Sumpans bästa tomte

Tveksamt masade jag mig upp till andra våningen, stannade framför dörren. Den som någon gång varit tomte hos en okänd familj vet vad som gäller. Man får ett slags frossa, ånger inför vad man gett sig in på.

Jag ringde på.

»Reine och Cilla Jensen«, stod det på en fasttejpad kartongbit. På andra sidan spelades julmusik på hög volym. Dörren slogs upp. En man med bakåtkammat hår och tangorabatt kikade fram. Inte helt olik en italiensk maffiaboss i Gudfadern.

Det var Reine Jensen, som hade bokat mig. Han föste mig in i lägenheten.

»Men välkommen. Har han rest långt?«

Det var lika bra att lägga mig på ett lägre röstregister.

»Bara från Nordpolen«, sa jag. »Några snälla barn här?«

»Slappna av, vi har inga kids«, klippte han av min inledning. »Fyra förbannat tomteälskande vuxna. Tommy och hans nya, Jossan, kommer om ett tag. Kliv på. Vill du ha något att dricka? Grogg? Killstark eller tjejsvag?«

»Vi får inte dricka alkohol«, sa jag.

»Trist för dig, jag ska i varje fall ha en visky.«

Nu såg jag att han vinglade till, stötte mot väggen. Han vinkade åt mig att följa efter. När jag gick förbi köket stack en kvinna ut huvudet. Våra blickar möttes och jag nickade och log. Hon hälsade snabbt.

»Cilla heter jag … Blandar du en grogg till honom?« sa hon till Reine och knöt förklädet hårdare runt midjan.

»Han får inte dricka, ge honom julmust vetja«, sa Reine.

Hon slog irriterat ut med händerna.

»Jag bor i en annan värld men du bor ju i samma«, sa hon snabbt och visade sina händer fulla med matkladd. »Gört själv, latmask.«

»Va?«

Att hon citerade Gunnar Ekelöf förstod han förstås inte.

Sättet hon snäste av hans begäran på var självklart.

Passande nog spelades Elvis Presleys Here Comes Santa Claus ur en jukebox. Reine ställde sig vid den, trummade med fingrarna på glaskupolen och stampade takten. Snurrade sen runt:

»Hoo-hoo«, utstötte han. »Jävligt festligt det där, hoo-hoo. Det vill jag att du ska ha med. Hoo-hooo.«

Det hastiga utropet kunde nog ha uppfattats som något spontant, en fyllegrej.

Men nej. Programmet för kvällen var noga genomtänkt. En happening för gästerna. Så det var nog säkrast att hålla med. Fast lite fånigt var det allt.

»Du kan ju läsa på rimmen. Öva rösten liksom.«

Jag satte mig på pallen vid granen och läste tre av rimmen:

Du ska denna med stolthet använda på din ruta.
Så du ser på vilka tjejer du skall tuta.

»Ganska fyndigt va?« sa Reine och log nöjt. »Till Tommy, en isskrapa. Nu övar vi lite. Säg ›Ho-ho-ho!‹« sa Reine till mig.

Jag kände mig tvungen att hålla med. Annars blev det väl dålig stämning.

Cilla stack ut huvudet och undrade vad han höll på med.

»Varför måste det bli så … jävla stökigt?«, ropade hon för att överrösta stekoset och musiken som dundrade från jukeboxen.

»Nu kör vi bara en gång till. Sen sitter den.«

»Är det nödvändigt?« råkade jag säga.

»Vad då? Är du vänster eller …? En sån där som hatar Amerika, eller vad då?«

»Det hör inte hit«, sa jag.

Efter en kort men irriterad diskussion gav jag med mig – främst för betalningens skull.

Jag gjorde som han sa, gick ut med säcken, öppnade dörren, klev in i hallen och drog frasen, inte lika engagerat som de första gångerna.

Han tog upp en liten blå sammetsask ur byxfickan.

»Jo, en sak till. Det här ska Cilla ha. Vi ska gifta oss.«

Det var uppenbarligen viktigt för honom, han ansåg det vara värt femhundra spänn till och jag ställde in mig på att följa hans anvisningar till punkt och pricka. Han vände sig mot mig och sträckte fram handen och sa på sitt gangstermässiga vis: »Då har vi en deal.«

Någon minut senare hörde jag gästerna Tommy och Jossan kliva in i hallen. Efter att de hade gått in i vardagsrummet smet jag ut med säcken. Stängde dörren försiktigt, knackade på och klev in i hallen och körde tomteshowen enligt Reines anvisningar. Särskilt det blå lilla sammetspaketet gick hem. Högt och tomtemässigt läste jag:

Tar du denna på ditt finger, blir det mitt hjärta som ringer.
God jul Cilla önskar Reine.

Märkligt nog förbyttes stämningen i ett nafs. Reine skrattade gott åt min entré. Han berömde mina rimuppläsningar. Inte minst min amerikanska tomtestil. Han sa till och med, inför de andra, att jag var Sumpans bästa tomte.

»Rätt amerikansk karaktär. Han kommer bli något stort«, fyllde Tommy i.

»Gullig tomte«, fortsatte Cilla.

»Jättegullig«, sa Jossan så ivrigt att hon slängde upp handen med grogg i luften och spillde ner sin klänning.

I den stilen fortlöpte paketutdelningen. Mycket skratt, skoj och spill. Allt var över på ungefär en halvtimme. Jag överlämnade tomtesäcken, tackade för mig och gick ut i hallen. Reine kom efter, stoppade mig. Han höll ena handen över hjärtat, som för att garantera uppriktigheten i denna bekännelse att det blivit för mycket av allt.

»Och det här, ja du vet … det var förbannat viktigt för mig. Jag blir liksom … hetsig. Då.«

Ny paus, ny blick för att se om jag förstod honom. Jag nickade och sa att det var bra att han var nöjd och tog sats mot dörren, för att hinna till nästa hem.

»Här«, sa han och överräckte en femhundralapp till.

»Men jag har fått en redan.«

»Ta den här nu, köp något snyggt.«

Sen gav han mig något som liknade en omfamning, två hårda dunkar i ryggen.

»Jävligt bra, jävligt … äsch iväg nu«, sa han och strök bort en tår ur ögat.