I Karin Skoogs suggestiva novell Sångsjön bearbetar en flicka och en mormor en stor sorg. Men när hon skrev berättelsen visste Karin inte vart den var på väg.
Läs Karin Skoogs vinnande novellbidrag här!
Du vann novelltävlingen i Skriva 2-2022. Och nu har du valts ut igen, bland 438 anonymiserade bidrag. Hur känns det?
– Jätteroligt. Bra för självförtroendet – första gången kunde ju ha varit en lyckoträff!
Hur närmade du dig temat »Skriket«?
– Jag gjorde om en idé som jag redan hade. Berättelsen handlar främst om tystnad, om att inte kunna få ur sig det man vill ha sagt. Men i den sista scenen sker ett slags förlösning, så ett skrik passade bra där. Temat gjorde övergången tydligare.
Din förra vinnarnovell var av ett mer övernaturligt slag, medan denna ligger närmare verkligheten. Vad föredrar du?
– Jag tycker om att ligga i gränslandet. Naturen är väldigt viktig i mitt skrivande och med den kommer en lite mystisk eller magisk atmosfär. Det är främst en stämning jag är ute efter, som i förra novellen blev till en gestalt och i denna mer kretsar kring naturskildringen.
Karin Skoog
Ålder: 47 år.
Bor: Kärrtorp.
Gör: Jobbar som bibliotekarie i Skarpnäck.
På nattduksbordet: »Nicolas Lunabbas Blir du ledsen om jag dör?, en starkt berörande och aktuell memoar om att arbeta med och leva nära ungdomar i tuffa miljöer. Peter Weiss Motståndets estetik, om konst och kampen mot nazism och fascism före och under andra världskriget. En tjock roman som jag velat läsa länge, nu blir det äntligen av!«
Hur går du till väga för att skriva suggestivt?
– Det är nog att jag själv letar medan jag skriver. Jag visste inte vad berättelsen skulle handla om. En flicka och en mormor och en känsla fanns, och sedan behövde jag ta reda på vad som hänt – och skrev fram det. Det känns som om det blir mer autentiskt så, en undersökning snarare än en rapport. Och skrivandet blir mer meningsfullt för mig själv när jag måste leta fram något. Det är det roliga.
– Sedan behöver jag i vissa fall gå in efteråt och plantera lite ledtrådar för att tydliggöra för läsaren. I andra berättelser har jag planterat saker undermedvetet – och när jag upptäcker de sakerna inser jag vart berättelsen är på väg. Men ibland är det jag landar i inte så intressant som jag hoppats. Ens undermedvetna kan vara klyschigt.
Hur arbetar du med längre texter?
– Jag håller just nu på med ett romanprojekt och där har jag inte utgått lika mycket från stämning, utan vetat mer vad jag vill berätta. Men jag har fortfarande skrivit rätt intuitivt, gått in i scener utan att riktigt veta vad som ska hända – vilket har gett mig ett bångstyrigt material att redigera.
Är det inspirerande att jobba på bibliotek som författare?
– Ja, framför allt att gå och sätta upp böcker. Jag får en massa idéer om vad jag vill läsa, men också om vilken typ av böcker jag skulle vilja skriva. Det är mycket man vill hinna med, men det stressade mig nog mer när jag var yngre. Nu är det lättare att prioritera, göra istället för att tänka på allt man vill göra.
Kommer du fortsätta att delta i tävlingar?
– Inte på ett tag. Nu blir det romanredigering istället.
