Redan i byskolan upptäckte en lärarinna Elsies talang. Hon skulle dock hinna fylla 48 år innan hon blev publicerad.

»Om jag inte hade fått skriva hade jag inte orkat leva«

Redan som liten uppmärksammades hennes begåvning. Men fattigdom, kvinnorollen och hennes klasstillhörighet skulle komma emellan Elsie Johansson och hennes författarskap.

När solen målar hennes lägenhet med varmt ljus kan Elsie Johansson tacksamt konstatera att hon aldrig mer behöver skämmas över uselt boende, dåliga kläder och social underlägsenhet. Ingen människa ser ner på henne längre, snarare tvärtom.

Men minnena av fattigdomen sitter kvar för alltid och klasstillhörigheten är fast rotad. I dag, åttio år fyllda, tillhör Elsie toppskiktet av Sveriges författare. Sedan hon 48 år gammal 1979 debuterade med diktsamlingen Brorsan hade en vevgrammofon har hon publicerat ett 20-tal verk: diktsamlingar, romaner, ungdomsböcker med mera.

I sina texter har hon velat belysa fattigdomens inverkan på människovärdet, religionens maktutövande och hyschhyschet kring den kvinnliga sexualiteten. Elsie är mångfaldigt prisbelönt och har bland annat fått ta emot Litteris et Artibus-medaljen ur konungens hand.

Solen får hennes blick att bli extra intensiv.

Fortsätt läsa
– gratis i en månad!

Därefter 59:-/månad.

Testa nu

Har du redan ett konto? Logga in här.

Publicerad 2018-09-19 och uppdaterad 2018-10-2 Artikeln är skriven av .

Rekommenderas för dig

Läs vidare