I familjen kan repliker bli som kitt – eller som grus i skon. Framförallt är de värda att minnas, anteckna och använda:
En god vän berättade om uppväxtens julmiddagar till vilka hennes fars faster alltid var inbjuden. Varje år när lutfisken kom på bordet slog faster ihop händerna och utbrast: »Nog är det underligt; som barn tyckte jag inte alls om lutfisk men nu är jag ju så oerhört förtjust!« Det var en replik som den övriga familjen snabbt lärde sig att ivrigt vänta på och betrakta som en av julaftonens höjdpunkter men efter tjugo år kom så plötsligt en julafton då lutfisken kom på bordet och faster satt alldeles tyst. De andra tittade oroligt och undrande på varandra men far i huset räddade situationen. Han vände sig till faster och frågade: »Hur är det egentligen, faster, tycker du om lutfisk?«
Och då lyste faster upp och sa: »Ja, nog är det underligt, som barn tyckte jag inte alls om lutfisk men nu är jag ju så oerhört förtjust!«
Här kan du läsa intervjun med Merete Mazzarella.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara prenumerant för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!
Har du redan ett konto? Logga in här.
- Mer:
- Ur skrivböcker