Toppladan

De vuxna säger att byn fyller 250 år och att det behövs ett jubileum. Vi tycker inte att det är något att fira men hon mamman verkar tycka det. Till sommarn, säger de. Nu är det vårvintern och de pratar redan ihjäl sig om det där jubileet. De ska renovera toppladan och lägga golv så att det kan bli logdans. Fläskkarré ska de ha, och han dj-gubben. De säger att de ska bjuda in alla som någonsin bott i byn. Tipspromenad, ballonger och sånghäfte, säger de. Vi tycker att det är ett onödigt ståhej.

Det finns andra jubileum vi tycker att vi hellre skulle fira. Till exempel är det exakt ett år sedan han Tomas körde ner traktorn genom isen. Det var synd på traktorn och på vingummina som han alltid hade i en påse på golvet, men det var inte synd på Tomas.

Vi har rosa plasttelefoner med sladd mellan våra rum. Vi samlar på saker som kan vara bra att ha, särskilt femtioöringar och toarullar. Vi har lärt oss att snickra fågelholkar av han Hajk så vi går till ån och drar ut brädor ur Sågen, halva har ändå rasat för det var de som är döda nu som byggde den. Hon mamman säger att vi inte får vara där och leka och det är vi inte heller för vi leker inte när vi är där.

Hon mamman säger att vi inte får fira att Tomas körde i sjön. Hon säger också att vi inte får prata om det med andra och att vi ska hålla oss borta från hans Lillstugan men hon säger inte varför. För resten var det innan han körde i sjön som hon sa det.

***

Nu är det sommar och snart är jubileet. Det finns som sagt andra saker att fira och det har vi sagt hela tiden. Vi behöver förnödenheter så vi går in hos Jan-Erik och Berit när de har sin eftermiddagsvila. I pannrummet hittar vi kepsar och i plånboken på köksbänken ganska många femtioöringar. De kommer kanske att känna igen kepsarna men det spelar ingen roll för de kommer att tycka att det är onödigt att säga till. Inne hos a’Kajsa tar vi nötkakor ur frysboxen.

På lördag är det 450 dagar sedan han Tomas körde ner traktorn genom isen och det kan inte vara en slump att de ska ha kalaset samma dag men när vi sa det till hon mamman blev hon vit runt munnen och sa åt oss att gå ut och att vi inte fick prata om Tomas mer.

Vi cyklar till macken på andra sidan älven. Vi ber han som har macken att titta på cykelkedjorna och tar alla vingummipåsarna när han går ut. Vi lägger dem i våra ryggsäckar, sedan går vi också ut och säger att kedjorna hackar. Han hittar inget fel men vi säger att de hackar visst det så då måste han hälla på olja.

Alla har släktgravar men Tomas skulle de absolut lägga i en egen. Vi tar cyklarna och åker till kyrkogården och det är inte alls så långt som hon mamman sagt. Berit säger att han inte borde få begravas där alls och det tycker inte vi heller. Han hade hellre fått bli liggande där han var. Lillstugan är kvar där den var men ingen går in i den vad vi har sett. Det står fortfarande ölburkar där och vid sängen ligger samma tidningar kvar som när han levde. Vi har byggt en labyrint av toarullarna på golvet, till mössen.

Vi tömmer vingummina i våra ryggsäckar och lägger påsarna där hans gravsten står. Det är rätt åt honom att de är tomma för han bjöd aldrig.

***

Hon mamman har gjort rulltårtor som hon ställt i vindfånget. Vi äter upp ändarna, det syns inte och hon får skylla sig själv om hon ställer dem där. Katterna går där hela tiden, och grannarna. A’Kajsa ska göra potatissallad men hon har alltid kapris i och det tycker vi är onödigt. Jan Ås ska göra fläskkarrén, Grelssons tipspromenaden och Lena Larsson sånghäftet. Jan-Erik och Berit gör ingenting för de är för gamla.

Hon mamman säger att vi ska gå i dikena och plocka blommor till hinkarna utanför toppladan. Allt är överblommat nästan men vi har en sekatör så vi tar a’Kajsas rosor för varför ska vi gå över ån efter vatten som Jan-Erik säger.

Dj-gubben var här en dag och drog sladdar till toppladan. I bryggstun står allt som de vuxna har köpt. Vi skruvar av korkarna på champisen och smakar ur alla flaskor, sedan skruvar vi tillbaka korkarna igen. Vi tar en nål och sticker så många hål vi hinner på 60 sekunder genom påsarna med ballonger. Vi tar med oss burkarna med kapris.

Jan Ås har kokat dricka på vinden förut men sedan han EU kom törs han inte längre så nu har han sagt åt någon annan som hämtat läkarsprit. Han skrattade och sa att sån dricka är det ännu mer fart i och att den inte får stå nära grillen. Vi tycker att det är onödigt med sån dricka när det finns champis. Hon mamman säger att det blir minst 80 personer på kalaset men det tror vi när vi ser det. Sedan vill hon att vi ska lägga grädde och vindruvor och kiwi på rulltårtskivorna. Det vill inte vi men hon går inte därifrån så vi gör det ändå. Vi lägger kapris under grädden och slickar på kiwiskivorna när hon tittar bort. Hon säger att det är roligt att vi hjälper till och att vi är duktiga.

***

Det var på vårvintern som han Tomas körde ner traktorn genom isen. Är man så dum så att man kör på isen utan att veta om den håller får man skylla sig själv.

Vi byggde en fästning vid sjön och vi hade snöbollar som vi kunde kasta om någon kom för nära. Vi gjorde eld med många toarullar och grillade korv med mycket ketchup. Det var då vi hörde traktorn.

Han Tomas hade inget ärende ut på isen vad vi vet och det går ingen genväg där heller och det förstod han nog själv till slut för han stannade mitt på.

***

Vi behöver sitta vid ett barnbord i toppladan och a’Kajsa har fått tag på ny kapris någonstans. Fläskkarrén tar vi flera skivor av och sedan räcker de inte till alla. Flera vuxna som vi aldrig har sett säger att vi har blivit stora. Det har vi inte. Vi ändrar siffror på tipspromenadlapparna. De vuxna dansar och Lena Larsson kräks bland brännässlorna. Då får det räcka så då går vi därifrån och tar med oss läkarspriten till Lillstugan.

Det är synd på mössen men de får skylla sig själva när de bygger bo inne i ett så gammalt hus som borde ha rivits för längesedan. För resten skulle vi hellre brinna upp än fångas av katterna om vi var möss, så det är nog ett rätt bra sätt att dö på.