Förra inlägget fastnade i att vara halvpublicerat alltför länge, så situationen har förändrats: helt utan förkylning går jag nu och handlar. Det innebär en stor frihet. Det här med att två vuxna mänskor är instängda i samma lilla lägenhet dygnet runt, förutom nån promenad då och då, gör en (=mig) till slut vansinnig, det är inte en underdrift, hur intensivt man än älskar den andra, om den så är den man älskar mest av alla. Efter typ 10 dagar har jag nu flytt till min arbetsplats, där jag har kokplatta, toalett, säng och egen ingång. Här har jag nu suttit och stortrivts i fullkomlig ensamhet i ca 24 timmar. Ringer hem då och då. Går en promenad i solen. Skriver lite roman.
Artikeln publicerades 27 mars 2020 och är skriven av Olivia Bergdahl.
- Mer:
- En roman blir till
