Illustration: Kajsa Bergström

Novellvinnare: Strandvaskare av Cecilia Schnackenburg Fosshaug

Cecilia Schnackenburg Fosshaug vinner Skrivas novelltävling på temat Spöken.

Text: Cecilia Schnackenburg Fosshaug

De andra tycks inte märka det. Det är efter lägerbålet och alla borstar tänderna och doppar tandborstarna i saltvattnet och spottar. Löddret lägger sig på vattenytan och förs tillbaka av de lätta vågorna och man är noga med att inte få någon annans spott i munnen och det är märkligt för sedan, i tältet, när scoutskjortorna har åkt av, kommer det att kyssas och hånglas och alla smakar salt, saliv och cigaretter och Micke brukar ha Eva varannan kväll och mig varannan; just det här lägret känner jag mig som nummer två för första kvällen fick jag Tim fast han sticks och luktar svett och för varje kväll går man längre – allt utom hela vägen; man ska stanna i sin egen sovsäck med huvuddelen av kroppen – och igår tror jag att Jocke runkade för plötsligt drog han efter andan på ett särskilt sätt och sedan prasslade han med toalettpapper och la ut en boll under sitt liggunderlag och sen lyfte han sig upp på ena armbågen, tittade ner på mig och viskade skrovligt att nu tänker jag sova ifall du inte har något emot det och jag rodnade, kände mig smutsig på något sätt ifall du inte har något emot det och det hela äcklade mig fast jag kände hur mycket jag i alla fall vill ha det där som kommer före; vi har uppknäppta scoutskjortor och bikini, killarna tar av sig på överkroppen och någon kanske behöver bli insmord med solkräm och våra små bröst trycks ihop under seglarvästarna. När man måste gå på latrinen säger man inget och håller sig så länge det bara går men kissar gör man med tjejkompisarna och då tjuvröker man samtidigt och kollar myggbett och fästingar och jämför sugmärken. Sedan går man tillbaka och sträcker sig lite extra när man ska ta ner storseglet, böjer sig lite extra när man tar hem skotet och när man får styra håller man hårt i roderpinnen och vi badar och simmar och håller varandra hårt under vattnet och sedan skakar man vattendropparna ur håret och man vet vad och vilka som gäller och när lägerelden brunnit ned och dagen nått sitt slut blåser de tapto och sedan ska alla sova och allt det vackra som jag känt ska aldrig plånas ut fast för oss utvalda börjar något nytt och annat. Först är det historierna; vi drar oss bort till någon undanskymd vik och tänder ett nytt bål och så drar det igång: det är Jonny som tar till orda och han är gammal, säkert trettio-nåt och han hånglar såklart inte men jag har sett att han ser på oss, jag har sett hur hans mun dras upp i ett litet snett leende och hur hans vassa tungspets far över läpparna ibland. Han röker John Silver utan filter och alla är överens om att han är jävligt erfaren och hans historier är en viktig del av förberedelserna: det är Jonny som ger oss de yttre anledningar vi behöver för när vi börjar blir rädda, och det blir vi, inget snack om den saken, kanske när man förstår att hon med de största pattarna som vanligt kommer att dö först, då suckar man lite och ryser till av rädsla och som av en händelse flyttar man sig lite närmre han som sitter bredvid, nonchalant utsträckt fast ju alla vet att vi sitter i de par vi ska hångla sedan och så kommer handen från sidan och man lutar sig och känner värmen från hans kropp och det heter lustmord och lustmördare och sedan låter vi natten ta över. Efter lägerbålet borstar alla tänderna och jag tror inte att de andra märker det men i vattnet, i vassen finns alla historierna kvar och i strandkanten väntar strandvaskarna – det är de drunknade som sakta tar sig närmre, deras hår och hud är täckta av sjögräs, deras ögonhålor gapar tomma eftersom ålar har ätit deras ögon och simmat in i skallarna och glidit ner i halsarna och de ruttnande kropparna följer vågrörelserna och när som helst kan de resa sig och komma efter oss och då kan inte ens Mickes starka armar rädda mig hur mycket jag än ger honom av min kropp där i sovsäcken bredvid de andra lägerdeltagarna, så nära varandra och så nära strandvaskarna och döden och allt det där som ska komma hur mycket vi än försöker fly ifrån det.

 

Juryns motivering

Med nerv och närvaro berättar månadens vinnare om ungdom, kåthet och liv, med döden som kontrast och klangbotten.

Annons