I dag lanserar vi en ny skrivtävling tillsammans med Bonnier Carlsen!
Vi vill läsa ditt första kapitel i en bok för barn eller unga. Fem vinnare kommer att belönas med förläggarrespons på sin text – en av de fem vinner också 10 000 kronor. Låter det som något för dig? All information och tävlingsregler hittar du från och med i dag på Skrivas sajt.
Vi vet sedan tidigare att ni är många som skriver för barn och unga, och som blir glada när vi lyfter barnböckerna. I den här vårens utgivning har jag läst ovanligt fina böcker för barn. Ibland har jag faktiskt tänkt att barnboksförfattarna är de enda som klarar av att rakt och okonstlat berätta om det svåraste. Precisa texter där varje ord fått förtjäna sin plats och där resultatet träffar rakt i solar plexus.
Ta klimatkrisen, och ta Lisa Moronis bilderbok Sagan om skogen, som jag hittade i början av året. Ett stort kliv i Moronis författarskap; ett försök att säga någonting angeläget både om klimatet och om att försöka navigera som förälder i en samtid där mycket skaver. Vi har läst Sagan om skogen hundra gånger därhemma nu, trots att inget av barnen egentligen tillhör målgruppen, men min tvååring älskar den, liksom min sju- och tioåring. Det är inte bara det att bilderna är otroliga och språket mjukt och vackert. Själva berättelsen är så träffsäker.
I Sagan om skogen går en björnhona i idé (själva temat påminner om klassikern Björnen som inte var björn av Frank Tashlin, ibland har jag rentav undrat om Moronis bok är en avsiktlig pastisch). Mitt i vintern föds Lilla björn, och de två ligger tillsammans, sömniga och nedbäddade, medan Mamma björn berättar om skogen, om mjuk mossa och porlande bäckar, myrstackar och blåbärsris:
»När våren kommer ska jag visa dig allt!« lovar hon. Men när de två på vårens första dag kliver ut och blinkar mot ljuset är skogen försvunnen. Kvar finns bara asfalt, hus och betong. Djuren i staden har glömt skogen. Med böjda nackar, tunga kassar i händerna och hörlurar i öronen skyndar de förbi varandra utan att mötas. Snart går också Mamma björn och Lilla björn på två ben med varsin telefon i handen. De lever ett stressat stadsliv, äter framför teven och somnar i ljuset från de blå skärmarna. Lilla björn tror att skogen bara är en saga. Mamma björn vet själv inte längre om den någonsin funnits på riktigt.
Tills en dag, då hon känner en välbekant doft. Björnhonan börjar minnas. De andra djuren också. Kanske är inte allt förlorat?
De få orden tillsammans med bilderna, som den av Mamma björn i sängen, stirrande på sin telefon i mörkret, med sin björnunge sovandes bredvid sig, och minnena av skogen som en avlägsen dröm, är så träffande att varje normalt funtad människa får ont i magen. Det är ju så där vi ligger om kvällarna, allihop.
Vill vi det?
Det finns andra böcker som drabbat mig lika hårt. Begåvade Cecilia Heikkiläs Den sista utposten, om jakten på en försvunnen plats, är en. Poeten och aktivisten Amanda Gormans Nånting, nån dag om att skapa sitt eget hopp – även när alla andra säger att det redan är kört – är en annan (Gorman är annars mest känd för att ha framfört dikten The Hill We Climb när Joe Biden svors in som president 2021).
Vilken fantastisk kraft det finns i berättelserna för barnen. Och så svindlande att i högläsningen tillsammans med dem få uppleva precis samma berättelse och drabbas av samma känslor.
Det närmaste lägerelden vi kommer i denna tid?
Veckans …
… transparens
Det bör sägas att det här Fredagsbrevet riskerar att se en smula, jag vet inte, »betalt samarbete« ut, eftersom samtliga tre böcker jag nämner är utgivna av förlaget vi arrangerar tävlingen tillsammans med. Jag vill därför bara förtydliga att anledningen till att jag nämner dessa tre böcker är att det av en slump är just de tre böcker som starkast påverkat mig (och barnen jag läst dem för) på senare tid. Samma sak gäller för övrigt varenda titel vi nämner i varenda Fredagsbrev – de är aldrig någon form av betalda tips. Vi är journalister, inte influerare, och vi väljer själva vilken litteratur vi lyfter.
… läsning
… är ingenting annat än korrläsning av sommarnumret som vi snart skickar iväg till tryckeriet. Har bland annat plöjt ett porträtt av en litteraturens grand old lady, ett reportage om att skriva med ett ärende och en av nästa nummers guider – om att starta spännande.
… diktsamling
De 25 egenskrivna dikter som barnen i min sons klass lämnade över i ett häfte till sin klasslärare på avslutningsgrillningen vid havet, som markerade slutet på lågstadietiden. Agneta är en old school fröken som lärt dem skriva snyggt med blyertspenna, tjatat hål i huvudet på dem om att läsa skönlitteratur varje dag och lärt dem om rimflätor, skrivstil och dramaturgi.
Den här veckan höjer jag mitt glas för alla lärare i landet. I en rimligare värld skulle de vara fler, tjäna mer och undervisa färre elever.
… sommardeckare
Göteborgs-Posten listar bästa deckarläsningen i sommar och tipsar bland annat om Daniel Alfredsons spionroman Det andra livet. Vill du veta varför han lämnade filmens värld för romanens kan du läsa den färska Skrivaintervjun.
