Illustration: Kajsa Bergström

Novellvinnare: En match av Helena Wallin

Helena Wallin vinner Skrivas novelltävling på temat Djuret.

Text: Helena Wallin

Vi ska träffas på en pub. Borde egentligen ses över en kaffe, för det har vi båda skrivit i våra presentationer att vi gillar. Det blir ju dock alltid så att man blir nervös och då hellre väljer alkohol före koffein. Vi har båda skrivit på rim och bor i samma stad. Du gillar katter och givande samtal över en kopp te. Det gör jag också, men det förstod du nog, av min profilbild att döma. Jag ska inte vara för på, utan vi håller oss enligt reglerna. Det gäller att inte vräka ut sitt hjärta.

Jag gillar inte folk som pratar mitt i filmer och du drömde om att bli fotbollsproffs när du var liten. Vissa kvällar spelar du fortfarande. ”Lira lite boll och sådär”. Jag förstår dig. Fotboll är meditativt, harmoniskt och själfullt. Jag har just köpt en fotboll. Just och just är kanske att tänja på sanningen. Den var menad som en present, men personen som skulle ha den försvann ur mitt liv. Vill du ge den en anledning att finnas till med mig? Vi kan bara sparka på kul, för en natt men helst tills vi dör?

Ibland går jag hem i regnet och tänker på hur jag ska gå med någon som är lite längre än jag och som kanske muttrar ilsket över Hammarbys förlust i senaste matchen. Inte för att jag har några preferenser på vilket lag du håller på, utan mer att det vore fint. Att hålla någons hand och känna doften av varm hud nära en kall hand, som varit ensam alldeles för länge. Vi kan prata om något annat om du hellre vill det. Du gillar en tv-serie jag följer. Vi kan prata om vilka karaktärer vi skulle vara, eller om vad vi ska äta till middag eller vad våra barn ska heta.

Om du skulle ta med dig en sak till en öde ö skulle det vara en verktygslåda, med verktyg i, och jag säger inte emot. Fast jag vet att det är mot reglerna att ta med sig något som innehåller fler saker. Jag tänker att jag ska säga att jag ska ta med en rysk docka, en sån där man plockar upp ur sig själv och som blir fler och fler. Lite som vi plockar fram sidor ur varandra ju mer vi lär känna varandra. Jag skriver det på en lapp på bra samtalsämnen att dra upp då det blir jobbig tystnad.

Tiden är ett djur. Djuret i det stora spelet, säger du. Det stora spelet som är livet. Allt handlar om tid. Den försvinner oavsett vad vi väljer att göra med den. Vi förbrukar den även om vi inte ser det. Vi kan inte styra den. Som en gigantisk otämjbar tiger vandrar den fram och äter oss, bit för bit. Vi måste bara välja att göra något vettigt av den. Hur vi vill förbruka den. Jag kan vara din tiger.

Du har brunt hår, 25 år gammal och är 1,79 lång. Bruna ögon, ursprung Sverige, skorpion. Inga betalningsanmärkningar och är med i gruppen på facebook som heter ”Sverigedemokraterna i riksdagen – nej tack”. Det är jag också, vilket sammanträffande.

Du är bra på att skämta och använder alltid rätt grammatik. På din facebook har du 428 vänner, häromdagen 426. Offentliga bilder: 10, mestadels strandprofilbilder. Du är medlem på LinkedIn och lägger inte upp matbilder på Instagram. Du studerade på Chalmers mellan 2009-2014 och arbetar nu som ingenjör på Volvo. Italiensk mat är en favorit och vi har två gemensamma vänner på facebook, avlägsna från mitt håll. Det gör inget, för då kan vi få en bild av varandra som inte är formad av andra. Jag kan alla dina blogginlägg utantill, dikterna som du skrev när du var 16. Vi kommer gifta oss och få 3 barn, hus ute i Skärgården. Allt kommer bli bra, för vi har båda kryssat i att äktenskap är viktigt. Att vi letar efter kärleken. Du blir irriterad på folk som glömmer att lägga upp ”nästa kund”-staven på Icas rullband, och vad heter ens den där staven? Jag är inte en av de som glömmer staven. Jag lägger alltid upp den för nästa person, jag lovar. Din favoritfärg är grön och du undrar om man kan färga sin mustasch med karamellfärg. Jag älskar dig.

Du är en bit av min tid. En bit av djuret. Jag är en bit av ditt djur, men jag förbrukas bara, för du svarar aldrig på det där första mailet.

 

Juryns motivering

Vinnarnovellen skriver fint fram längtan och ensamhet med små medel och mycket ömhet.