Studenten Elsa Kaspersson står på prispallen i Skrivas novelltävling för tredje gången i rad – nu på förstaplats. Men hennes skrivarresa har bara börjat.
Läs Elsa Kasperssons vinnande novellbidrag här!
Vart vänder man sig när man växer upp som skrivande person i Varberg?
– Vi har ett jättebra bibliotek som anordnar debatter och författarträffar, och har ett stort utbud. Jag hade dessutom en väldigt uppmuntrande svenskalärare i gymnasiet, och har en nära vän som också skriver. De har inspirerat mig mycket. Men på fredag flyttar jag hemifrån för att gå Litterär gestaltning i Göteborg.
Spännande! Har du gått någon skrivarkurs tidigare?
– Ja, jag har gått Linnéuniversitetets distanskurs i kreativt skrivande, med Mats Kempe som handledare. Där hade vi mycket inlämningar, med textrespons både av kurskamraterna och av Mats. Väldigt lärorikt! Jag upptäckte hur viktigt det är att läsa och läsas med olika infallsvinklar. Man blir förundrad av hur mycket man kan lära sig av andra. De lägger märke till saker man inte ser eller kan själv.
Det låter som bra övning inför novelltävlandet. Nu har du kommit på andra plats två gånger och vunnit en, trots olika teman, genrer och juryer. Hur lyckas du?
– Jag har bara skrivit på och haft kul. Och jag har verkligen fastnat för novellen som format, för att utforska olika stilar. På vårterminen under skrivkursen kom jag igång ordentligt med att skicka in till tävlingar, som en skrivövning i sig.
– Skrivas sonettävling var svårast. Att hitta rytmen och skriva på bunden vers tog längre tid än jag trodde, men var väldigt roligt. Jag gillar utmaningar.
Elsa Kaspersson
Ålder: 19 år.
Bor: I Göteborg.
Gör: Går Litterär gestaltning på Göteborgs universitet.
På nattduksbordet: »Just nu läser jag Den underjordiska solen av Andrea Lundgren, som berättar väldigt stämningsfyllt, men ändå rakt och avskalat. Den enda boken ur kurslitteraturen som jag hunnit låna är Röstautograferna av Ulf Karl Olov Nilsson. Den ska bli spännande att läsa.«
Hur tog du dig an temat »Frihet«?
– Jag är intresserad av att skriva om relationer, gärna med något slags underliggande stämning. Från början ville jag bara undersöka relationen mellan en pojke och en pappa här, med en berättare som står lite utanför men även går in i barnperspektivet. Det blev en historia om sommar och om att lära sig simma, och frihetstemat dök liksom upp av sig självt, på tal om att »släppa taget«.
Novellen är skriven med en distinkt stil och mycket dialog. Jobbar du mycket med att hitta just din stil och ditt språk?
– Jag utforskar än så länge olika stilar, och prövar olika sätt att skriva. Helst inspireras jag av författare som skriver lite avskalat. Ingvild H Rishøi till exempel, som har skrivit en jättefin novellsamling som heter Vinternoveller. Hon skriver med sådan närvaro.
Kommer du att fortsätta med noveller eller lockar något nytt?
– Jag vill fortsätta att skriva noveller, men tycker också om poesi och barnberättelser. Kanske blir det även lite dramatik på utbildningen, det har jag aldrig prövat. Annars har jag inga planer på något längre format. Men en novellsamling hade varit kul!
