Lydia Sandgrens 3 råd till dig som arbetar med en tjock roman

1. PRIORITERA DIN TID

»Jag är inte på sociala medier, kollar nästan aldrig TV och köper färdigbakat till fredagsfikan på jobbet. Jag träffar vänner och går på krogen men inte så ofta. Jag öschlar, som man säger där jag kommer från, ingen tid på sådant jag inte vill göra. Jag älskar att skriva och det krävs ett antal arbetstimmar under bältet. Det är som om du vill bli fotbollsproffs: du måste stå där med en jävla boll och nöta, fast du har franskaprov dagen efter, fast det snöar, fast en tjej hört av sig. Skrivande är också att testa, misslyckas, testa, misslyckas. Och sedan blir det kanske bra. Om det inte blir bra, så har du i alla fall gjort ett hedervärt försök.«

 

2. VÄLJ TEMPUS NOGGRANT

»Varför skriver alla i första person presens nuförtiden? Det händer ju något när man istället för att skriva ›han låser dörren och lämnar lägen­heten‹ skriver ›han låste dörren och lämnade lägenheten‹. Imperfekt ger tyngd och en känsla av att något är avslutat och definitivt, och kanske också bedömts värt att berätta. Min långa bok hade blivit outhärdlig i jävla presens! Jag hade lite i presens, när Martin hamnar i kris i slutet av boken och där han är riktigt packad, för att få till en nu-känsla. Men det satte min förläggare stopp för. Och det gjorde hon rätt i.

Om man skriver, eller lever, i ett enda långt nu – vad händer då med reflektioner och ambitioner?«

 

3. JOBBA MED VARJE MENING

»Att kämpa med varje mening låter slitsamt men jag tror att det är nödvändigt. Donna Tartt sa när hon skrivit Steglitsanatt hon hade försökt skapa meningar som man kan läsa snabbt men också vila i var för sig. Det har jag också försökt göra.

Språket ska vara rikt. Och då krävs det att man läser författare som har ett rikare språk än ens eget, och att man sedan testar olika stilarter tills man hittar sin egen ton.

Samtidigt vill jag alltså att folk ska kunna läsa snabbt – eller lyssna – och då får det inte vara för krångligt. Samlade verkhar faktiskt gått bra som ljudbok trots att den är 28 timmar och fylld av tankstreck, parenteser och bisatser.«