Den kvällen frågade hon sin mamma om Antti och hon kunde sova över i det andra huset som hennes pappa hade som kontor, hennes mamma frågade vad de skulle göra, hon sa att de skulle spela dator och lyssna på musik, så som de brukade. Sen ringde hon Antti och det var hans syster som svarade; Antti satt och spelade, systern skulle hämta honom – efter en stund så kom han till telefonen:
”Vilken telefon pratar du i?”
”Den i hallen, vadå då?”
”Ta den i dina föräldrars sovrum istället” han la på och efter en stund så klickade det till igen.
”Vad är det om?”
”Jag har fixat”
”Du har fixat?”
”Japp, jag har fixat”
”Holy shit – hur mycket?”
”En tvåa brunt”
Hon hörde hur han skrattade högt på andra sidan och så skulle han kolla med sin mamma om han fick sova över hos henne.
När det var fredag och de satt på bussen på väg hem till henne, så kunde de inte komma överens om vad de skulle lyssna på för musik när de skulle bli höga; de hade ingen aning om hur det skulle bli att vara hög, men de hade båda väldigt starka idéer om vad det skulle vara för musik de skulle lyssnade på. Antti var väldigt inne på elektronisk musik och speciellt Acid trance, som Infected Mushroom, hon tyckte det var alldeles för energiskt och vid ett tillfälle så föreslog hon Bod Dylan, (året innan hade hon hittat Bob Dylan och spelade honom så ofta hon kunde) Antti sa att det vägrade han lyssna på, ”inget jävla munspel” satte han som sin yttersta gräns. Hon föreslog en kompromiss, nämligen Mazzy Stars skiva So Tonight That I Might See som ingen av dem hade lyssnat på, och att det var en rekommendation från en annan kompis, ljög hon. Antti höll med om att det lät rättvist och de började montera ner hennes stereo och dator och lägga delarna i en skottkärra så de kunde rulla bort den till hennes pappas kontor.
De spenderade en stund med att bygga ihop datorn och stereon på kontoret. De var för nervösa för att kunna spela datorspel, så de lyssnade bara på musik och gick igenom alla tillbehören: cigaretter, rullpapper, hemmagjordafilter av papp, tändare, läsk, chips och godis.
Klockan närmade sig tio, vilket var den tiden som de hade sagt skulle bli bra, då skulle hennes föräldrar se sitt program på teven i bostadshuset och sen skulle de gå och lägga sig – plus att det var mörkt och de enda grannarna de hade var pensionerade bönder och som garanterat gått och lagt sig då.
Hon satte sig vid sin pappas skrivbord, plockade ut en cigarett från Princepaketet bröt den vid filtret, tog ett vitt A4 och smulade tobaken, tog upp den lilla bruna biten hasch och plockade upp tändaren. Antti satt mittemot henne, på den andra sidan av det stora skrivbordet, med en likadan stol och samma skrivunderlägg; han tittade fokuserat på henne som om de satt i ett viktigt möte. Ingen av dem hade gjort det här tidigare, utan de hade lärt sig hur de skulle göra från filmer som Boyz n the Hood och Friday.
Antti drog nervöst i armarna på sin tröja, de var båda medvetna om att det var ett högt spel de spelade och om de skulle bli påkomna så skulle deras liv vara över.
Musiken var nu avstäng och hon höll haschbiten mellan tummen och pekfingret, den var hård och skiftade i en nyans av brunt och svart. Hon tog tändaren och började elda på biten. Den luktade väldigt sött, en speciell doft som hon direkt tyckte om.
Sen bröt hon den på mitten och fortsatte med att elda på den tills en liten låga slog ut ur den; Antti sa att det räcker nog och hon höll med. Nu var den så mjuk att hon kunde smula den mellan sina fingrar och smulorna föll ner över tobaken, hon blandade och sen plockade hon ut ett rullpapper och fyllde det med blandningen. Hon försökte att rulla ihop det som hon hade sett att de gör på film men det gick inte alls bra, så hon skrynklade ihop rullpapperet och sa till Antti att hon skulle göra en kon istället, han höll med om att det var en bra idé och sa att det nog var lika bra. När den var klar så skruvade hon ihop toppen för att försluta den, vägde den i handen och log mot Antti. Han sträckte ut handen över bordet så hon gav jointen till honom, han luktade på den och satte den i munnen.
De släkte ner belysningen helt, sen tog de på sig skorna och öppnade ytterdörren; det var helt tyst utanför. De gick ut, singeln krasade under deras fötter när de gick; förbi grannarnas nedsläckta hus, förbi två av huslängorna som inte var bebodda och utan tak, och sen gick de hela vägen ut till cykelstigen. Det var helt svart. Endast månen och stjärnorna syntes, och när deras ögon hade vant sig så räckte ljuset för att de skulle kunna följa cykelstigen. Uppe på en kulle så kunde de se ut över åkrar och de korsande vägarna och bondgårdarna och de små husen. Där var några lampor tända i husen annars var det helt mörkt. De pratade inte på hela vägen. De var på helspänn.
”Blir det bra här?”
”Toppen”
”Har du?”
Antti tände tändaren och hon satte jointen i munnen och lutade sig in i lågan.
Hon rökte vanliga cigaretter flera gånger i veckan men jointens rök var intensiv på ett nytt sätt som fick henne att hosta till, ett kort hack innan hon fortsatte att dra ner röken i lungorna. Hon höll inne röken som hon hade sett att man gör i filmerna och gav Antti jointen. Han drog in röken så hårt att hans ansikte lystes upp av glöden.
Han höll sin rök inne och hon släppte ut sin.
De skickade den fram och tillbaka mellan sig.
När de hade rökt halva så var det som en tung filt föll ner över henne, allt blev tungt och hennes armar drogs ner längs sidorna och hennes huvud kändes lätt, hennes syn började flyta ihop och synen av Antti framför sig började hacka, och när hon blinkade så kunde hon inte sluta. Hennes huvud kändes som en ballong på ett snöre. Hon var inte rädd, men hon förstod att hon var hög och att det skulle bli svårt. Antti räckte henne jointen och hon såg sin hand sträcka sig för att ta emot den:
”Shit”
”No kidding”
”Jävlar”
”Jag tror…”
”Va?”
”Jag tror vi pausar den?”
”Ah, ja shit”
Hon tog leende jointen från Antti och försökte känna av balansen och sen sjönk hon sakta ner på huk och försiktigt drog hon av glöden från jointen mot asfalten. Det gick bra. Hon pustade ut av lättnad. Sittande på huk. Hon glömde att hon satt på huk, och vinglade fram och tillbaka. Tittade på sin hand, där såg hon att hon höll i något, hon höll i jointen såg hon. Hennes ben kändes så sega. Hon föll bak på rumpan och sjönk ner på rygg. Asfalten slöt sig runt henne. Hon tänkte att asfalten kändes väldigt glad åt att hålla henne. Hon lät sina händer falla längs sidorna och la försiktigt den halvrökta jointen på asfalten bredvid sig. Antti sjönk ner i en skräddarställning bredvid henne och la sig sedan med bak på rygg.
Hon tittade upp på stjärnorna. Det gjorde de båda två. Det var så tyst.
Efter ett tag började de gå tillbaka, de följde cykelstigen ner för kullen, sen kom de fram till grusvägen där de svängde in. Grannars hus var helt mörkt. De gick väldigt försiktigt fram i mörkret, gräset var högt på sidan och grusvägen under fötterna var ojämn. När de närmade sig den ena huslängan så såg de att något rörde sig ut från det tomma fönsterhållet. Hon kunde inte få bilden att stämma med verkligheten. Det var något stort, något ludet. Hon stannade. Antti stannade. Det stora mörka ludna fortsatte ut genom fönstret och nu verkade det som om det öppnade sig, ett öga tycktes blänka till. Där kom ett högt skrik från det.
Hon sprang allt vad hon kunde. Hon tittade bak och Antti sprang han med. Han sprang förbi henne och var framme vid dörren ett par sekunder innan. Hon grävde efter nycklarna, fick upp dem, tappade dem, kände med handen efter dem, såg att de blänkte till och fick upp dem. Den tredje nyckeln var rätt och Antti slet upp dörren och de kom in och lyckades låsa bakom sig. Adrenalinet pumpade i dem, där de satt med ryggarna tryckta mot dörren.