En gudi behaglig gärning

– Vi borde ha huggit huvudet av henne. Förlåt oss Gud!

Den unge klockaren Klemens rycker i prostens Laurentius kläde men kyrkoherden vill inte slita blicken från den fastbundna flickan vid pålen. Höstmörkret sänker sig. Torra strån av timotej virvlar i vinden över åskådarna. Byn har samlats runt bålet för att se ungmön Märit i Säter brinna. Prosten lutar sig mot den bleke klockaren för att höra vad han säger.

– Vi borde huggit huvudet av henne, upprepar han. Vi hinner pastorn. Än är inte bålet tänt. Vi hinner!

Prosten tittar åter på den unga kvinnan i fotsid särk som tronar på en hög av bråte. De röster som tidigare skrikit okvädinsord har dämpats till ett dovt mummel. Ända sen i våras när klockaren Klemens upptäckte trollkonans lömska konster har befolkningens vrede stegrats. Nu väntar de att hon som förvandlat gummor till grodor, dödat boskap och kastat sjukdomar på oskyldiga människor ska få sitt straff. Laurentius känner ingen nåd. Han struntar i sin klockares vädjan och lyfter handen som ett tecken till länsman att anbringa facklan. Klemens snyftar. Kvinnans bara ben är insmetad med tjära. Lågorna hoppar som keliga hundvalpar upp på henne. Hon rör sig inte. När hennes nattlinne fattar eld och röken når ansiktet lyfter hon huvudet som om hon vill lösgöra en nackspärr. Hennes ögon glimmar till. Klemens märker hur hon letar med blicken bland hucklen och hattar som höjs när nackar sträcks. Han blir torr i munnen och drar ett finger längs kragen. Hon stirrar på honom.

– Hon kanske skriker, pastorn! Innan hon dör kan hon ännu skrika. Då slipper Djävulen ut ur hennes mun. Vi måste förhindra henne att skrika. Snälla pastorn. Stoppa elden, ber han.

Pastorn knuffar till sin unge klockare och ber honom att sluta pladdra och förklarar att det är en Gudi behaglig gärning de bevittnar. Klemens vrider sina händer och försäkrar att det är inte straffet han är emot. Andra Mosebok 22:18 är tydlig. En trollkona skall du icke låta leva, står det. Laurentius klappar honom på axeln och försäkrar att då är det inget att ängslas över. Klemens dämpar rösten när han påminner om att hon kan åkalla den Onde i dödsögonblicket. Genom hennes öppna mun kan den Lede slippa ut och hamna mitt ibland dem. Kommer Gud Fader att låta det ske för att det är rätt åt dem? Även om han själv, och prosten givetvis, inte brukat skörlevnad kanske någon annan i församlingen har fläckat samvete? Kan trollpackan förmå Mörkrets Furste att leta sig ut ur någon av bybornas strupe denna kväll? Någon som inte klarar av paniken och öppnar dörren till helvetet genom ett okontrollerat skrik? Den dömda vid stolpen skymtar bakom ynglingarna som beordrats att med påkar och spjut bilda spetsgård så ingen gör något förhastat. De står skuldra vid skuldra och knuffar undan dem som går för nära.

– Fick hon ett halsband med krut så hon säkert dör? Klemens är hoppfull när han frågar.

Laurentius ruskar på huvudet.

– Vi ska inte förkorta hennes lidande. Vår Gud är sträng, förklarar han. Elden ska förtära henne. Jag känner till din oro och har vidtalat dem som vaktar här med spjut och pikar. Några av dem ska ha uppsikt över kvinnan. Om hon ser ut att vilja skrika ska de döda henne på mitt tecken. Jag måste få se henne kvida när buken spricker och Vår Gud låter hennes tarmar slukas som straff för hennes umgänge med Satan. De andra pojkarna ska ha uppsikt över pöbeln. Ger jag tecken ska de omedelbart sticka spjutet i halsen på den som tappar fattningen så inget skrik kommer ut. Lämna din ängslan, Klemens och gläds åt att vi upprättar Guds ordning. Jag vill se henne lida. Det hon gjort mot mig ska straffas hårt.

Klemens pustar ut och nickar. Laurentius vikande styrka känner han till. Trollkvinnan stal prostens förmåga att utöva sin plikt i den äkta sängen. Prästfrun var rasande och ville klösa ögonen ur kvinnan. Det var några månader sen nu och inte har det blivit bättre trots att de torterat trollpackan.

Klemens har känt Märit sen de båda var små. Hon är en särling. Ingen har sett henne skratta. Hon levde ensam i utkanten av byn. Att få henne till kyrkan gick inte. De gånger hon visat sig spottade hon efter honom och gick omvägar. Om de ändå möttes hälsade hon inte som brukligt är. Tigande har hon sett honom i ögonen utan att vika undan. Den blicken har sen dykt upp i hans drömmar. Han har vaknat på nätterna och vrålat. Han har ingen fru som kan badda hans panna med vatten och säga lugnande ord, läsa ur den Heliga Skrift och ge honom tröst. I drömmen ser Märit på honom. Ögonen glöder. Under hans nattskjorta slingrar sig en orm upp mot hans struphuvud. I sömnen bankar han på bröstkorgen för att stoppa odjuret. Det går inte. Ormen sväljer hans adamsäpple. Han krafsar på halsen. Det rycker i senorna. Lungorna fylls. Det gurglar och sen öppnar sig svalget och han vaknar när hans skrik studsar mot träväggarna. Med en flik av skjortan torkar han svetten ur pannan.

Han la märke till besynnerliga saker under våren. Kalven som föddes med två huvuden. Kornet som frös bort. Han kände på sig att avfällingen Märit i Säter hade något med det hela att göra. När tecknen hopade sig följde han efter henne i lönndom och såg hur hon vandrade på nätterna över ängarna och plockade örter precis som hennes mor brukade göra. När Klemens första gången kom till byn som föräldralöst barn försörjde han sig som visgosse. Vid kyrkporten stod han om söndagarna och kunde visa prosten vilka av kvinnorna som hade djävulsmärket i pannan. Märits mamma var en av dem. Han blev inkallad till förhör i sockenstugan. Det var högtidligt och samtidigt skrämmande men han kände hur Guds kraft fyllde honom när han kallades fram. Han blev lugn och bilderna från Blåkulla blev levande för hans blick. Han såg hur Märits mor bolade med Satan, hur gummor förvandlades till grodor, kokades till smörja som ströks på husknutarna. Prosten Laurentius, i egenskap av domare, skrev ner det som sas och slog i den Heliga Skrift. Kvinnan hade uppenbarligen föraktat Mose lag. Hon kunde därför, efter två eller tre vittnes utsagor, dödas utan barmhärtighet.

Märit fick, precis som alla barn, närvara vid avrättningen för att lära sig allvaret i att bryta mot Guds lag. Att hon såg sin egen mor förtäras av Guds renande eld hjälpte inte i hennes fall. Djävulen har satt sin boning i henne precis som Klemens misstänkte. När han tillsammans med länsman och väpnade män en kväll steg in i hennes pörte hade hon inte vett att gömma undan trolldomsverktygen. Hon höll på att behandla en gammal gumma som räddades innan hon förvandlats till en groda. Att trollkäringsdottern Märit låtit sätta trollskott på gårdarna är uppenbart. Kor har dött. Män blivit utan mandom. Hon har inte erkänt men hennes eviga vägran är ett säkert tecken på att hon är skyldig. Domen kunde slås fast. Byborna har tackat honom och prisat hans förmåga att fortfarande kunna upptäcka Djävulens tjänare.

Klemens fick kyrkotjänsten för tre år sedan. Laurentius hade upptäckt hans läshuvud och lät honom gå i skola hos den gamle klockaren. När denne dog fick Klemens ta över ämbetet. Laurentius bejakade hans nyfikenhet och gav honom en bok. Malleus Maleficarum är skriven på latin och Klemens kan språket som vore det hans eget. I boken, som skrevs för så länge sen, kan Klemens läsa hur man hittar och bekämpar kvinnor som Märit och hennes gelikar. Att flyga, trolla och förstöra skördar är en styrka de här förtappade kvinnfolken besitter. Ladorna står tomma i höst på grund av hennes svartkonst. Nu när kyrkan visar Gud att hon som orsakat detta straffas kommer den Allsmäktige ge dem ymniga skördar framledes. Folket ska lova bot och bättring, visa tacksamhet inför Gud och balansen i samhället ska återställas. Bibeln är tydlig. Brott som trollkonorna begår beivras i den Heliga Skrift och de ska bestraffas. Gud Fader har skapat allt enligt sin plan. Hans ord måste följas till varje bokstav om inte alla ska drabbas av hans vrede.

Klemens har under många nätter studerat bokens råd och Gud Faders intentioner. Tid att se sig om efter en livskamrat har inte infunnit sig. Munkarna som författade Malleus Maleficarum beskriver kvinnor på ett sätt som gör Klemens tveksam till att närma sig den sortens kreatur.

Nu betraktar han synderskan och dånet från bålet tilltar. Det fräser och stinker när hennes kött förgås. Riktiga trollpackor känner ingen smärta och ändå krumbuktar hon sig. Det gör hon för att luras. Varje natt har klockaren bett till Gud att nu, när styggelsen är fångad, ska Gud inte vara ond på dem. De är gudfruktiga. Det är bara den här kvinnan som bryter mot Mose lag. Hon är snart bortryckt som det ogräs hon är. Måtte den barmhärtige Guden ge dem skörden åter. Ge prostens lem liv igen.

Hon vänder bort ansiktet för att undvika rök och lågor. Mellan de unga männens spetsiga pinnar dyker hennes gestalt upp och försvinner. Det ser ut som om hon utför en dans men pålen håller henne fast. Så stillnar hon. Hennes mun är stängd. Hon lyfter huvudet. Ser ut över folkhopen. Hon fångar hans blick. Klemens ställer sig närmare prosten. Under skjortan börjar ormen röra sig. Han bankar på bröstet för att stoppa den. Svetten rinner längs ryggraden. Han fryser trots att hettan från elden får hans ögonbryn att krulla sig. Det rycker i halssenorna. Lågorna har letat sig upp längs särken och hittat hennes hår. Hon rör inte huvudet. Hennes ögon glöder. De är fästa på honom. Han krafsar på halsen. Lungorna fylls. Det gurglar i strupen. I ögonvrån ser han Laurentius höja armen. Märit ler.