Satt med resten av klassen på tåget på väg till Gävle, husen for förbi utanför fönstret och blev glesare tills granar och andra träd tog över. Mörkt och tyst stod de där, som om de dolde något, medan vi tog oss söderut. Snön hade knappt kommit och lagt sig för att hjälpa till att göra det ljusare. Medan de andra pratade som jag deltog i till och från, kom och gick stationerna Kilafors, Holmsveden, Lingbo och Ockelbo innan vi steg av i Gävle. Ibland såg det ut som det var något annat ute bland träden. Kanske en älg, en björn eller en bil på en grusväg.
Snön knastrade lätt under skorna medan vi gick mot länsmuseet. Svenska- och SO-läraren var de som tagit med oss på detta studiebesök som vi sedan skulle skriva uppsats om.
Väl inne i museet fick vi instruktioner och att vi skulle samlas igen vid elva för lunch, men jag var lite kluven om jag var mer intresserad av att se bocken som snart skulle invigas eller se om det kunde finnas något från viking tiden. Ända sedan viljan att läsa mer och läsa böcker inom fantastik hade något väckts inom mig att lära mig mer om nordisk mytologi och nordisk folktro.
Jag fegade ur efter vi fått instruktionerna, tog anteckningar i kollegieblock medan jag gick runt bland montrarna i museet. Lunch tog sig närmare och närmare. Och jag hade inte hittat något riktigt att skriva om till uppsatsen vi skulle lämna in.
Vi fick köttbullar, mos och lingonsylt till lunch, och några klasskamrater pratade om kanske kunna stanna kvar lite längre i Gävle.
Jag hade vågat ta mig ut och gå själv mot torget bocken stod på. Kylan hade gjort mina kinder röda. Tog mig längs gångvägen vid ån. En ganska enkel väg från länsmuseet till biblioteket. En av sidogatorna innan biblioteket såg ut att kunna ha kullersten, under det lätta täcket av snö. När väl torget öppnade upp sig stod den där och kylan jag känt var bortglömd. Lätt ljusgula halmen, röda banden stod den där som om den var skydd mot naturen och dess väsen.
Sista förberedelser inför invigningen skedde runtomkring området och något blänkte till. Rörelse bland eller nära halmen. Något som inte var större än sparvar. Först vid ett ställe, sedan fler. Kanske fyra eller fem olika ställen. Det såg ut som de flög in och ut ur halmen. Ingen annan hade lagt märke till dem.
En av dem stannade till och luften skimrade till. Nästan som snö föll runtom för att gömma den. Det såg ut att vara en ganska smal gestalt med vingar tunna som is på en vattenpöl. Ansiktet kändes gammalt, på ett sådant sätt att de levt länge men inte se ut som gammal människa. Varelsen bugade sig och försvann sedan tillbaka in bland halmen.
Tog mig tillbaka till museet, och hann precis komma tillbaka till samlingen innan vi skulle ta oss tillbaka till Bollnäs. Tankarna gick fram och tillbaka. Kunde bocken vara något annat än tradition att den skulle byggas varje år som juldekoration. Kunde det vara en hälsning till något äldre?
Jag hörde inte de andra prata, om de ens gjorde det medan vi tog tåget till Bollnäs.
Skolan flöt på som vanligt, tankarna gick fram och tillbaka om jag verkligen sett vad jag såg. Dag för dag, timme för timme tog det sig närmare att uppsatsen skulle lämnas in. Hade nästan glömt vad jag sett i Gävle började vi höra nyheterna om snön som började komma. Ingen visste hur mycket, men ju mer tiden gick insåg vi att det kommit väldigt mycket på kort tid. Det var som tiden stod stilla för Gävle. Bilderna visade ett snötäckt Gävle med bilar begravda. Tankarna gick tillbaka till det jag sett kring bocken. Hade de gjort något? Eller var det som meteorologerna berättade om varmt vatten och kalla luften i kombination. De snötäckta bilarna såg nästan ut som valar eller andra djur. Nästan som naturen hade tagit tillbaka Gävle på mer än ett sätt.
Några dagar senare kom nyheten om att Gävlebocken hade brunnit. Var det ännu ett tecken? Eller bara någon som ville förstöra? Då slog det mig, hustomtar, feer och småfolk, vad trodde de på och finns de kvar idag? Var de inblandade i snökaoset kring Gävle? Kunde vara det jag skrev om.