Härom helgen låg jag i soffan och läste, och ungefär var sjätte sida fällde jag ner boken på bröstet för att … tänka. Och när jag hade tänkt så undrade jag om jag skulle vänta tills min helgjobbande fru kom hem, eller om jag skulle ringa någon kompis för attdiskutera lite existentiella frågor … bara sådär. Eller kanske till och med skicka några reflektioner och frågor till författaren, jag hade ju fortfarande mejladressen sedan en kortintervju för några år sedan. (Dessutom kunde jag använda förevändningen att jag snubblat på två jobbiga korrfel i den annars kristallklara boken – jag menar, sånt vill väl alla författare fixa till nästa upplaga?).
Det är så prillig man (i alla fall jag) blir av Nina Björks Medan vi lever – tankar om existensen. Som Aftonbladets Eric Rosén skriver: det är en bok som »välkomnande förmedlar känslan av ett vi som tänker tillsammans, läsaren som grubblar ihop med Nina Björk och söker slutsatser«.
Denna enligt baksidestexten »intellektuella självhjälpsbok i skrollandets tid« triggade min tankeverksamhet och samtalslust på fyra nivåer:
- Vissa delar väckte reaktionen: »Precis så har jag också tänkt.«. En skön och bekräftande känsla.
- Andra kapitel formulerade sådant som jag känt men aldrig satt ord på. En ännu bättre känsla.
- På några ställen (till exempel om det vettiga med öppna äktenskap) tänkte jag: »Nej, sådär tycker jag absolut inte!« Men Björk tvingade mig att fundera över min egen ståndpunkt.
- Och så till sist: »Det här har jag aldrig ens funderat på. Spännande.«
Jag tänker att de reaktionerna vill man egentligen få även av att läsa en skönlitterär bok. Man vill känna igen och hålla med, men också bli lite irriterad på författaren eller någon karaktär – och därtill få möta tankar, personligheter och miljöer man sällaneller aldrig stött på förut.
Kanske bör författare ha det i bakhuvudet.
En bok med bara igenkänning blir platt och tråkig för läsaren.
En bok med bara nytt, annorlunda och på tvärs stöter bort läsaren.
Veckans …
… vinterläsning
Jag har pratat med Sverker Sörlin om hans »snöbok«. Intervjun finns nu att läsa.
… dystra dag
Fängslade författares dag i dag. Dawit Isaak har suttit fängslad för sitt skrivande längre än någon annan journalist eller författare i världen, sedan september 2001.
Han fyllde 60 år för ett par veckor sedan.
I måndags tilldelades han Edelstampriset.
Läs om hans liv och kamp för det fria ordet i Martin Schibbyes Jakten på Dawit eller dottern Betlehem Isaaks Mitt liv utan dig.
… skrivbok
Tidigt i höstas publicerade vi ett porträtt på Lina Wolff och pratade om hennes »skruvade värld«. Nu har kritikerna tyckt till om nya Promenader i natten, hennes finurliga bok om skrivande och författarrollen. Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet är något skeptiska medan Aftonbladet ger fyra plus (med sitt nya, omdebatterade betygssystem).
Här kan du läsa ett utdrag ur boken.
… kreativa metoder
Tidigare i veckan presenterade vi vår nya novelltävling och apropå tävlingens fria ämnesval skrev jag om hur blockerad jag blev på skoluppsatserna när läraren överraskade med just »Fritt ämne«. Har fått ett par mejl från läsare som tvärtom älskade »Fritt ämne« i skolan, och det är väl ett bevis på att det finns två sorters lärandestil och kanske också »kreativitetsstil«.
En del av oss vill få överblick först, se strukturerna, lära oss kungalängderna och den engelska grammatiken. Sedan fyller vi på med detaljerna.
Andra är mer trial and error. Börjar i en ände och letar sig fram mot svaret eller helheten. Pratar på direkt på knackig engelska, och lär sig på det viset grammatiken »bakvägen«.
Kognitionsforskarna har konstaterat att skolsystemet traditionellt gynnat den första gruppen och vårt reportage om att »skriva på känsla« visar på samma sätt att de författare som inte har en tydlig plan eller ett synopsis för sitt skrivande ofta känner en diffus skam för den saken, trots att slutresultatet kan bli lika bra.
På en kreativ arbetsplats blir det oftast bäst resultat – och stämning – om man kan ta tillvara olika personers, och yrkesrollers, arbetssätt. Låta Planerarna möta Testarna, och sedan plocka de bästa tankarna från båda.
… klokbok 2
Har läst (ännu) en bok av Merete Mazzarella. Nya Att lära sig falla handlar bland annat om att läsa med hjärtat och känslorna, och om varför detta varit så nedvärderat genom historien. Mazzarella är som vanligt beläst, inspirerande och vindlande. Här finns till exempel recept för romanceskrivande, en diskret hyllning av Simona Ahrnstedt och ett citat av Narniaförfattaren C. S. Lewis, om känslornas tempus: »Tacksamheten, den blickar bakåt och kärleken ser till det närvarande. Fruktan, girighet, lust och ambition blickar framåt.«
