Nu är Skrivas populära förlagsguide rejält kompletterad och uppdaterad. Omkring 20 nya förlag har tillkommit – de flesta inom ljud, fantastik, facklitteratur och kurslitteratur. Och från ytterligare omkring 70 förlag har vi fått nya uppgifter om inriktning och ungefärlig svarstid.
Vad vi märker:
- Svarstiderna krymper inte, snarare tvärtom.
- Ljud växer, papper krymper. Det påverkar förlagens inriktning och utgivningsbeslut.
- Flera förlag har för närvarande manusstopp. Eftersom det har blivit mycket lättare och billigare att skicka manus (digitalt istället för papperslunta) och dessutom fullt accepterat att skicka samma manus till många förlag samtidigt, får framför allt mindre och medelstora förlag väldigt många manus i förhållande till antalet böcker som förlaget ger ut. Det tvingar en del av dem att stänga kranen i perioder. Seraf Förlag, med tre medarbetare och 25–30 utgivna böcker per år, får till exempel omkring 100 manus i månaden när de inte har manusstopp, vilket kräver strikt planering för att högen inte ska växa okontrollerat. Seraf hänvisar också – liksom en rad andra förlag – till att det med jämna mellanrum kommer perioder då utgivningslistan är fylld med nya böcker av författare som förlaget redan ger ut.
För att systemet med spontanmanus ska fortsätta fungera, och framför allt för att ditt manus ska få en bra chans, bör du välja vilka förlag du vänder dig till – och i ditt följebrev kommentera varför du tror att ditt manus passar in just i deras utgivning.
Johanna har skrivit en artikelserie som ger dig bästa tänkbara vägledningfrån slutet av din skrivprocess, via inskick till förlag och fram till hur du ska hantera förlagens ja eller nej.
Förresten: ibland svarar förlagen vare sig »ja« eller »nej«, utan kanske.
Veckans …
… nya intervju
Den undersökande journalisten Lena Sundström har bland annat Augustnominerats för fackböckerna Spår och Världens lyckligaste folk. Nu skriver hon också deckare, tillsammans med den lika erfarna grävjournalisten Jens Mikkelsen.
För Skriva förklarar hon hur romaner kan påverka samhällsutvecklingen – och vad som är svårare respektive lättare med att skriva fiktion i stället för fakta.
… högsta betyg
Jag tyckte bäst om läsningen (betyg: 4,25 av 5) när vår bokklubb diskuterade Sanna Samuelssons Mjölkat. Det är en roman som har mycket att lära skrivande människor. Till exempel:
- Det krävs inte så mycket för att skapa spänning i en bok. I det här fallet två frågor som driver läsningen genom hela boken: Ska huvudpersonen bli påkommen efter att hon olovandes tagit sig in i och bosatt sig i sitt barndomshem, som nu har andra ägare? Och vilken relation har huvudpersonen egentligen till sin barndomskompis som bor kvar i grannhuset?
- Litteratur kan lyfta fram sådant som glömts bort eller nedvärderats. I den intervju som Johanna gjorde för ett och ett halvt år sedan berättade Sanna Samuelsson om uppväxten på en liten mjölkgård kring millennieskiftet: »Jag har mycket kunskap därifrån som jag inte kan använda till någonting. Så är det för många som har gjort en klassresa eller en social resa: man bär på erfarenheter som man inte vet vad man ska göra med. Litteraturen är en bra plats för sådant, den idisslar saker på ett annat sätt än vad den vanliga världen gör. Skrivandet blev ett sätt för mig att få befinna mig i den här världen och reflektera över de här ämnena, som landsbygdens förutsättningar, men också leka med dem, för det får man ju göra när man skriver.«
- Kunskap, ett exakt språk och en oväntad miljö lyfter alltid en bok. I Mjölkat gestaltas ett relativt oskrivet modernt bondgårdsliv, ur både barnets och den miljömedvetna kvinnans perspektiv. Samuelsson igen: »Det handlade aldrig om att göra ett statement utan när jag skriver ›kattfot‹ är det för att den blommar vid en viss tidpunkt, på en viss plats, och har en viss funktion i texten. För mig är det viktigt att skrivandet är specifikt. Man kan inte bara skriva ›en fågel sitter i ett träd‹. Vilken fågel? Vad för träd?«
Vilken är din egen »språkliga resurs«, som Sanna Samuelsson uttrycker det?
… påminnelse
Drygt tre veckor har du på dig om du vill knåpa ihop en novell på tema Semester. I prispotten för denna tävling: bokutgivningspaket från Solentro.
…TV-höjdare
Apropå sådant som nedvärderas: det som är svårt att mäta blir numera automatiskt sett som mindre viktigt. I dokumentären Det omätbara möter vi personal på förskolor, i hemtjänsten, på äldreboenden. Människor som är fantastiska på att sprida glädje och skänka respekt till dem som behöver det. Men hur värderar man ett bra bemötande?
Även många författare har under de senaste åren lyft fram liv som inte syns och mäts. Läs gärna intervjuerna med Jörgen Gassilewski och Lisa Ridzén, om att skildra förskole- respektive gammelmansliv.
… fomo
Men varför måste nästan alla svenska dokumentärer klippas ner till under timmen när de ska SVT-visas? Jag har någon form av förståelse för att det år trångt i tablån – men på SVT Play? Ingen kräver ju att inbundna böcker ska kortas med 100 sidor när de ska ges ut som pocket.
Jag undrar alltid vad jag missar.
… olösliga problem
Vår bokklubb har sina sammankomster på krogen. Valet står mellan att:
- gå på en bra och därmed oftast smockfull krog, där man inte hör vad hälften av cirkeldeltagarna säger (vi är 8–10 personer).
- gå på en folktom krog med svajig mat men för oss utmärkt ljudmiljö.
Vi har prövat att gå på bra krogar på konstiga tider och att leta efter krogar med mycket ljuddämpande textilier – men aldrig hittat riktigt rätt.
Har någon en lösning?
