Hedersomnämnande: You played KÄRLEK for 36 points av Bryngelson

Linje 13 mot Ropsten ankommer om tre minuter

Sandro lutade sig tillbaka mot tegelväggen och drog upp mobilen ur fickan igen. TimeTraveller88 played RUSTIK for 45 points. Han suckade. Jahaja. Han hade börjat spela mot TimeTraveller88 (Jonah) för några veckor sen när han satt på tåget hem från Malmö. Tåget som blev så försenat att han var tvungen att hitta slumpvisa motståndare på Wordfeud för att hålla sig vaken. Sen dess hade alla deras matcher slutat med högst 10 poängs skillnad, och de låg ungefär lika i vinststatistik. Just nu hade de dock en helt vidrig spelplan som de bara byggde ut på ena diagonalen, och Sandro tvivlade på att någon av dem skulle klara av att lägga ett ord på mer än tre bokstäver resten av omgången. Han byggde på ett GRAN med NAR och fick 12 poäng, och sen, Linje 13 mot Ropsten.

Packat.

Han gick på, lyckades knipa en ytterplats, och blev granne med en kille som han vara nära att slå till honom när tåget krängde till. Han var snygg. Solblekt blont hår, skjorta, jeansshorts, solglasögon i handen. Sandro skakade på huvudet. Skit samma. Han vände blicken ut genom fönstret utan att egentligen se nånting, och tänkte på Jonah istället. Jonah Jonah Jonah. De hade chattat ganska mycket under Sandros försenade tågresa (Jonahs sömnlösa natt) och sen hade de fortsatt av bara farten. Han visste att Jonah hette Jonah (och att han just nu läste Stieg Larsson, att han gillade pannkakor, att han la ord som AZUR och RUSTIK på Wordfeud, att han aldrig använde smileys), men inte så mycket mer.

Han visste inte om han gillade killar, eller ens om han var singel (även om antalet mitt-i-natten- spel tydde på det). Han visste inte var han bodde, vad han hette i efternamn, om han över huvud taget ens bodde i Sverige.

Han visste bara att han gillade honom. Gillade-gillade. Och att han inte försökte hålla undan det på något sätt, och Jonah hade ändå inte slutat prata med honom. Det var bättre än ingenting, och Sandro hade inte särskilt bråttom.

Annons

Det plingade till bredvid honom och killen på innersätet drog fram sin mobil och tog upp Wordfeud. Sandro kunde inte låta bli att titta, och sen kunde han inte låta bli att stirra. Den spelplanen var fruktansvärt lik han och Jonahs aktuella spelplan. Tåget krängde och Sandro stötte emot honom och han kom närmare telefonskärmen och dinosaurier played GRANNAR for 12 points.

No fucking way.

Inte nu, inte när Sandro var svettig och äcklig och trött och inte redo och på väg hem från jobbet och sa han att han inte var redo? Han tvivlade visserligen på att han nånsin skulle vara redo för det här mötet, men nu var han det definitivt inte. Jonah såg inte ens ut som Sandro hade föreställt sig, han var snyggare. Annorlunda, och snyggare. Hans hjärna höll på att explodera. Som om det inte var tillräckligt varmt och jobbigt sedan innan.

Han skulle kunna undvika att det blev ett möte. Han skulle kunna flytta på sig, byta vagn, och Jonah skulle aldrig veta. Eller så skulle han kunna…

dinosaurier: Du kan lägga kalas uppe till höger 🙂

Och ja, hans nerver gjorde kullerbyttor i magen, men Jonahs min var oslagbar. Sandro bet sig i läppen för att inte skratta högt.

TimeTraveller88: wtf?!

Okej, nu eller aldrig. Djupt andetag. Han knackade Jonah på axeln.

“Eh, hej.” Jonahs ögonbryn for i höjden. Han hade hörlurar i öronen och gjorde ingen ansats till att ta ut dem. Sandro tryckte igång skärmen på sin mobil och höll upp den med spelplanen synlig. Jonah stirrade på telefonen, och sedan på Sandro. Han tog ut hörlurarna ur öronen.

Annons

“Sandro?” Han nickade. Jonah log. “Hej.”

Nästa station: Gärdet. Gärdet.

Jonah ställde sig upp.

“Har du bråttom någonstans eller vill du… gå en sväng?”

Sandro var visserligen dödstrött, men

“Jag har all tid i världen.”

 

Hedersomnämnande

”Med sin egen tolkning av temat har författaren skrivit en rapp och rolig novell – en lite annorlunda och mycket samtida berättelse med bra flyt i språket. Pluspoäng för titeln. ”