Torrvinden driver in över staden, de blödande asfaltsgatorna blänker, och fåglarnas sång saknas. Där nere i gyttret av höghus, ruiner av kyrkor och teatrar går du och torkar pannan fri från svett. Pannan rynkas och munnen spänns. Du svänger bort från gatan, in i en gränd där dina fötter letar sig fram över kullersten och övergivna snuspåsar. Här hittar du. Den trånga gränden är en trygg plats och vinden som drar fram doftar frukt och rostad cikoria.
Du ökar takten, sulorna trummar mot stenarna, färgerna på dina lösa kläder ser ut att lösas upp och blandas. Det fascinerar på samma sätt som när en leksakssnurra precis fått ny fart. Den ljusbruna färgen kan när som helst splittras och istället träder andra kulörer fram. Det är exakt vad som händer. Dina blekta turkosmönstrade byxor glimtar till och grändens mynning är bara några meter bort nu. Dina andetag blir snabbt lugna och du stryker håret ur ansiktet. När du kliver ur gränden ser du avslappnad ut, som att det är vilken dag som helst. Eller kanske som en dag när du kommer att fira någons namnsdag.
Eftersom inga fåglar hörs, inga insekter stör och inte en enda katt tassar över torget kan du njuta av den generiska musiken som flödar ut från stadens högtalare. Men du fnyser inombords över just den ljudmattan. Du har inte njutit av den på flera år. Istället har du letat efter andra som känner som du. Givetvis har dina gelikar varit minutiöst noggranna, ni vet att det gäller att vara i rörelse hela tiden och inte vara i närheten av varandra mer än en halv gata i taget. De andra har tillsammans med dig provat att prata i kod, visa tecken mot era egna kroppar, vävt in speciella trådar i era flätor. Eftersom allt behöver vara flyktigt och ingen egentligen litar på någon är ditt inre i uppror. Du har inte kunnat äta utan fått förlita dig på sockervatten och salt.
En lastbil svänger in framför dig och du betraktar föraren som kliver ur för att öppna baklämmen. Från djupet drar föraren ut ett träd i kruka. Musiken i högtalaren bryts och några få sekundrar är det tyst. Men de andra människorna på torget reagerar inte. Du drar snabbt handen ur dina tygrika kläder och samtidigt som Ievan polkka dånar ut börjar du dansa. Dina första steg är ensamma, men snart får du sällskap av en kvinna, efter en vers är ni fem par som dansar. När tredje versen börjar dansar alla som nyss verkade vara på väg bort. Från fönster högt upp faller små papperslappar.
När du svänger om i refrängen ser du hur fler träd har kommit ut ur lastbilen, hur fåglar och insekter släpps ut från oskyldiga skåp och kartonger. Alla dansande par omringar torget och från gränderna som öppnar sig mot er väller ljudet av tunga kängor. Inom dig ber du att alla andra delar av planen också gått i lås. Att nödvändiga filer precis passerar till alla som kan ta emot, att strömmen sedan försvinner från sektor till sektor, att generatorerna som ska ta vid faller i bitar, att alla innanför er ring hinner öppna groparna och plantera träden.
Nästa sväng gör att du möter blicken bakom en skyddsmask. Blicken borde vara grym och kall, men du ser upprorslusta. Agenten som ansvarat för hjärntvätten av trupper verkar ha lyckats med några. Personen i mask, beigea kläder och kängor faller in i dansen, musiken i högtalarna har tystnat men alla som kan nynnar eller sjunger. Fötterna som studsar och stegar håller rytmen, den rullar vidare genom staden. Det är uppror. Nu ska dansen fortsätta, stegen av frihet och glädje ska överrösta det dova, strikta hotet från trupper i formation.
Du vänder dig mot kvinnan som håller i dig, ni ler mot varandra och skrattar. Ni är varandras första spontana. Alla andra människor ni vidrört har varit efter beslut från Den högste. Varje liten smeksam hand som nuddat dig och kram du delat ut har varit orkestrerat från manus som Den högste delat ut order om. I den här dansen berusas du av hur din kropp rör sig fritt, hur dina armar håller om en annan person som slumpen fört dit, hur allas röster spritter av livslust.
Du lyckas pussla ihop ett samtal med kvinnan. Du får kyssa hennes hand och hon din. Sen mörknar himlen. Hetsiga moln rullar ihop, bygger upp sig och täcker hela himlen. Över molnen hörs överljudsflyg och innan ni hinner räkna till tre börjar det regna. De små papperslapparna som fladdrat fritt fastnar nu mot dina armar. Du och kvinnan stannar dansen, läser på en lapp och ser orden. ”Det här är en revolt.”
Ni tar upp dansen, håller varandra hårdare, sjunger högre och sveper med era blickar över alla andra som dansar. Du tänker att kanske har det lyckats, nu har andra fått veta hur det varit innanför de stängda gränserna och bakom de putsade fasaderna. Där det enda färska du ätit de senaste åren varit majs trots alla bilder och filmer som påstått annat.
Du känner en tryckvåg som välter er till marken, en svidande känsla överväldigar din kropp och så ljudet. Ljudet från explosionen när dina öron.