Hedersomnämnande: »Tack Christer« av Erik Sellström

Trippen på energidryck och kaffe började plikttroget klinga av sju mil hemifrån. Kaisa hade kört samma väg till och från jobbet i många år och var lika förtrogen med varenda meter väg och skog som hon var med sin egen biokemiska rytm. Hon hade inte druckit kaffe innan hon började pendla, men efter att ha somnat vid ratten en gång smakade kaffe helt okej.

Kaisa stoppade in ett nytt tuggummi och vevade ner rutan. Den kalla luften och käkarnas malande gav ny energi. Höstmörkret var verkligen kolmörkt. Speciellt på en skogsväg där ingenting reflekterar ljus. Billyktornas sken absorberades skoningslöst av asfalten, granarna och allt däremellan.

Hon lyssnade på radioprogrammet Karlavagnen. Det fanns alltid något eller någon att förundras över oavsett samtalsämne. Den natten diskuterades vargpolitik. Kaisa hade ingen direkt åsikt. Hon insåg att hennes inställning påminde om smygrasistens dunkla intellekt – “Vargar är väl bra så länge de inte springer runt i min skog”.

“Jag är helt säker”, sa damen till programledaren, “Staten planterar ut vargar i hemlighet, i hela landet”.
“Hur då? Det skulle innebära en jätteapparat.”, sa programledaren.
“De har helikoptrar, bandvagnar och sånt, förstår du.”, bedyrade damen.
“Tror du verkligen att de har resurser till detta när det knappt finns pengar till andra viktiga verksamheter?”, undrade programledaren.
Kaisa tyckte programledaren lät uttråkad och hon sympatiserade. Själv gillade hon konspirationsteorier men de måste hålla hög klass. Enligt Kaisa innebar det tre saker. Teorin måste grundas i ett rimligt motiv och någon måste haft möjligheten att genomföra teorin. Sedan skulle det gå att mörka för resten av världen. En konspirationsteori som höll måttet enligt Kaisa var att månlandningen aldrig ägt rum.

“På vilket sätt är det en rimlig konspirationsteori, menar du?”, frågade programledaren.
Det var tyst i andra änden. Så länge att det passerade gränsen för pinsamt tyst.
“Kaisa? Hörde du frågan?”, sa programledaren.
Det var fortsatt tyst. Kaisa tyckte att det stack och pirrade i skinnet.
“Du tycker att månlandningen kan ifrågasättas, Kaisa. Var det så?”, sa programledaren genom högtalarna, lika uttråkad som innan.
Kaisa förstod ingenting. Det var ju precis hennes tankekedja. Vilket sammanträffande. Hon skrattade till, “Ja, faktiskt”, sa hon för sig själv.
“Vad bra att du är med oss igen. Okej, kan du utveckla det där, Kaisa. Varför går det att ifrågasätta månlandningen?”, frågade programledaren märkbart piggare.
“Va, pratar du med mig?”, utbrast Kaisa.
“Kom igen nu! Lyssnarna väntar, jag väntar, svara på frågan bara”, sa programledaren.
“Jaha, okej”, hon visste varken ut eller in, “Tävlingen till månen var väldigt dyr, tekniskt krävande och det vore enklare att bluffa en månlandning än att faktiskt lyckas”, fick hon ur sig.

Plötsligt såg hon månen över granarna. Hon hade aldrig sett den så stor innan. Hon var som hypnotiserad vid ratten, det gick att se månlandskapet så tydligt. Kaisa tyckte nästan att hon skulle kunna sträcka sig ut genom det nedvevade fönstret och snudda vid den.

Annons

“Du tror inte att astronomer skulle ha avslöjat en sån bluff efteråt då?”, undrade programledaren.
“Jag vet inte”, svarade Kaisa, fortfarande förtrollad av den gigantiska månen.
“Det duger inte som svar. Det här var ju en teori som skulle hålla hög klass enligt dig”, sa programledaren.
Kaisa svarade inte. Hon kunde inte slita blicken eller tankarna från månen.
“Då hälsar jag Christer Fuglesang välkommen till Karlavagnen”, sa programledaren, “Christer, vad tycker du om Kaisas månteorier?”.
“Hej och tack”, sa Christer,  “Kaisa, du måste vakna nu. På en gång”.

Hon slog upp ögonen och räddade reflexmässigt kvar bilen på vägbanan. Kaisa spjärnade krampaktigt med fötterna mot pedalerna och bilen stannade tjutande med ett ryck. Hon var tvungen att blinka flera gånger. Där stod en varg oberörd framför motorhuven. Den gav henne en blick och försvann sedan ljudlöst ut i skogen.

“Tack Christer”, viskade hon.

Juryns motivering

En välskriven och underhållande novell om att befinna sig i
gränslandet mellan dröm och verklighet. Tack vare den träffsäkra dialogen och berättarflytet tar berättelsen elegant med mig till månen och tillbaka, utan att jag tappar intresset på vägen.