Visst är…
”Cathartes aura [auʹ-],
lat. ’renande vind’, kalkongam, art i fågelfamiljen kondorer.
”… De gå äfven på friskt kött, om de kunna sönderstycka det samma, och likaså angripa och döda de lefvande djur, trots alla påståenden om motsatsen. Äfven såsom äggtjufvar äro korpgamarne vanryktade; det påstås att de endast af den orsaken anlägga sina nästen i närheten af vissa vadares och simfoglars bon för att hafva deras ägg nära till hands.
(…) Numera har man fångna korpgamar i alla större zooligska trädgårdar. Genom Azara erfara vi, att de kunna blifva utomordentligt tama, ja, verkliga husdjur.”
- A. E. Brehm, ur ”Foglarnes lif” (Em Girons förlag, Stockholm, 1884)”
… en helt oemotståndlig inledning, men ändå? Vad ska jag med gamen till? Som om historien inte höll i sig själv, jag menar hur kan det inte räcka med bankrån och uppväxt och en farlig banditledare? Ska det dessutom in en magisk gam? Nänä, stryk och ta bort!
Förövrigt mår jag lite sådär, och har en låg produktionstakt i allmänhet. Vi kan kalla det januari, tills vidare, för jag ser med glädje och tillförsikt framåt emot det kommande ljuset! — men om nån undrat över detta tapp i hastighet, så hav förtröstan! Snart är det äntligen februari!
- Mer:
- En roman blir till
