Två vuxna mänskor med förkylning jobbar hemifrån och solen skiner. Det är omständigheterna. Att inte gå och handla, inte träffa folk, att hantera ytterligare ett par avbokningar och känna att det är något särskilt man befinner sig i, en inandning på något sätt.
Och nog är det som en vind från framtiden när Svenska Dagbladet inte anlitar någon av Sveriges alla sysslolösa och fattiga författare att skriva en text om den tid vi befinner oss i, utan istället uppmanar sina prenumeranter att bidra med gratis material (”så skapar vi tillsammans en flaskpost till framtiden”).
En inandningen innan den stora krisen når oss, innan sjukbäddarna har fyllts och ekon0min på allvar rasar. Det är så vackert väder. Det är märkligt. Jag håller mig inomhus med vad som kanske bara är en förkylning, den håller i sig i flera dagar, men febern är borta sedan länge.
Två vuxna människor i samma lägenhet som kan jobba hemifrån, för båda har ensamma jobb. Plötsligt så otroligt mycket tid tillsammans, då och då en promenad som bryter av, men ingenting jag går och handlar, jag åker in till stan, jag skulle träffa den och den, vi ses ikväll.
Det är underligt.
Jag läser mycket böcker. Läser liksom girigt och snabbt. Läser Livets träd av Patrick White. Den är tjock. Läser annat också. Strör diktsamlingar runt omkring mig, säger: Förhör mig på Tegnér! Låt oss lära oss lite mera utantill, när vi ändå bara är här hemma! Det kan vara bra för framtiden.
Jag skriver dåligt. Läser bra, skriver dåligt, världen alltför påträngande.
- Mer:
- En roman blir till