Hedersomnämnande: ”Festen” av Sara Gust

Släktingarna står utspridda här och där i trädgården, med snittar och Martinis minglar de i grupper om två eller tre. Nils står lutad mot grillen en bit bort och med en katt i famnen.

”Kära vänner!” säger pappan. ”Innan vi går in på middagen ska ni få bekanta er med något alldeles oerhört som vi har i vår familj. Låt oss samlas här borta.”

Släktingarna tar plats runt grillen, de yngre i gräset och de äldre på en låg mur. Pappan klingar i glaset och sveper med handen över Nils:

“Det är nämligen så att vår lille son har ett sätt att få tiden att gå. Han tonsätter den. Det har blivit dags för Nils nummer. Varsågod, min skatt.”

Men Nils är inte på humör.

”Dom har rest långväga”, väser pappan böjd över honom.

Annons

Nils ruskar på huvudet.

”Från Skåne”, viskar mamman.

Släktingarna håller andan, någon fnissar nervöst. Efter en viss tvekan reser sig Nils.

”Men dom måste stå upp. Och prata, annars går det inte”, säger han tyst.

”Ställ er bara upp och samtala på som vanligt”, instruerar pappan.

Släkten kommer genast igång med ett om än ansträngt kallprat. I deras munnar lägger Nils toner först ovanpå orden och sen i springorna mellan dem. Han lägger till stråkar, en gitarr och sångröster, bas och alt. Tonerna sväller fram över släktingarna och hans egen familj, allt som allt fjorton personer.

Det blir ett stycke inte helt olik en peruansk bolero i två fjärdedelstakt. Innan han avslutar lägger Nils in en flamländsk cello och ett valthornssolo. Inom kort är alla utom han själv uppe på gräsmattan och dansar. Pappan dansar med mostern som nyss satt och surade invid en gran.

”Otroligt!” ropar en släkting. ”Detta kan vara det nya!”

”Ni ser magin!” ropar pappan. ”Vad tycker ni?”

Annons

”I princip overkligt!” säger någon. ”Detta kan bli en film!”

”Eller ett blogginlägg!”

”Helt sjukt! Ingen kommer tro oss!”

”Och inte bara det”, säger pappan. ”Nils kan dyka genom asfalt också. Men det sparar vi till efter desserten.”

När Nils har försäkrat sig om att musiken reder sig på egen hand går han en bit bort. De avlägsna släktingarna snurrar runt i gräset. Till och med den tondöva klängväxten de hade med som inflyttningspresent rullar lite på bladen. Alltid något. När ingen ser mosar Nils ner den bakom komposten.

 

Juryns hedersomnämnande

”Med få ord lyckas författaren måla upp en levande och annorlunda berättelse. Träffande karaktärsskildringar och stilsäkert språk i en novell som charmar och överraskar läsaren.”