Tvärdrag

Tobias klev in genom dörren. Han fortsatte in i lägenheten och ställde sin väska på en stol där han snabbt kunde nå den. Det kändes inte bra att vara beväpnad hemma hos henne. Elsas lägenhet var perfekt just nu. Hissen gick ner i garaget med två separata utfarter. Till fots fanns hennes entré. Man nådde direkt till nästa trapphus också.

– Hej, är du trevlig eller påslagen, hördes en kvinnoröst.

– På.

Tobias stod bakom en gardin. Den vita BMWn var kvar. Han ringde centralen.

– Tobbe här, har vi eller uniformerna span på g på Söder?

– Nope.

– Slå en vit BMW åt mig.

– Är du säker på numret?

– Yes.

– Fint, en grå Audi från Malmö.

– Jag kan nog få ett foto på föraren.

Mannen i förarsätet vände sig om i rätt ögonblick och fotot skickades.

– Är det på riktigt, Elsa kikade ut från köket.

– Vet inte, kanske.

Telefonen igen.

– Har ni honom, sa Tobias.

– Yes, halvskum typ, men.

– Men, vadå?

– Han är springpojke åt israelerna ibland.

– Shit, har du mig på gps.en?

– Yes.

– Finns det nån israelerna är intresserade av här.

– Nope.

– Bor här nån du inte får se?

– Det tar en stund.

Tobias kollade igen. BMWn var parkerad så att den kunde komma förbi den vita skåpbilen som stod framför. Telefonen ringde.

– Har dig på nummer tolv.

– Tredje våningen, sa Tobias.

– Bingo, direkt ovanför, en som inte finns.

– Bra.

Han såg på henne när hon fixade med något som såg ut som löjromstoast.

– Sorry, är nog på riktigt. Känner du grannarna ovanför?

– Ett äldre par bor i den stora lägenheten inåt. En tjej i min ålder i ettan. Rakt ovanför, bor en ensam kille. Kan vara arab. Han ler när jag möter honom.

– Vi går upp, du ringer på. Stå så han ser dig och dina händer. Han kanske öppnar. Du ler och tittar rakt på dörrögat.

– Och du?

– På trappsteget ovanför, öppnar han, kliver jag rakt in.

– Vad har han gjort.

– Inget, han är måltavla för en mordpatrull utanför.

Elsa stod ett trappsteg nedanför dörren. Hon samlade sig. Det var ett tag sedan, men förmågan att samla sig vid det avgörande ögonblicket fanns kvar. Så ringde hon på dörren som öppnades. Tobias höll fram sin polislegitimation.

– Svensk polis, israeler på gatan utanför.

Tobias stod i lägenheten innan han var halvvägs genom sin anmälan. Mannen kastade sig bakåt, men stannade. Han tog två steg mot inkräktaren, så vände han sig om och kröp fram emot fönstret.

– Vit BMW.

Mannen nickade.

– Vem har sålt mig. Shit!

– Hur anfaller dom tror du?

– Ingen aning.

Elsa stannade i hallen och såg på de två männen.

– Tobias är polis, elitpolis, till och med hemlig.

– Jag heter Hamad, palestinier, elitsoldat från syriska armén. Terrorist om du frågar Mossad.

– Jag har min bil i garaget, inga problem att dra.

– Och sen, vänta på nästa dödspatrull. Nej, få dom att göra bort sig, storma in här med mig nere hos dig. Men hur gör vi det?

– Vi tar min robotdammsugare, ställer något på den och startar den nerifrån mig. Då tror dom att du rör dig här.

– Är hon proffs?

– På allt, före detta landslagsman i friidrott.

De fäste en lampa ovanpå dammsugaren. Elsa rullade ut magnetslingor så att den inte skulle trassla in sig.

Tobias ringde in sin order.

– Fyra uniformer på plats hundra meter bort och säg för helvete till dom att lyda. Dom ska bara vänta.

– Okej.

Fyra minuter senare pep det till i Tobias telefon.

– Nu kör vi.

Elsa startade dammsugaren. Hamad väntade vid fönstret. Klockan tickade.

– Helvete, dom har en granatkastare.

Sidodörren på den vita skåpbilen hade öppnats. Hamad och Tobias kastade sig ner under matbordet och Elsa följde efter. Smällen var inte kraftig, men huset skakade.

Tobias och Hamad reste sig och såg hur tre män lämnade BMWn och gick emot dem.

– Shit dammsugaren är i gång och rör sig, sa Elsa.

– Vi tar dom i bakhåll.

Tobias tog upp sin ena pistol och kastade den till Hamad. Medan han stoppade ett magasin i den andra, pratade han tyst med Elsa.

– Snabbt, ta din pistol, dom är tre.

Elsa var strax tillbaka och gjorde mantelrörelse på sin pistol.

– Hamad, i trappan ovanför din lägenhet, jag står här inne. Två av dom kommer att spränga din dörr. När dom passerat kliver jag ut. Elsa, täck neråt, om den tredje kommer upp. Fäll honom.

Tobias tittade på Elsa som såg samlad ut.

– Vi byter pistol, ta min.

Hamad försvann uppåt. Tobias och Elsa stod innanför dörren. Två män passerade. Tobias gled tyst efter dem. Elsa stod på knä med pistolen riktad ner i trapphuset, bara för att se den tredje mannen komma uppför trappan.

– Hold it, sa hon.

Mannen höll i en Usi. Pipan började röra sig mot henne när han fortsatte uppåt. Hon höll andan och sköt två gånger. Pipan på Usin fortsatte rörelsen men den var samtidigt på väg neråt. Mannen och hans vapen slog i trappan.

– Han är nere, ropade Elsa.

Det hördes ingenting från trapphuset ovanför.

Skotten fick de fyra männen att stå still. Israelerna såg in i var sin pistolmynning. De böjde sig ner och la sina vapen på golvet och sträckte händerna över huvudet. Tobias kastade ett buntband mot den förste mannen. Han tog upp det, stack in sina båda händer i öglan och drog åt med tänderna. Den andre upprepade proceduren.

Tobias ringde.

– Fram med uniformerna. Inga vapen. Vi äger situationen. Fixa städhjälp, vi måste bli av med ett lik.

Tobias öppnade dörren till Hamads lägenhet. De två männen kom efter och såg på dammsugaren som åkte runt med en lampa ovanpå.

Elsa gick fram till Tobias och de bytte vapen. Deras knogar möttes.

Ljudet från poliserna i trapphuset hördes och Tobias tog emot dem.

Städpatrullen var snabbt på plats. Fångarna, den döde agenten och blodet försvann. Tobias och Hamad tog hissen till garaget och åkte till häktet.

– Häftig tjej du har, sa Hamad.

– Jo, så är det, häftig.

 

Efter en timme dök Tobias chef upp.

– En av dom golar, bara pratar. Vad tror du, frågade han Hamad.

– Killen kan ha gått sönder i huvudet. Hur högt har det nått i Sverige?

– UD vet, statsministern promenerar med sin fru på stan.

Tobias kollade in Expressens sajt.

– Hela djävla Sverige läcker.

– Då vet israelerna att han golar. Dom är redan på väg hit. Nu har ni skit i alla era fläktar, sa Hamad.