Tobias kläckte idén för ett par år sedan.
I hans huvud hette den redan då »Romanhjälpen« och den föregicks av ett antal strumplästvarv mellan soffgrupp, kaffebryggare och kontorsstol innan han hade tänkt färdigt och var redo att inviga oss övriga.
Hans beskrivningar förde tankarna till Michael B. Tretows makalösa manick. Romanhjälpen skulle bli ett genialt digitalt maskineri, skapat för att hjälpa varje författare med exakt det de behövde. Välja perspektiv? Här kan du läsa på om de vanligaste. Göra research? Vi har samlat de bästa webbplatserna. Skapa en intressant huvudperson? Då måste hjälten vara både viljestark, komplex och fängslande – läs mer här. Allt skulle rymmas i Romanhjälpen. En verktygslåda för skrivare, välfylld men ändå överblickbar, enkel men avancerad, ständigt aktuell och samtidigt byggd av evig kunskap.
En evighetsmaskin!
Uppfinnare har försökt konstruera sådana sedan medeltiden. Patent har beviljats men få har byggts. Ingen har fungerat i praktiken. Termodynamikens lagar har visat sig gälla: i linje med huvudsatsen kan en maskin inte snurra utan energiförbrukning.
Förrän nu!
Obsoleta papperstidningsmakare som vi är, är vi inte sämre än att vi håller koll på vad ni läser och använder er av på Tidningenskriva.se. Och Romanhjälpen ligger stadigt i topp. Den verkar helt enkelt fungera. Men om vi ska vara ärliga inte helt utan energiförbrukning; Tobias är där då och då och förbättrar, adderar och kurerar. Senast i förra veckan, med ett nytt kapitel om stil.
Men regeln om att Romanhjälpen ska rymma bara det bästa och mest användbara, så att allt blir överblickbart och vasst, den håller han sig till.
Välkommen att prova!
Veckans …
… skriv
Har denna vecka skrivit om Mirja Unges språk, till nästa nummer. Vi borrade oss djupt ner i ton, röst och stil och talade bland annat länge om interpunktion, det vill säga konsten att placera ut skiljetecken. När jag läste Unges Hundnätter tänkte jag att hon medvetet hade brutit mot reglerna för till exempel kommatering, men det visade sig att hon överhuvudtaget inte hade koll på grammatiska regler; hon var helt ointresserad av dem och följde sina egna lagar. Hon förklarade: »… det kommer inga kommatecken när jag skriver. Jag vet inte att ›här borde vara ett kommatecken men jag skiter i att skriva ut det‹. Jag tänker inte alls på det.«
Befriande!
Intervjun kan ni inom kort läsa på webb och i tidning.
… recension
Mycket Unge här, men jag blev upplyft av Agnes Lidbecks recension av Hundnätter i Göteborgs-Posten. Lidbecks prosa känner jag som stram, vacker och behärskad, men som recensent har hon ett vildare och blommigare språk: »Unge ägnar sig åt vad man skulle kunna beskriva som misärfrossa. Likt en pensionär på en kryssningsfärja med fri tillgång till räkor, svullar hon i all den smuts och acne, all den förlamning och alkoholism, impotens och obesitas och hemlösa hundighet som ryms i en genomsnittlig fördom om landsbygden. En skräckbygd. Det är inte så mycket diskbänksrealism, som dåligt-rensad-avloppskröksrealism.«
Utdraget låter kanske sågigt men Lidbecks recension är fin på det viset att hon både lyfter författaren – bland annat hyllar hon språket och säger att »Mirja Unge förtjänar alla pris hon kommer att få«– men också orädd kommer med invändningar. Som när hon (också) fastnar vid interpunktionen och kommenterar den med väl avvägd sälta: »De interpunktionslösa vindlingarna stänger effektivt ute en ovan läsare, medan en van läsare känner igen sig från typ 1A i genren prisvinnare. För den upphöjda litteraturen följer ju, liksom de mer bespottade deckarna eller feelgoodpocketarna, en överenskommelse med sin marknad. Vi tar bort punkter, så du vet att du är smart?«
… dystergök
Nu finns min intervju med Aftonbladetgrävchefen och fackboksförfattaren Jonathan Jeppsson att läsa på Tidningenskriva.se. Jeppsson har skrivit två böcker om klimatkollaps respektive ekonomisk kollaps, och att tala med honom om svartsynthet var på samma gång hemskt beklämmande och lite lugnande.
… Skrivasnack
Vi planerar en kul sak: en enkel kom igång-bok för aspirerande författare! Vi räknar med att kunna trava upp denna lilla bibel i vår monter på Bokmässan i september.
… TV-tips
Efter en vinter med alldeles för lite sömn och därmed alldeles för lite Netflix har min sambo och jag skrivit en lista på allt vi borde sett de senaste tio åren men inte hunnit. Målet för 2024 är alltså att se ikapp (eller i alla fall testa) allt som alla andra redan har sett. Vi började med The Queen’s Gambit och två avsnitt in har vi beslutat oss för att fortsätta. Jag är svag för 1950- och 1960-talets USA och spelade dessutom som barn mycket schack med min pappa (jag hade inte en halv procent av den hjärnkapacitet som seriens huvudperson Beth har).
