Foto: Rebecka Bergman

Novellvinnare: Påskliljorna av ­Anna-Carin Skarstedt

Det var de fina detaljerna och sättet att gestalta ensamhet som avgjorde det. Anna-Carin Skarstedt vinner Skrivas novelltävling på temat »Saknade«.

Sorl. Starka lampor. Färger överallt. Hon blir stående som en sten i en ström. På båda sidor om henne myllrar, bullrar, väser lämmeltåg. Framför henne står en låda. I lådan ligger knöl på knöl. Skylten berättar att den som handlar med skanner skall väga dem i frukthörnet på stormarknaden. Och till våren skall det växa upp gula påskliljor. Hjärtat krymper. Mörkret är på väg. Varje gång, en tidvattenvåg, varenda gång. På botten vajar tång. Oändligheten fram till våren.

»Ursäkta mig«, säger en kvinna i hennes egen ålder när kundvagnarna ryker ihop. Hon torkar sig i ögonvrårna och tassar iväg.

Hon drar av sig strumporna. Lite ludd sitter kvar. Svarta smulor. Fötterna är sandalrandiga, solbrännan bleknar sakta. Märkligt det där, att fötterna verkar spara sommarhuden längst, tänker hon. Hon reser sig och slår på duschen. Gymmet på plan ett luktar skumt idag. Musiken låter skarp och vass. Hon sköljer av sig svetten och sätter på sig leendet och den vita uniformen.

Vagnen står en bit bort. Hon sitter på en bänk på plan 4, korridoren som mest används av personal. Bakom hennes rygg, röntgenavdelningen och framför henne oändligheten. Havet fyller fönsterrutorna här uppe. Den här makalösa utsikten som helt enkelt förbises. Hon tuggar på ett äpple. Himlen är grå och horisonten ligger krum idag. Hon ser båten komma. Tom och tyst säkert, tänker hon. Ett efter ett har sommarställena stängt till. Restauranger bommat igen, gator tömts. Nu stänker det på rutan, hon kastar äppelresterna i vagnens mage och går vidare på dagens tur. Bröstet trycker ned magen, sjunker ned i benen och pressar fötterna i golvet.

»Hallå!« Hon lyssnar inåt. Ingen hemma. Hon sjunker ned i soffan. Det regnar fortfarande. På altanen står de stora krukorna kvar, gula kvistar spretar retsamt i vinden. Bordet är blött, kalt. Stolarna tomma, dynorna undanstoppade. Hon blir sittande och tittar ut utan att se. Hon blundar. På köksbänken värms vattenkokaren upp och svalnar igen.

Annons

En strimma ljus över väggen. Hon har legat vaken sedan tidningen kom. Andats in, andats ut. Andats ut. Hållit andan. Andats in. Hon är ensam. Bredvid henne skrynkliga lakan. Hon lånar kudden, andas i den. Trycker den mot ansiktet. När luften tagit slut sätter hon sig upp med ett ryck. Naken går hon genom lägenheten. Dricker ett glas vatten, det är inte tillräckligt kallt. Hon slår resten i blomman på bordet. Den nickar, hon ser.

Jeans, tjocktröja. Gummistövlar. Hon hämtar påsen i bilen, 38,53 kr vägt och skannat. Solen lyser upp förrådet, ett spindelnät över dörren brister när hon går in. Handen trevar fram, där, handtaget. Gång på gång ställer hon sig på spaden, trycker till, bildar hål, halverar mask. Fötterna pressar benen, magen, bröstet uppåt. Alls ej fjäderlätt men lättare. Hon tar en knöl i handen, en brungrå klump, ett hjärta. Hon trycker ner den, föser jord över, klappar lite. Upprepar. Till våren kommer påskliljorna.

 

Juryns motivering:

»Med öga för detaljer förmedlar författaren tryckande ensamhet och jagets kamp för överlevnad.«