Efter en dröm där jag befann mig på något slags ställe där dramaturgi diskuterades i smågrupper (så trevligt!), och allt således löste sig (härligt!), samtidigt som det serverades smörstekt spenat med vitlök (viktig detalj?) har jag känslan av att allt har löst sig.
Det är givetvis långt ifrån sant. Jag strök min tysk. Jag strök min tysk mest för att det är så befriande härligt att stryka karaktärer, och att de som blir kvar oftast blir betydligt bättre om man slår samman två till en, fördjupade, mer mångfacetterade och förvånande etc.Men jag borde inte strukit min tysk. Måste pilla in min tysk igen. Det är alldeles uppenbart att det blir liksom en karaktär för lite utan tysk. Ska jag fortsätta att låta tysken vara tysk? Jag vet inte ens det! Jag slog samman doktorn med tysken, så det blev en tysk doktor, vilket ju visserligen är skoj. Två tyskar? Nä nån måtta får det vara! Räcker gott med en tysk, annars måste de ju börja prata tyska med varandra! Om det bara fanns ett rimligt skandinaviskt könsneutralt namn (nej, inte Kim) så hade det kunnat vara en sådan, men nu… ja, nu kanske det får bli en amerikan? Vet inte, men nån mer ska in igen!
- Mer:
- En roman blir till