För precis ett år sedan satt jag och brottades med den pappersröra, full av text och korrmarkeringar, som på något vis skulle bli Skriv din bok.
Som i alla större bok- och skrivprojekt kände jag i denna fas – vi kan kalla den »20 procent kvar« – ett starkt tvivel. Det är symtomatiskt. Oavsett vad det är jag ska åstadkomma brukar jag i slutskedet översköljas av en sörja av självhat, imposter syndrome, ångest och en akut känsla av att jag aldrig kommer att kunna ta projektet i mål.
Och lyckas jag mot all förmodan bli klar, blir det antagligen skit, om inte slutet på min karriär så i alla fall ett sorgligt misslyckande att älta på min dödsbädd: »Varför, varför lyckades jag inte för 46 år sedan skriva mer konsekventa mellanrubriker.«
Men sedan blev det sommar och Skriv din bok blev inte bara klar, utan också rätt bra. I augusti förra året släpptes den och köptes in av både bokhandlar och bibliotek, BTJ gav en femma och på Bokmässan sålde vi mängder. Fortfarande skickas en stadig ström böcker till nya läsare varje månad.
Dels lyckades vi faktiskt helt okej med mellanrubrikerna, och övriga redaktörsinsatser, men framför allt verkar boken handla om rätt grejer. Vi ville göra en bok som innehöll allt man behöver i inledningen av ett bokprojekt, men som också rymde tankegods, metoder och goda råd som alla skrivande människor kan ha användning för. Marie Hermanson skriver om miljöbeskrivningar och tipsar om att »växla mellan nära och avlägsen miljö, stort och litet, så att läsarens blick får röra sig (Dimman utanför fönstret. Muslorten i stugan).« Christoffer Carlsson förklarar hur gestaltning handlar om att väcka läsarens känslor och förklarar på det mest konkreta vis vad som är skillnaden på ett antal ihopsatta ord och en berättelse:
»Berättelser alstrar energi. I inledningen fyller vi sidorna med laddning och anspänning som resten av berättelsen, om vi gör det bra, förvaltar, omvandlar och – om vi gör det riktigt bra – intensifierar. En konflikt etableras och eskalerar, en gata djupnar, en klocka tickar mer och mer akut mot nollpunkten, en fråga som inte går att besvara blir alltmer oundviklig.
Energi syns inte men känns. Katten satt på en matta, det är ingen berättelse. Vad sägs om: Katten satt på en annan katts matta.«
Och Nina Wähä berättar om att hålla sin inre kritiker kort: »Jag gick en förberedande konstskola i två år, och de åren var så jävla jobbiga. Varje gång jag skulle sätta pennan mot pappret började det: ›Vad blir det, titta nu, vad gör du, nej, det blir jättefult.‹ Det är svårt att skapa någonting om man hela tiden tänker på vad det ska bli. I själva tillblivelsen ska man aldrig tänka på sin text i termer av bra eller dåligt, utan mer: ›Vad är det jag försöker säga?‹«
I bästa fall blev Skriv din bok ett kondensat av Skrivas grundidé: konkret och användbar, men öppen för olika skrivmetoder, tankar och tillvägagångssätt. Det försöker jag påminna mig om i dag, när vi just skickat iväg ett nummer efter att ha uthärdat ångest, trötthet, imposter syndrome och självtvivel.
Det är faktiskt mycket möjligt att det nya numret inte är skit, utan … riktigt bra.
Veckans …
… läsning
I veckan utkom regissören Daniel Alfredsons debut, spionromanen Det andra livet, om ubåtsjakten i Hårsfjärden 1982. Vi var förstås nyfikna på hur han upplevde övergången från film till bok, och vilka erfarenheter han plockade med sig till skrivandet.
… bokklubb
Det skaver-poddaren Nadia Kandil släpper inte bara bok i höst (han kom hem och sa det är slut). Hon har också släppt ett pilotavsnitt till bokklubbspodden Klubben, som utlovas bli Sveriges mest intima och inspirerande bokklubb. Allt från Röde orm till Hanna Johanssons Body double diskuteras.
… ljus i mörkret
Efter ett långt dystopiskt samtal om AI, att text snart helt ersatts av rörligt och bild och att vi i framtiden inte förväntas äga smartphones utan i stället gå omkring med ett chip i kroppen (plötsligt känns vårt Iphone-beroende rätt harmlöst) utbrast praktikant Nora: »Nä, hörni, jag är bara 24 år, jag kan inte prata mer om det här. Nu måste vi välja glädje!«
Därför: Göteborgs universitets Mediebarometern visar att bokläsningen går upp! 66 procent av den svenska befolkningen (från 9 till 85 år) svarar att de läser eller lyssnar på en bok minst en gång i veckan – den högsta siffran som uppmätts sedan 1970-talet. Då ska sägas att ljudboken svarar för en del av ökningen, men med en räckvidd på 38 procent är det helt klart den tryckta boken som dominerar (motsvarande siffra för ljudboken är 15 procent).
… strut eller bägare?
Det är dagens val, efter att vi i morse alltså skickat majnumret till tryck. En ovanligt stressig lämning har det varit, där både Tobias och jag utöver alla andra redaktörssysslor skrev egna långa texter ända in till deadline vid de mest rubbade tidpunkter (strax före midnatt och klockan 05.23, till exempel, visar vår mejlväxling).
Att numret är klart ska i eftermiddag firas med hantverksglass på Råda gelato. Minst två kulor.
… bokpost
Öppnade i början av veckan Annika Thors och Susanne Markos fina En förtrollad värld, en bok för unga människor om den unga Selma Lagerlöf, och om hennes litteratur och universum. Boken är vackert illustrerad av Kristin Lidström och skildrar inte bara Selmas uppväxt på Mårbacka, utan ger också smakprov på hennes berättelser genom bearbetade versioner av tre av hennes böcker: Gösta Berlings saga, En herrgårdssägen och Herr Arnes penningar.
