Min allra första roman skrev jag någon gång i 20-årsåldern, den blev inte publicerad, och kommer heller aldrig att bli det. Det var en klassisk uppväxtskildring med fyra tonåringar i centrum, och hade nästan varenda svaghet som en historia kan ha: en tunn intrig, blek handling, fantasilöst återgiven miljö och ett utslitet tema. Det enda som inte var fullständigt värdelöst var egentligen dialogen.
I dag, efter sju utgivna romaner, kan jag titta på det där första försöket och konstatera att samtliga tillkortakommanden jag just nämnde i själva verket beror på en annan och mer grundläggande brist, nämligen dåligt utvecklade karaktärer.
Jag fick helt enkelt inte liv i ungdomarna.
- Mer:
- Guide