Markus Åberg utnyttjar utopins omöjlighet i sin novell Du är bra! Bättre kan du!. En ny värld skapas i en berättelse om att välja väg – och tåg – i livet.
Läs Markus Åbergs vinnande novellbidrag här!
Med jobb och andra vardagsbestyr, hur får du tid att skriva?
– Jag jobbar som larmoperatör och det blir mycket kvällar och helger. Jag får skriva när jag har tid. Jag tycker mest om att skriva på kvällarna, så egentligen är det kanske en dålig kombination. Jag får sätta mig och skriva när jag kommer hem. När man skriver på kvällarna slipper man bruset som finns där under dagen. Jag vill sitta avskilt och kunna koncentrera mig.
Du målar upp en ny världsordning i din novell. Hur kom du på idén till din utopi?
– Jag tog mig an utmaningen på så sätt att jag visste vad jag inte ville skriva om. Jag ville inte skriva något toxiskt positivistiskt eller något alldeles för tekniskt. Jag ville bara hoppa in i en scen, som ett nedslag i en berättelse. Och jag har nog funderat länge, utan att veta om det, på hur världen skulle kunna se ut på ett annorlunda sätt. Att leva på väg och ständigt utvecklas, istället för att fastna på ett ställe – det var en känsla jag ville fånga. Och så ville jag skriva om just tåg. De flesta människor har en relation till att åka tåg.
För att skapa en hel värld på så litet utrymme krävs en balans mellan gestaltning och »infodump«. Hur gick du tillväga?
– Jag var rädd att jag gav för lite information, men jag tyckte om tanken på att bara ge en glimt av världen. Man behöver inte kasta all information i ansiktet på läsaren. Så jag använde det mesta av utrymmet till att gestalta. Jag hade helt enkelt en scen i huvudet som jag ville skriva ned.
Markus Åberg
Ålder: 45 år.
Bor: I Örebro.
Gör: Jobbar som larmoperatör.
På nattduksbordet: »Isabelle av André Gide, en gammal Nobelpristagare. Det är lite av en bortglömd skräckromantisk bok. Jag har fått tag i en fin äldre upplaga. Häftad med gulnade sidor.«
Hur skriver man en spännande berättelse och samtidigt en utopi, som lätt kan kännas konfliktlös?
– Dystopier är väl vanligare än utopier av en anledning, det är lättare att skapa spänning om man skriver om någonting mörkt. Men jag såg en ingång i temat – synonymt med utopi är ju ett slags »omöjlig dröm«. En ouppnåelig framtidsbild. I och med det kan man ju hitta på vad som helst. Jag är inte intresserad av huruvida den här världen är tekniskt genomförbar. Jag är inte en pragmatiker, snarare en drömmare.
Vad blir nästa projekt?
– Jag har satt ihop ett litet förlag, som inte riktigt är som ett förlag … Jag ger ut spekulativ fiktion på nätet, tillsammans med lite annat folk, på en sida som heter Denperfektamaskinen.carrd.co. Där har vi bland annat gett ut Elin Olausson, som vann Skrivas novelltävling på temat »Hemma«.
Några sista tips för den som vill skriva fram en värld?
– Jag tror att man måste gå sin egen väg. Det viktigaste är att man sätter sig ned för att skriva, och tycker om att sitta där och umgås med orden. Viktigt är också att pröva sig fram, känna på olika stilar och berättarröster, tills man hittar sin egen.
