Tredje plats: Sökandet Av Sanna Ivarsson

Röken tätnade ytterligare och stack ilsket i hans redan rödgråtna ögon. Han hostade och spottade om vartannat för att försöka hålla den ifrån sina lungor och sin mun. Hur kvinnan framför honom tycktes andas utan några som helst besvär var helt ofattbart. Hon stod lutad mot sin spade och såg lojt på honom. Hennes kläder hade säkert varit vackra en gång i tiden, men nu var smutsen så ingrodd att det var omöjligt att urskilja vad som fanns under den. Med ena armen tryckt framför ansiktet som skydd lyckades han till slut få upp fotografiet ur jackfickan. Han höll fram det mot kvinnan. Hon lutade sig fram och kisade. Röken gjorde det svårt att se. Det kändes som en evighet innan hon mötte hans blick igen, men när hon väl gjorde det tändes hoppet i honom. Det gjorde det alltid. Men när hon skakade på huvudet åt honom slocknade det lika fort igen.

Uppgivet tog han sig tillbaka till sitt skepp och kröp in genom bottenluckan. Med ett ryck som fick hela skeppet att skaka till drog han igen luckan bakom sig. Han slängde av sig jackan och hällde en flaska vatten över ansiktet i ett försök att få bort den smuts som med all säkerhet etsat sig fast. Sedan tog han sig bort till cockpiten och sjönk ner i sin stol. Han lät kroppen slappna av helt och stirrade håglöst upp i taket. Frustration och uppgivenhet avlöste varandra. Förstrött fingrade han på knapparna till tidsinställaren. De blå siffrorna på skärmen ovanför lös upp den dunkla cockpiten. 2080-02-15. Han satt så en lång stund och lät tankarna flyta iväg.

När han fått nya krafter lutade han sig fram och snappade åt sig sitt anteckningsblock som låg på instrumentbrädan. Det började ta slut, insåg han när han bläddrade i det. Sida upp och sida ner var fyllda med datum. Den nuvarande sidan hade han redan kommit mer än halvvägs på. Han såg sig omkring efter en penna men hittade ingen. Med en tung suck hävde han sig upp ur stolen för att hämta sin jacka. Han tog med den till cockpiten, damp ner i stolen igen, stack ner handen i fickan och fiskade upp både fotografiet och en penna. Fotografiet satte han på den vanliga platsen, på instrumentbrädan precis ovanför skärmen för tidsinställaren. Så satte han pennan mot pappret. Han mimade siffrorna samtidigt som han skrev ner dem. 2080-02-15. Sedan satte han ett litet kryss precis bredvid. I kanten skrev han även dagens riktiga datum. 2100-05-26. Det blev många siffror att hålla reda på, men han ville inte tappa bort sig helt i tidsresandet. Det var alldeles för lätt hänt.


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!

Som prenumerant får du:

  • Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
  • Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
  • Fri bindningstid.

Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.

Klart jag ska bli prenumerant!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?


Rekommenderas för dig

Artikeln publicerades Publicerad 8 februari 2018 och är skriven av .