre kvinnor som förväntas sjunka in i något slags mild beskedlighet, kände igen sig i henne och såg ilskan som en befrielse. Jag betedde mig som en skådespelare som går in i sin roll och spelar på nyanserna, som på ett instrument. Istället för att hitta på en huvudkaraktär och försöka göra den så trovärdig som möjligt, kan du alltså utgå från dig själv och förstärka eller förvränga efter behag.«
Slutsats: du kommer alltid att skriva som du är. Men du kan också bli någon annan genom att skriva.
Veckans …
… gränslösa läsning
Översatt litteratur står för en allt mindre del av svenskarnas bokläsande. År 1990 stod översättningar för 60 procent av bokutgivningen. I dag är siffran omkring 15 procent (dock säljs alltfler böcker av utländska författare på originalspråk). Utvecklingen ser likadan ut i andra länder: man läser mer inhemskt.
Dystert, tycker jag, som vill att läsning ska öppna fönster mot något nytt.
Men nu rapporterar tidningen Svensk Bokhandel att trenden på den brittiska bokmarknaden går åt andra hållet sedan en tid. Och toppar listan för översatt skönlitteratur gör två böcker av svenska författare: Fredrik Backmans My Friends (Mina vänner) och Lisa Ridzéns When the Cranes Fly South (Tranorna flyger söderut).
… Backman och Ridzén
Båda författarna har porträtterats i Skriva.
Elin Klemetz träffade Fredrik Backman, som förklarade vad som krävs av en författare som gör just internationell succé. Backman berättade också varför han inte klarar av de kraven – och hur de fick honom att krascha.
Johanna gjorde ett hemma hos-besök i jämtländska Hegled, där hon gick på både hundpromenad och Bokens Dag-festkväll med Lisa Ridzén. Och så pratade de om skrivande förstås: om skrivkurser, testläsare och sexnoveller, och om män och deras förmåga – eller oförmåga – att uttrycka sig. Som Lisa Ridzén säger: »Hur mycket skoter du än kör kan du ändå vara en skör, sårbar person som visar känslor. Men de berättelserna har inte fått ta lika mycket plats.«
… digitala miljöförstöring
The Economist rapporterar att långt mer än hälften av alla e-böcker som släpps på Amazon nu är AI-genererade.
… luring
Spotify slumpade fram en låt som jag omedelbart fastnade för. Jag gillade såväl retrosoundet som rösten och texten. Det senare är ovanligt, jag brukar inte ens ta in låttexter, det är rytmen och melodin som fångar mig.
Men efter några minuter lät allt lite väl slick. Även om Benny Rivers röst var uttrycksfull så var den också lite … opersonlig. Den diffusa faktatexten på Spotify gjorde mig ännu mer misstänksam (nu är faktatexten borttagen). En googling senare var saken klar: Benny Rivers är helt AI-genererad, med Instagram-konto och allt.
Bluff-Benny har långt över 10 miljoner Spotifyuppspelningar. Intäkterna från det lyssnandet hade kunna tillfalla någon som kan sjunga eller spela gitarr på riktigt. Någon som kan ställa sig på en scen framför mig. Någon som finns.
… Skrivasommar
I nästa vecka rullar vi ut Skrivas rejält uppdaterade sajt om allt går som det ska. Sedan kommer det en sommarserie med färska författarintervjuer på webben. Och nya numret landar i prenumeranternas brevlådor från den 13 juli. Fredagsbrev landar som vanligt varje vecka, och skrivutmaningar finns det flera igång.
… tack
Lagom till midsommar nådde Skrivas prenumerantantal en ny rekordsiffra. För det är vi lite stolta (magasinsbranschen blomstrar inte, och Skriva är en liten myra bland Bonniers- och Schibstedelefanterna).
Men framför allt är vi väldigt, väldigt tacksamma. Tillsammans med er läsare kan vi fortsätta utveckla Skrivas värld. Redan i augusti välkomnar vi en ny medarbetare till redaktionen. På deltid, men ändå.
Nu ser jag fram emot semestern. Men jag ser också fram emot Skrivahösten.
Hoppas att ni gör detsamma. Åtminstone delvis.